Om gallring av arkeologiska fynd i fält
Selektering och kassering av arkeologiska fynd ska alltid göras med stor försiktighet och tydligt motiveras utifrån den vetenskapliga inriktning och de frågeställningar som satts upp för en undersökning. Med anledning av en debattartikel i SvD Kultur (2017-08-09) vill vi förtydliga dels rollansvaret och dels de exempel som artikelförfattaren tar upp.
Det är länsstyrelserna som är beslutande när det gäller uppdragsarkeologiska undersökningar och som har tillsynsansvaret för att undersökningarna genomförs på ett sådant sätt som länsstyrelsen angivit i sitt beslut. Riksantikvarieämbetet har mandat att förtydliga kulturmiljölagen i föreskrifter, allmänna råd och vägledningar. Vi gör också uppföljningar och utvärderingar av länsstyrelsernas kulturmiljöarbete i syfte att bidra till en ensad tillämpning av berörda lagar. Utöver detta kan vi också överklaga länsstyrelsernas beslut för att bidra till att utveckla praxis inom kulturmiljöområdet.
I den vägledning som Riksantikvarieämbetet tagit fram till föreskrifterna för uppdragsarkeologi betonas att gallring av fynd alltid ska göras med stor försiktighet och tydligt motiveras utifrån den vetenskapliga inriktning och de frågeställningar som satts upp för undersökningen.
Förtydligande av exempel i debattartikel
Nu några förtydliganden kring exempel som nämns i debattartikeln. Artikelförfattarens första exempel från Lund rör en översiktlig förundersökning som gjordes våren 2015. Enligt artikelförfattaren ska mynt, knivar, ornerade bleck, en ring och vikt från vikingatiden ha blivit gallrade. I rapporten från undersökningen framgår dock att merparten av de gallrade fynden kommer från metalldetektering på en bytomt och fynden bedöms vara från bytomtens senare skeden, främst 1700- och 1800-tal. Att kassera fynd med sena dateringar är ofta motiverat, speciellt då de kommer från omrörda lager och är av karaktären vanliga bruksföremål, i detta fall kopparmynt, knappar, del av luskam och obestämbara bleck och beslag.
I det andra fallet som artikelförfattaren tar upp fattade länsstyrelsen beslut innan Riksantikvarieämbetet ändrade föreskrifterna den 1 juli 2015. Bakgrunden till ändringen var att det kommit fram att både länsstyrelse och undersökare ansåg att det i samband med upphandlingar av uppdragsarkeologiska undersökningar förekom en prispress och att konserveringskostnaderna ofta hölls ner för att få en låg totalkostnad för anbudet (kostnaden för det arkeologiska arbetet). Konsekvensen kunde då bli att metallföremål kasserades istället för att konserveras. De nya föreskrifterna gjorde det möjligt för länsstyrelsen att i förfrågningsunderlaget undanta kostnaden för konservering vid en prisjämförelse.
Det är beklagligt att många metallföremål har kasserats varav flera med ett högt vetenskapligt värde. Gallring bör ske i dialog mellan undersökaren och länsstyrelse för att urval till konservering och eventuell gallring av metallföremål sker på bästa sätt. Länsstyrelsernas hantering av gallringsfrågor är ett område vi kan komma att följa upp och utvärdera ytterligare.