Konserveringen har fått en egen dag

Riksantikvarieämbetet har en egen konservator i Alexandra Tengling som arbetar på avdelningen för arkiv och bibliotek. Vi passade på att ställa några frågor med anledningen av dagen:

Hur kom det sig att du blev konservator?

Det blev lite så av en slump egentligen. När jag var 14 år gammal bestämde jag mig för att jag skulle bli bibliotekarie. Det kändes som det naturliga valet i och med att jag älskar böcker och bibliotek. Med det målet i sikte började jag läsa på högskola/universitet och tog examen 2011. Under studietiden hade jag jobbat extra på Kungliga biblioteket och efter min examen började jag arbeta med samlingarna på Bevarandeenheten. Där arbetade man tillsammans med bokbindare och konservatorer med allt från nytryck i pliktleveranserna till inkunabler i raritetssamlingarna. Det var som om en helt annan värld av böcker och samlingar öppnade upp sig och jag kände i allt större grad att jag var avundsjuk på bokbindarna och konservatorerna som fick arbeta mer praktiskt med samlingarna.

Jag hade ju bara ett vikariat då och efter något år kunde de inte förlänga mig mer och jag gick över och började arbeta med barnverksamhet på Stockholms stadsbibliotek. Det var ett kul jobb, men jag ville ju jobba med samlingar! Så lite bara för att bestämde jag mig för att läsa upp kemin (krav på behörighet i kemi krävs när man söker in till konservatorsprogrammet) på kvällstid och söka till konservatorsprogrammet. Jag trodde ju egentligen aldrig att jag skulle bli antagen och det var en omvälvande tid när antagningsbeskedet kom och jag och min sambo bestämde oss för att flytta för att jag skulle kunna börja plugga igen. Det var kämpigt att börja plugga igen och många gånger ångrade man lite att man sagt upp sig från en tillsvidareanställning för att bli pank student igen, men i efterhand så är det bästa jag någonsin gjort!

Vad är det roligaste med ditt jobb?

Allt! Det är svårt att välja, men jag älskar ju verkligen alla dolda skatter som finns i samlingar. Härom veckan höll vi på och packade raritetssamlingen och Lovisa Ulrikas boksamling på Kungliga myntkabinettet eftersom den ska frysas och sen flyttas över till magasinen i Östra stallet. När vi stod och plockade så fick vi fram en bok som tryckts av Aldus Manutius med en personlig inskription till Jean Grolier (riktiga tungviktare inom boktryckeri och bokband), dessvärre ombunden. Min kollega som var där med mig trodde nog att jag skulle få en mindre stroke och kände mig lyrisk i minst en halvtimme efter, haha.

Sen har jag en kluven relation till att jag ofta känner att jag inte fattar eller kan något om papperskonservering. Samlingsförvaltning och konservering är ju ett så otroligt brett fält och det är helt omöjligt att kunna allt. Men då får man istället förmånen att kontakta någon av alla ens fantastiska konservatorskollegor eller läsa på och lära sig mer.

Vad gör du på Riksantikvarieämbetets avdelning för arkiv och bibliotek?

Lite av varje. Fokus i mitt arbete har varit att följa upp ett riskanalysprojekt som kollegan Lisa Nilsen gjorde för avdelningen för arkiv och bibliotek 2016. Jag har bland annat tagit fram underlag för en samlingsförvaltningspolicy samt tagit fram rutiner och underlag för enheternas arbete med klimat och samordnad skadedjurskontroll. Sen arbetar jag också löpande med att se över förvaringsbehoven i arkivsamlingarna och går in och beställer/tillverkar ny förvaring där det finns ett behov. Däremellan kan jag gå in och ge stöd i olika processer där bevarande och samlingarna utgör ett led i arbetet.

Finns det några ledord när det gäller långsiktigt bevarande?

Klurigt. Jag gillar rutiner. Rutiner kan appliceras på det mesta och kan omfatta allt från en person till en hel verksamhet. Rutiner behöver ju inte heller vara något skriftligt förankrat utan kan ju också vara ett personligt förhållningssätt som t.ex. att jag alltid håller min arbetsyta ren när jag arbetar med ett föremål eller att jag bär plana pappersföremål genom att hålla i motsatta hörnor för att fördela vikten.

Bra förvaring är också a och o. Jag ser allt för ofta skador på föremål som uppkommit då förvaring inte varit helt anpassad efter föremålen. Onödigt och relativt lätt att undvika.

Vilka problem möter man ofta som konservator?

Jag vet inte om jag har arbetat tillräckligt länge som konservator för att ge ett svar på den frågan, men generellt brukar man prata om att det saknas ekonomiskt stöd för konserveringsverksamheter på våra kulturarvsinstitutioner och att konsultbaserat arbete därför blir allt större. Detta bidrar dock till att många institutioner saknar det kontinuerliga stöd som en konservator kan ge till verksamheten. Det är därför lätt hänt att små problem samlas på hög eller att de helt enkelt inte upptäcks i tid.

Vad tycker du är viktigast att förmedla till den ”breda allmänheten” när det gäller konservering?

Till ”den breda allmänheten” som arbetar inom kulturarvsinstitutioner: Att alla är en del av bevarandeprocessen! Det är inte bara konservatorn eller bevarandepersonalen som ser till föremålens fortlevnad. All personal och alla låntagare som på ett eller annat sätt hanterar samlingarna utgör ett viktigt led i bevarandeprocessen.

Till den lite ”bredare allmänheten”: Nej, jag stoppar inte upp djur!

Vilka är de mest aktuella frågorna inom konserveringsområdet?

Oj, svårt att säga. Det finns mycket som är aktuellt och viktigt. En fråga som kanske inte är aktuell i en vidare bemärkelse, men som jag känner lite extra mycket för är frågan om fysiska samlingar vs. digitala samlingar i arkiv och bibliotek. Jag tycker att digitalisering är en toppengrej så det är inte det, men däremot har jag på nästan alla mina tidigare arbets- och praktikplatser sett att digitalisering skett på bekostnad av de fysiska samlingarna. Resurser till bevarande av de fysiska samlingarna skärs ner för att gå till digitalisering för att det ofta ses som en universallösning på bevarandeproblematiken. Mycket information kan tillgängliggöras och räddas till eftervärlden genom digitalisering, men många gånger blir digitaliseringsprocessen en mekanisk process där föremålens unika natur går förlorad och föremål far illa. Jag efterfrågar en mer genomtänkt digitalisering där det fysiska bevarandet och föremålen utgör en kontinuerlig diskussion.

På ett mer generellt plan så känns frågan om klimatförändring och dess effekter som en stor fråga inom konserveringsområdet just nu. Det är mycket som förändras och vilka effekter detta kan ha på kulturarvet och konserveringsområdet är inte helt klart. Det är bra och viktigt att det lyfts upp och diskuteras.