Multiband imaging av en 1800-talsdocka från Nordiska museets samling

Multiband imaging – fotografering vid olika våglängder tillsammans med röntgen är en intressant metod för att visualisera ett föremål. Under detta projekt användes den för att kartlägga de material som fanns i dockan; papier-maché i huvud och övre bröst, ögon av glas, kropp av stoppat läder, armar av trä samt en uppsättning bomulls- och sidenkläder.

Test av protokoll från CHARISMA-projektet av British Museum

Under workshoppen användes den standardiserade metoden för multiband imaging som beskrivits i protokoll från CHARISMA-projektet av British Museum (2013). I februari 2020 deltog Nordiska museet och Riksantikvarieämbetet i en workshop för att utvärdera och uppdatera protokollet. Att testa protokollet tillsammans för både fotografering och bildbehandlingen var därför ett av de viktigaste målen för workshoppen. Tekniken att avbilda ett föremål i olika ljus eller i en serie av specifika våglängder har flera namn som används beroende på sammanhang eller tradition, exempelvis teknisk fotografering eller multispektralfotografering.

Multiband imaging är ett sätt att dokumentera ett föremål med hjälp av ljus i våglängdsområden utanför det mänskliga ögats kapacitet. Denna metod kan hjälpa till att visualisera de material och pigment som utgör ett föremål, och därigenom peka ut särskilt intressanta områden på föremålet.

Att dokumentera ett föremål med olika tekniker är ofta ett viktigt förarbete innan fördjupade analyser och eventuell provtagning sker. Ett föremål belyses först med en ultraviolett (UV), synlig (VIS) eller infraröd (IR) ljuskälla och fotograferas sedan genom filter som bara släpper igenom vissa våglängder. Genom att variera ljuskälla och filter genereras en uppsättning bilder.

Reflektans och luminiscens

Multiband imaging kan delas in i två huvudkategorier: reflektans och luminiscens. Vid reflektans registrerar kameran våglängder inom samma område som ljuskällan. Vid luminiscens registrerar kameran andra våglängder än ljuskällan.

De mest använda reflektionsteknikerna är synlig-reflekterat (VIS), infraröd-reflekterat (IRR) och ultraviolett-reflekterat (UVR). Vanliga luminiscenstekniker inkluderar ultraviolettinducerad luminiscens, med emission i det synliga området (UVL) och synlig-inducerad luminiscens, med emission i det infraröda området (VIVL).

Utrustning och metodik

CHARISMA-protokollet tillämpades när bilderna togs såväl som vid efterbehandlingen. Där beskrivs generella krav på uppställning och utrustning. Det finns också en fritt tillgänglig programvara för efterbearbetning.

För att producera dessa bilder behövs exempelvis en uppsättning ljuskällor, lämpliga filter, en digitalkamera modifierad för multiband och standarder för korrekt färgåtergivning (Spectralon® och Macbethkarta).

Fördelen med en standard

Dockan dokumenterades först utan kläder och sedan med en bomullsklänning och en sidenhatt. Samma procedur följdes för röntgen. Att följa en standard för multiband imaging är fördelaktigt eftersom det säkerställer att bilderna som produceras är konsekventa i sitt utseende, kan reproduceras, och följer en internationellt accepterad metod. Detta innebär att bilder producerade i enlighet med standarden i hög grad kan jämföras och utbytas med andra yrkespersoner som använder samma systematiska tillvägagångssätt.

Resultat

Multiband imaging gav en ny och visuellt lättillgänglig helhetssyn över de material som utgör dockan. Studien gav också ny insikt i hur dockan tillverkades och vilka modifieringar som kan ha gjorts senare. Workshoppen stärkte deltagarnas övertygelse om att en standardiserad metod för multiband imaging är värdefullt för att dela erfarenheter och kommunicera resultat utövare emellan. Erfarenheterna från workshoppen kommer också att kunna påverka den fortsatta utvecklingen av protokollen.

Text av Chiara Romano Johansson (Chiara.Romano@nordiskamuseet.se) och Sara Norrehed