Världsarven kan hjälpa skolan i det pedagogiska uppdraget

– Att kulturarvsaktörer av skilda slag, som museer, arkiv och världsarv, kan vara viktiga resurser för skolan menar nog de flesta. De kan bidra till skolans demokratiuppdrag och till lärares kompetensutveckling. Det konstaterade vi på Riksantikvarieämbetet i rapporten, Skolan och kulturarvet, säger Charlotte Ahnlund Berg, pedagog och utredare vid Riksantikvarieämbetet.

I läroplanen för grundskolan, Lgr22 – Skolverket, framgår att all undervisning ska anlägga vissa övergripande perspektiv:

• Ett historiskt perspektiv ger eleverna möjlighet att utveckla förståelse för samtiden, beredskap inför framtiden och utveckla förmåga till dynamiskt tänkande.
• Ett miljöperspektiv ger dem möjligheter att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och skaffa personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor.
• Ett internationellt perspektiv är, enligt läroplanen, viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang, för att skapa internationell solidaritet samt för att leva i ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser.

Charlotte Ahnlund Berg menar att världsarven därför passar bra att arbeta med i skolan. I ett inlägg på Riksantikvarieämbetets K-blogg berättar hon om några exempel på hur världsarv kan användas för att ge lärare konkreta verktyg.

Enligt en enkät om världsarv i undervisningen svarade endast 14 procent av lärarna att de hade besökt eller använt sig av material från ett världsarv i sin undervisning. Dubbelt så många angav att de behandlat världsarv som en del i undervisningen.

– Trots att Sverige förbundit sig till att undervisa om världsarv i skolorna var det alltså runt 70 procent av lärarna som inte hade berört ämnet någon gång, säger Charlotte Ahnlund Berg.

Bidrar även till ökad respekt för världsarven

I handlingsplanen för den nationella världsarvsstrategin finns det också uttryckt en målsättning att utveckla samverkan med skolan: ”Målsättningen är att allmänhetens kunskap om, uppskattning och respekt för världsarv ökar och att världsarven är en resurs för skolan”, skriver Charlotte Ahnlund Berg.

I november 2022 arrangerade världsarvsstaden Karlskrona en konferens för att uppmärksamma 50-årsjubileet av världsarvskonventionen. Ett spår under konferensen handlade om världsarven och det livslånga lärandet, och en programpunkt hade fokus på den nya läroplanen.

Deltagarna fick där lyssna till tre personer med erfarenhet av att arbeta med världsarv och skola: Cathrine Odehammar, utbildad lärare och specialpedagog och verksam museipedagog på Marinmuseet i Karlskrona, Maria Skoog, lärare i svenska och engelska och Solveig Hermansson, bildlärare, båda verksamma på en högstadieskola i världsarvet Södra Ölands odlingslandskap och båda vana vid att arbeta med världsarvet i undervisningen.

”Panelens tips till alla som arbetar med världsarv med skolan som målgrupp var att anpassa sitt material och samarbeta med skolan redan i utarbetande av erbjudandet. Tid är alltid en utmaning för lärare. I kursplanerna bör man leta efter samstämmighet, något som kan resultera i ämnesövergripande projekt och på så sätt frigöra mer tid. Den nya läroplanen verkar också ge läraren mer frihet och möjlighet till ämnesövergripande samarbeten och till samarbeten med världsarv och andra kulturarvsaktörer”, skriver Charlotte Ahnlund Berg.

Du hittar hela inlägget om Världsarv och skolan på Riksantikvarieämbetets K-blogg

Läs mer

Världsarvskonventionen (Unesco)
Världsarv i Sverige