Sektorsbeskrivning för kulturmiljövårdens riksintressen
För att samhällsplaneringen ska leda till en god hushållning med mark och vatten behövs information om och överblick över olika sektorer. Riksantikvarieämbetet har tagit fram en sektorsbeskrivning för kulturmiljövårdens riksintressen.
Sektorbeskrivningar är något som alla myndigheter med ansvar för riksintressen bör ha, för att bidra till samordningen i riksintressesystemet.
Sektorsbeskrivningar ger överblick
I sektorsbeskrivningen ges en överblick över Riksantikvarieämbetets kriterier för riksintresseanspråk, tillsammans med en beskrivning av nationella mål, berörd lagstiftning och de synergier och målkonflikter som kan finnas.
Sektorsbeskrivningen vänder sig till dem som arbetar med riksintressen på nationella myndigheter och länsstyrelser, men kan också ge bakgrundsinformation för planerare och beslutsfattare i kommuner och regioner, och andra aktörer inom samhällsbyggnadsarbetet.
Samordning i riksintressesystemet
Boverket har en samordnande roll i riksintressesystemet, och för att bidra till strukturen i arbetet förordar man att riksintressemyndigheterna tar fram sektorsbeskrivningar för de olika riksintressena.
Tolv olika statliga myndigheter ansvarar för att peka ut områden som är av riksintresse inom respektive verksamhetsområde. Några exempel är riksintressen för naturvård, rennäring och anläggningar för energiproduktion och energidistribution.
Sektorsbeskrivningens omfattning
Sektorsbeskrivningen omfattar riksintressen enligt 3 kap. miljöbalken. Den omfattar inte riksintressen enligt miljöbalkens fjärde kapitel. I 4 kap. miljöbalken har riksdagen direkt i lagen angett ett antal geografiska områden som är av riksintresse. Områdena, som i de flesta fall är stora, har pekats ut i sin helhet med hänsyn till de stora natur- och kulturvärden som finns där. Länsstyrelsen företräder statens intressen när det gäller dessa riksintressen.