Anad kunskap blir siffror – Malin Ek mäter styrkan hos kalkbruk
Styrkan hos kalkbruk är viktig kunskap inom byggnadsvård och Riksantikvarieämbetet hoppas att Malin Eks systematiska undersökning av hållfastheten hos olika sorters kalk ska leda till ett bättre bevarande av det byggda kulturarvet.
Kalk har använts som byggmaterial i Sverige sedan medeltiden, både för bärande konstruktioner och som ytskikt, bland annat i många kyrkor. På 1900-talet ersattes kalk allt mer av cement, men under de senaste decennierna har kalkbruk blivit allt vanligare material vid renovering och restaurering av historiska byggnader.
Trots det saknas viktig information för att hantverkare och konstruktörer ska kunna använda kalkbruket optimalt.
– Man har länge känt till att kalkbruk hårdnar, och över tid blir allt starkare. Men hur starkt kalkbruket slutligen blir finns det idag inga siffror på, säger Malin Ek.
Praktik hos murare väckte idén
Under sin utbildning gjorde Malin Ek praktik hos en murare och hon deltog då i en fasadrenovering av ett korsvirkeshus från 1800-talet. Hon förvånades över att det även för en så erfaren murare, med många års arbete inom byggnadsvård och med restaurering av historiska byggnader, är svårt att välja ett lämpligt kalkbruk.
– Jag minns att jag gick på byggnadsställningen, och tyckte att det var konstigt att det saknas relevant information om kalkbrukets styrka. Idag mäts styrkan bara efter 28 dagar, trots att kalkbruk fortsätter att hårdna långt efter det.
Hennes erfarenheter under praktiken blev upprinnelsen till det examensarbete som hon under vintern och våren 2023 utfört i samarbete med Riksantikvarieämbetet. Genom att systematiskt, i laboratoriemiljö, mäta hållfastheten på kalkbruk hoppas hon kunna sätta siffror på en hittills bara anad kunskap.
– Jag vill försöka bidra till mer medvetna val hos hantverkare och konstruktörer när de väljer kalkbruk. Så att de får ökad förståelse för de långsiktiga egenskaperna och den förväntade hållbarheten.
Testar 12 olika sorters kalk
I sitt examensarbete, som delvis är utfört vid Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium i Visby, har Malin Ek undersökt hållfastheten hos 12 olika sorters kalkbruk. Såväl traditionellt tillverkad kalk från Öland och Gotland, som industriellt framställd, så kallad naturlig hydraulisk kalk (NHL), som används mycket i Sverige.
Av varje kalksort har hon blandat till ett bruk enligt traditionella recept, genom att blanda med sand och vatten. Därefter har hon gjutit så kallade provkroppar, femton av varje kalkbruk, var och en stor som en guldtacka ungefär. Ett tidsödande arbete, konstaterar hon.
– Det tog många timmar bara att gjuta, säger Malin Ek som totalt göt fler än hundrafemtio provkroppar.
Hållfasthet testas i mekanisk testare
Provkropparna lades sedan i ett klimatrum för att hårdna. Därefter placerades provkropparna, en efter en och enligt ett uppgjort schema, i en mekanisk testare där de utsattes för stigande belastning tills de knäcktes.
I takt med att bruket hårdnar, karbonatiserar, blir det också allt starkare. Varje kalkbruk testas därför vid fem tillfällen – 28, 90, 180 respektive 365 dagar efter gjutning och slutligen efter två år.
Delresultat klara – Slutliga resultat först 2025
De första resultaten från mätningarna presenterade Malin Ek i sitt examensarbete, som blev klart före sommaren. Men de slutliga testsvaren kommer först om knappt två år, när de sista provkropparna har testats.
– Jag hoppas kunna presentera resultatet i både diagram och tabeller som konstruktörer och hantverkare kan använda.
Ökad kunskap gynnar byggnadsvården
Examensarbetet har genomförts som ett så kallat gästkollegeprojekt hos Riksantikvarieämbetet i Visby. Under projektet har myndigheten tillhandahållit laboratorieutrustning och klimatrum. För Riksantikvarieämbetet är det viktigt att stödja ny forskning som kan bidra till ett bättre bevarande av kulturarvet.
– Malins projekt bidrar med ny kunskap som kan påverka hur hantverkare och konstruktörer arbetar med kulturarvsmaterial, säger Elyse Canosa som arbetar med gästkollegeprojektet hos Riksantikvarieämbetet.
Resultaten har möjlighet att nå en bred publik, säger Elyse Canosa, som hoppas att projektet ska leda till ökad materialkunskap hos yrkesutövare inom byggnadsvård.
– Ju mer byggföretag och enskilda hantverkare som arbetar med historiska byggnader förstår om kalkbruk och hur kalkbruk beter sig, desto mer sannolikt är det att de använder materialet och att de använder det på rätt sätt, säger Elyse Canosa.