1800-talets ”3D-utskrifter” under lupp i kulturarvslabbet
Avklappningar användes för att dokumentera antika inskrifter, som ett slags ”förtida 3D-utskrifter”. En både bra och dålig egenskap med avklappningar var att de ofta sög upp de pigment som var målade på det som skulle avbildas. Annie Burman kom till Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium för att få hjälp att analysera färgen på avklappningar från slutet av 1800-talet.
Avklappningar, eller ”squeezes” som man säger på engelska, var ett vanligt sätt för 1800-talets forskare att dokumentera – och ta med sig ett avtryck av – inskrifter på olika antika föremål. Detta långt innan kameror och andra moderna dokumentationsverktyg fanns.
Vikten av att kunna dokumentera föremål ökade i samband med att dåtidens forskare började intressera sig för självsyn, alltså att åka och titta på inskrifter på plats.
Blött papper ströks mot inskrifter
Tekniken med avklappning gick ut på att man lade ett lager av blött papper på en ristning, och sedan ”klappade” pappret, ofta med en kraftig borste, vilket efter att pappret torkat resulterade i en tredimensionell avbildning av originalinskriften som man kunde ta med sig.
En konsekvens av blött papper tryckt mot en antik inskrift blev ofta att den färg som fanns på inskriften sögs upp och följde med på avklappningen – om där fanns någon färg.
Just denna typ av färgpigment ville epigrafikern och idéhistorikern Annie Burman från Uppsala universitet undersöka på fem etruskiska avklappningar när hon under oktober gjorde ett gästkollegesamarbete med kulturarvslaboratoriet vid Riksantikvarieämbetet i Visby.
En av huvudfrågorna i hennes gästkollegeprojekt handlar därför om att försöka datera färgen på avklappningarna – är den antik eller har den tillkommit senare och ska klassas som tidigmodern eller modern?
Outforskat område
De studier av avklappningar som gjorts är väldigt få, enligt Annie Burman. Mycket beroende på att avklappningar inte stått lika högt i kurs att studera som själva ”originalen”, huvudkällorna, som de kommer ifrån.
– Avklappningar har betraktats lite som kuriosa. Inte heller användandet av färg på inskrifter är därför särskilt väl studerat. Inte sällan förstördes färgen på originalet i samband med att man gjorde avklappningar, konstaterar hon på plats i labbet.
Det där med att över huvud taget färglägga inskrifter sågs länge som oviktigt inom den antika grekiska och romerska kulturen.
– Idén om den vita och obesudlade antiken gjorde att statyer, inskrifter och arkitektoniska lämningar tvättades, ibland med frätande kemikalier, berättar Annie Burman.
En stark fördel med avklappningar var att de gav en kopia av originalet i naturlig storlek.
– Man får också en känsla för hur djup originalet av en ristning är.
Avklappningarna som Annie Burman låtit ta med till labbet kommer från den svenske filologen Olof August Danielssons avklappningssamling som finns vid Uppsala universitetsbibliotek, totalt bestående av cirka 9 000 avklappningar.
De samlades in från olika gravlämningar år 1886 i det som idag är staden Chiusi, på gränsen mellan Toscana och Umbrien i Italien.
Färganalys för att datera materialet
– Jag vill identifiera de här pigmenten, för att se om vi kan utveckla sätt att arbeta med det här unika materialet. Tillvägagångssättet som användes för att framställa de här avklappningarna liknar det som finns i många andra avklappningssamlingar. Det skulle vara till stor nytta då, säger Annie Burman.
Sara Norrehed, utredare vid Riksantikvarieämbetet, deltog vid gästkollegeprojektet. Hon berättar om analysen av avklappningarna.
– Vi har använt icke-invasiva tekniker för att analysera avklappningarna utan att ta prover. Det vi har använt är bland annat ”multiband imaging”, det vill säga fotografering i synligt, ultraviolett och infrarött ljus och grundämnesanalys med röntgenfluorescens.
Analyserna visade att pigmenten var sådana som var i användning på den tid då urnorna tillverkades.
– Det vi fann under de här dagarna var flera olika röda pigment samt ett blått. De pigment vi har kunnat identifiera har varit i användning under den tidsperiod som urnorna härstammar ifrån, säger Sara Norrehed.
Annie Burman ser många positiva delar i sitt gästkollegeprojekt vid kulturarvslaboratoriet.
– Det är väldigt kul att komma hit och träffa andra entusiastiska kollegor och arbeta med samma saker, när man är van att forska i sin lilla nisch och trodde att man är ensam om att bry sig om det man håller på med, säger hon.
När du vill veta mer
- Läs mer om Annie Burmans undersökningar av avklappningarna på hennes blogg.
Ta hjälp av kulturarvslaboratoriet
Den som har en frågeställning inom heritage science (forskningsgrenen som förenar naturvetenskap och humaniora) kan ansöka om att bli gästkollega hos Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium för att få hjälp och kunna nyttja laboratoriets palett av analystekniker.
Årets utlysning för gästkollegesamarbeten är igång, skicka in din ansökan senast den 10 november för projekt under 2024.