Bläcket som äter upp sitt papper
Järngallusbläck har använts som bläck för att skriva och för konstnärliga verk sedan 200-talet och fram till början av 1900. Men det finns ett stort problem, bläcket fräter igenom pappret. Vid Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium har gästforskare analyserat effekterna av en behandlingsmetod som kan rädda värdefulla dokument från att förstöras.
Anna Lagerqvist Alidoost är konservator och chef på Riksarkivets enhet för bevarande och konservering. I början av året arbetade hon som gästkollega hos Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium i Visby. Uppdraget var att utvärdera en ny metod för att stabilisera järngallusbläcket.
Lång historik av att försöka bevara dokument
Problemet med att järngallusbläck fräter sönder sitt underlag har varit känt länge. Första forskarkonferensen kring hur man bäst kan bevara dokument hölls redan 1898 i Sankt Gallen, Schweiz. Under 1900-talet har många olika metoder prövats men utan riktigt lyckat resultat.
Vatten är en utmaning
Vattenbaserade konserveringsmetoder kan potentiellt förvärra bläckfrätning så utmaningen i forskningsarbetet har varit att utveckla en metod som både mekaniskt stärker pappret och samtidigt kan motverka bläckets huvudsakliga nedbrytningsmekanismer – utan att involvera vatten eller påverka utseendet hos det behandlade materialet.
Metoden som prövats i Kulturarvslaboratoriet
Anna Lagerqvist Alidoost har därför utgått ifrån ett adhesiv, i form av Klucel G, som lösts i en dispersion av nano-kalciumhydroxid i etanol med en tillsats av antioxidanten tetrabutylammoniumbromid.
Ett sådant adhesiv kan potentiellt reducera effekterna av metallkatalyserad oxidation och sur hydrolys av pappret från bläcket, samtidigt som det kan användas ihop med tunt papper för lagning eller fodring.
– Resultaten från undersökningen är lovande och vi har kunnat göra många intressanta iakttagelser. En del frågor i forskningsarbetet har kunnat besvaras, men i processen har också nya frågor uppkommit och potentiella områden identifierats för vidare studier. Men det är ju också en tjusning med forskning – ett kontinuerligt arbete där kunskap tydliggör behovet av ytterligare kunskap, säger Anna Lagerqvist Alidoost.
Att vara gästkollega på Kulturarvslaboratoriet
Forskare från hela landet och utlandet kan ansöka om att vara gästkollega på Kulturarvslaboratoriet i Visby. Där finns möjlighet att utföra avancerade tester och analyser med laboratoriets analys- och dokumentationsutrustning.
Arbetet görs i nära samarbete med personal på laboratoriet som har bred kompetens inom området kulturarv och naturvetenskap. Utöver själva testerna så bistår laboratoriet forskaren med att bearbeta och diskutera frågeställningen samt analysera och utvärdera resultaten.
– Att ha gästkollegor som Anna här i laboratoriet är att investera i Heritage science som forskningsområde, att använda naturvetenskapliga metoder för kulturarvsforskning. Annas forskning är ett gott exempel på hur konservatorer arbetar och hur vetenskaplig forskning gynnar bevarandet av arkivsamlingar, säger Elyse Canosa, utredare vid Kulturarvslaboratoriet.