Dragstyrkan hos silkestrådar mäts för bättre konservering
Det är svårt att konservera sidentyg och i kyrkor och på museer runt om i landet är tygerna därför ofta i dåligt skick. I ett gästkollegeprojekt vid Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium undersöks nu därför en metod för ett bättre bevarande. Två forskare från Göteborgs universitet gästar myndigheten för att samla data om dragstyrkan hos olika silkestrådar.
– Siden är ett av de svåraste materialen att konservera. Från ett besök i Kina har jag lärt mig en metod för att förstärka skört siden. Den metoden undersöker vi nu genom att behandla materialet och låta det åldras, för att sedan mäta dragstyrkan, säger Johanna Nilsson, som är lektor vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet.
Hon är gästkollega i Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium tillsammans med doktoranden Heidi Åberg Berthelsen. De har två olika projekt med sig i bagaget.
Metod från Kina
Johanna Nilsson hade fördelen att ha en student med kinesiskt ursprung som kunde följa med henne under en studieresa till Kina. Under en vecka lärde Johanna Nilsson sig metoden att spreja silkestrådarna med syntetiskt framställt alanin, ett protein som ingår i silke. Sedan fixeras silkestrådarna i sidenet med EGDE (etylenglykoldiglycidyleter,). På så sätt sker en förstärkning av materialet, en konsolidering.
– Jag vill undersöka metoden, som inte är spridd över världen. För att göra det behöver jag mängder av data. Här i Visby finns bra utrustning och vi kan själva närvara och följa hela processen med att undersöka varje tråd. Det ger säkrare kunskap, säger hon.
De bedrövliga mässhakarna från krigstiden
Om det skulle gå att få fram en bättre konserveringsmetod för sidentyg så skulle mycket vara vunnet. Från sin erfarenhet som textilkonservator vet Heidi Åberg Berthelsen att det ofta är kyrkornas många tyger från andra världskriget 1939-1945 som är i dåligt skick. Men även Armémuseums många fanor och tyger på andra historiska museer är ofta sköra.
– När jag arbetade som textilkonservator och vi fick in en mässhake från krigstiden så suckade vi och konstaterade att ”nu kommer det en så’n där krigsmässhake i bedrövligt skick igen”. Med de här projekten kan vi undersöka och ge teknisk kunskap till den mer praktiska erfarenheten, säger Heidi Åberg Berthelsen.
Tunna trådar och säker hand
Heidi Åberg Berthelsen har samlat ett antal prover från sidentyger som finns i svenska kyrkor. Både från före andra världskriget, från krigsåren och efteråt. Dessutom finns prover som har åldrats på konstgjord väg för att efterlikna äldre siden. Det är dessa prover i form av tunna trådar som Heidi nu monterar i dragprovaren för att dra sönder. Det är en syssla som påminner om att trä en symaskin.
– Det här är svårare, säger Heidi när hon med koncentrerad blick och stadig hand fäster tråden i instrumentet.
Instrumentet drar, tråden brister och samtidigt får Johanna Nilsson fram resultatet i form av staplar och kurvor på dataskärmen intill.
– Den var bra, den gillar vi! utbrister hon när en särskilt tjusig kurva dyker upp på skärmen.
Senare i höst blir det ett återbesök till Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium för fler tester. Redan nu vet de båda forskarna också att proverna har genererat nya frågor att undersöka, vilket gör att projektet kommer att fortsätta.
Att vara gästkollega på Kulturarvslaboratoriet
Forskare från hela landet och utlandet kan ansöka om att vara gästkollega på Kulturarvslaboratoriet i Visby. Där finns möjlighet att utföra avancerade tester och analyser med laboratoriets analys- och dokumentationsutrustning.
Arbetet görs i nära samarbete med personal på laboratoriet som har bred kompetens inom området kulturarv och naturvetenskap. Utöver själva testerna så bistår laboratoriet forskaren med att bearbeta och diskutera frågeställningen samt analysera och utvärdera resultaten.
