Med kreativitet in i framtiden – rapport från konferens 

Under två dagar träffades 150 personer från universitet och högskolor, museer, forskningsfinansiärer, myndigheter med flera för att lyssna på forskningspresentationer och diskutera framtiden för forskningsfältet kulturarvsforskning.

Längst ned i artikeln hittar du länkar till referat och dokumentation från konferensen.

Satsning på kulturarv i samhällsplaneringen

Riksantikvarie Susanne Thedéen inledde konferensen med att referera till forskningspropositionen som kom i vintras och som visar på de kommande fyra årens inriktning av forskningspolitiken.

– En närläsning av forskningspropositionen visar att kulturarvet har sin plats framför allt i satsningarna som görs på samhällsplaneringen, sa Susanne Thedéen.

– Det är första gången vi anordnar den här typen av forskningskonferens och det ska bli en tradition, vartannat år framöver tänker vi, avslutade riksantikvarien Susanne Thedéen.

Introduktionsföreläsning som utmanade tankarna

Anders Högberg, professor i arkeologi vid Linnéuniversitetet, höll den första introduktionsföreläsningen och utmanade och uppmanade att tänka nytt, eller framför allt tänka till, om hur vi arbetar med kulturarv.

– I 150 års tid har vi definierat kulturarv på samma sätt, det institutionellt utpekade kulturarvet. Ett statiskt kulturarv som överförs mellan generationer.  Är det ambitionen vi har – att förlänga dåtiden in i framtiden? Vilka möjliga framtider missar vi då, frågade Anders Högberg.

Kulturarv i omställningens tid

Lone-Pia Bach, professor i restaureringskonst vid Kungliga konsthögskolan höll den andra introduktionsföreläsningen. Hon pratade om bebyggelsen som ett sammanlänkande led mellan de som levde förr och vi som lever nu.

– Urval betyder att man väljer men också väljer bort. Det utgår från att det finns fixa värden som vi bestämmer oss för att spara till eftervärlden. Utmaningen är att ombruka och nybruka utan att peka ut värden, sa Lone-Pia Bach.