Kulturarv får inte förstöras i krig

Krigets lagar har skapats för att försöka minska det lidande som krig orsakar för både soldater och civilbefolkning. Även om många tycker att det låter konstigt med lagar för krig är tanken att allt inte ska vara tillåtet bara för att det är krig.  

Kulturarvet är skyddat enligt folkrätten. Skyddet av kulturegendom under krig handlar om att ”skada på ett folks kulturegendom, oavsett vilket land den tillhör, är liktydigt med skada på hela mänsklighetens kulturarv” (1954 års Haagkonvention). 

Efter andra världskriget, 1949, antogs regler om skydd för krigets offer genom de fyra Genèvekonventionerna med regler om skydd av kulturegendom. Tilläggsprotokoll II (från 1977) till Genèvekonventionerna innehåller regler om skydd av kulturegendom. I artikel 16 föreskrivs att det är förbjudet att begå fientlig handling riktad mot historiska minnesmärken, konstverk eller platser avsedda för religionsutövning, vilka utgör folkens kulturella eller andliga arv, samt att använda dem som stöd för den militära insatsen. Eftersom bland annat Genevekonventionen och andra av de viktigaste folkrättsliga reglerna ingår i det som kallas för sedvanerätt är den bindande för alla parter i en konflikt. Även en stat som inte har undertecknat måste därför följa dem. 

Unescos kulturarvskonventioner

1954 års Haagkonvention är en kulturarvskonvention godkänd vid Unescos generalkonferens. Konventionen med dess tilläggsprotokoll, I och II, syftar till att skydda kulturegendom och bevarandet av kulturarvet i händelse av en väpnad konflikt. Konventionen ger bland annat ett folkrättsligt skydd för den kulturegendom som ett land anser ska vara skyddade mot följderna av militära operationer. Ryssland och Ukraina har ratificerat 1954 års Haagkonvention och det första tilläggsprotokollet. Ukraina ratificerade nyligen det andra tilläggsprotokollet. Ryssland har inte ratificerat andra tilläggsprotokollet.  

Kulturarv som uppfyller kraven på definitionen av kulturegendom i art. 1 är, oavsett om den är utmärkt med kännetecknet för kulturegendom eller inte, skyddad enligt 1954 års Haagkonvention. Militär personal är skyldig att ta sådan hänsyn att kulturegendom inte onödigtvis kommer till skada. Utmärkningen bidrar dock till att underlätta korrekt identifiering av den skyddade egendomen, och stärka efterlevnaden av Haagkonventionen.   

För att göra skyddet för det rörliga kulturarvet mer effektivt antog Unesco år 1970 en ny konvention vars övergripande syfte är att förbinda medlemsstaterna att bekämpa illegal handel med kulturegendom samtidigt som en uppsättning åtgärder vidtas för att förbjuda och förhindra olaglig import, export och överföring av äganderätten till kulturegendom. Konventionen utarbetades i enlighet med Unescos mandat att bidra till fred och säkerhet genom att främja samarbete mellan nationerna. Idag är drygt 70 procent av världens stater anslutna till 1970-konventionen. Ukraina och Ryssland är statsparter sedan 1988. 

Utmärkning av kulturegendom

1954 års Haagkonvention möjliggör för utmärkning av kulturegendom.  

– Det är viktigt att påpeka att den som bryter mot konventionerna kan lagföras för brott mot folkrätten i efterhand och det finns flera straffstadganden knutna till förstörelse av kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, säger Erika Hedhammar, utredare för riskhantering på Riksantikvarieämbetet.

Användning av kännetecknet för kulturegendom är skyddad enligt folkrätten och tillståndsprocessen för att hantera emblemet hanteras av Riksantikvarieämbetet utifrån reglerna i totalförsvarets folkrättsförordning och lagen om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten.  

– I Sverige ligger ansvaret för utmärkning på länsstyrelserna genom stadgande i totalförsvarets folkrättsförordning. Riksantikvarieämbetet ansvarar för föreskrifter om hur arbetet ska utföras. En modernisering av föreskrifterna pågår sedan tidigare. I dagsläget är det flera länsstyrelser som arbetar med frågan men endast Gotland har genomfört utmärkning, säger Måns Pedersen, handläggare för bland annat frågor som rör kulturarvsbrott på Riksantikvarieämbetet. 

Undanförsel vid krig

I händelse av krig i Sverige gäller även Lag (1992:1402) om undanförsel och förstöring och Förordning (1993:243) om undanförsel och förstöring. Den säger bland annat att varje myndighet som är bevakningsansvarig ska ”planera hur egendom som huvudsakligen används inom myndighetens verksamhetsområde ska undanföras.” 

”Följande myndigheter ska, var och en inom sitt ansvarsområde, planera hur arkivhandlingar, böcker, konstverk, natur- och kulturhistoriska föremål ska undanföras: Statens försvarshistoriska museer, Riksarkivet, Kungl. biblioteket, Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer, Nationalmuseum, Moderna museet, Statens musikverk, Naturhistoriska riksmuseet, Statens museer för världskultur, Statens maritima och transporthistoriska museer och Statens centrum för arkitektur och design. Myndigheterna ska vid planläggningen samråda med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.” 

– Vi räknar med att svenska museer har över 80 miljoner föremål i sina samlingar. Alla dessa är inte rimligt eller möjligt att evakuera. Troligen skyddas större delen av samlingarna bäst på plats mot till exempel plundring och vandalisering. Därför behöver man prioritera de föremål som ska evakueras och ta reda på vilka föremål som är mest utsatta, säger Erika Hedhammar.  

För mer information:

Samlad information från Riksantikvarieämbetet om Kulturarv i krig och konflikt:
Kulturarv i krig och konflikt | Riksantikvarieämbetet (raa.se) 

1954 års Haagkonvention med tilläggsprotokoll:
Konvention om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt jämte tilläggsprotokoll, Haag den 14 maj 1954 – Regeringen.se 

Unesco:
https://en.unesco.org/protecting-heritage  

Iccrom First Aid in times of Crisis:
https://www.iccrom.org/section/disaster-resilient-heritage