Den nya museidefinitionen – nu även på svenska

I veckan presenterade Svenska Icom sin översättning av den nya museidefinition som världsorganisationen fastslog vid generalkonferensen i Prag i slutet av augusti i år. Den lyder:

”Ett museum är en permanent institution utan vinstintresse som bidrar till samhället, som forskar, samlar in, bevarar, uttolkar och ställer ut materiellt och immateriellt kulturarv. Museer är öppna för allmänheten, tillgängliga och inkluderande och främjar mångfald och hållbarhet. De verkar och kommunicerar etiskt, professionellt och med bred delaktighet, samt erbjuder allsidiga upplevelser för utbildning, nöje, reflektion och delning av kunskap.”

Arbetet med den svenska översättningen, som har gjorts med stöd av en professionell översättare och som sedan varit på remiss hos bland annat Sveriges Museer och andra aktörer, beskriver Helene Rånlund, överintendent och chef för Statens försvarshistoriska museer och tf ordförande för Svenska Icom, som ”väldigt nogsam”.

– Vi har försökt fånga upp vilka ord som verkligen är rätt och vad vi ska landa i, säger hon.

Sverige är inte först men inte heller sist av medlemsländerna med att kunna presentera en översättning.

– Vi har kikat lite grann på hur de andra nordiska länderna har arbetat, det är de som hamnar i samma frågeställningar kring ordval som vi. Alla är ännu inte färdiga, det är fortfarande ett samtal som pågår, säger Helene Rånlund.

Att varje ord i museidefinitionen är viktigt blev tydligt efter generalkonferensen i Kyoto 2018, där organisationen misslyckades med att enas om en definition och arbetet fick börja om.

– Nu kan vi påbörja uttolkningen utifrån de nationella och regionala förutsättningar som råder. Mycket i debatten handlar om hur vi i museivärlden ska vara relevanta i den tid vi befinner oss i, då känns det som att den här definitionen är särskilt viktig. Översättningen är inte helt väsensskild den ursprungliga, men den har ändå processats. Det är ju spännande hur den ska användas som ett stöd för vår egen utveckling av museisektorn, säger hon.

Forskning och nöje

Ett av orden i definitionen som särskilt diskuterades vid generalkonferensen i Prag i augusti var ”researches”. Vid översättningen har det lagts särskild vikt vid det.

– Det är nog det svåraste ordet. Innebörden av forskning kan variera beroende på vilket museum man är, men också i vilken museimiljö man har nationellt eller i olika delar av världen. Man tänker på universitet och disputerade forskare, men samtidigt finns det museer som har många egna forskare, till exempel på Naturhistoriska riksmuseet där det väldigt tydligt finns med i grunduppdraget. Men för många museer kan det ofta handla om forskningssamarbete, att samlingarna kan användas för forskning, nu och i framtiden. Nu har vi landat i att ha det kvar så här, säger hon.

LÄS ÄVEN:  Svenska Icom-deltagarna: Det här tar vi med oss från Prag

Ett annat ord som diskuterats och som var nytt i definitionen var ”enjoyment”. I den svenska översättningen står det ”nöje”.

– Det platsade bra. Det kan upplevelsen av ett museum också vara. Det ska inte bara vara en plats för reflektion, man kan även uppskatta det vackra och ha upplevelser som är roliga, säger Helene Rånlund, som är medveten om att det kan komma att diskuteras.

– Det kan säkert bli diskussion kring fler ord, jag tror att man har olika föreställningar av hur man ser på de här orden. De betyder olika saker för olika museer.

Väcker känslor

Exakt hur museidefinitionens betydelse har förändrats över tid kan inte Helene Rånlund svara på, men hon ser den komplicerade processen bakom den nya definitionen som ett tecken på att den fortfarande är viktig.

– Museernas förutsättningar har blivit mer uppmärksammade och kända, likaså kulturarvets betydelse i våra samhällen. I många länder blir samlingar och museipersonal utsatta för kritik för vad de vill uttrycka och samla, för hur ett lands historia visas upp. Beroende på vilken typ av verklighet man lever i så är inte den självklar, säger hon.

– Så för oss är den kanske inte lika betydelsefull som för andra museer i världen. Men den är ju intressant, för den väcker känslor också, om man ser till om det är vinstdrivande verksamhet eller inte och vem som ska få räknas.

När den nya museidefinitionen diskuterades i Museipanelen i slutet av sommaren blev den bland annat kallad ”tandlös”. Och det är ju faran med en definition som ska innefatta – och fastslås – av väldigt många, att orden blir urvattnade. Hur ser du på det?

– Det är ju frågan om vad man har för utgångsläge. I vissa länder är den inte alls tandlös, den kan till och med vara provocerande. För oss är det är det väl mer frågan om vad väljer vi att ta fasta på här? Vad betyder inkludering på riktigt? Då tror jag inte att den blir tandlös. Museidefinitionen kan inte passa in på alla, man måste titta på den utifrån de förutsättningar man har.

Finns det en risk att definitionen kan uppfattas som exkluderande för verksamheter som ser sig som museer, men som inte passar in i definitionen?

– Den risken finns ju självklart. Det blir mycket fokus på vad museilagen säger och offentliga museer, men det är klart att det finns otroligt många typer av museer som har stor betydelse för allmänheten, till exempel arbetslivsmuseer och olika lokala museer. Hur man ska tolka och var man ska dra gränsen är en svår fråga. Men någonstans är det bra att man har en samsyn kring hur man ser på vad som är grundläggande kriterier för ett museum. Man vill att ett museum ska bedriva en verksamhet bidrar med kunskap som bygger på samlingar – att det är dokumentation eller berättelser eller fysiska samlingar, materiella eller immateriella, det är ändå grunden.

Det finns exempel på museer som saknar samlingar. Kommer vi får se fler sådana museer framöver?

– Immateriella samlingar, där dokumentation och berättelser är viktiga, är också samlingar. Det kanske skapas samlingar. Jag ska inte dra den frågan för långt, men det är en intressant diskussion.  Med digitaliseringen och delaktigheten som vi alla vill ska vara stor så utvecklas museitanken också. Vi vill vara en del av samhällets utveckling, därför behöver definitionen då och då prövas.

– Sedan kan man erbjuda upplevelser också. Nu när man talar om delaktighet och skapande då skapas samlingar på ett nytt sätt, som vi ännu inte har landat i vad det innebär. Poängen med ett museum är ju att det är någonting där man ska kunna erbjudas ett innehåll som bidrar till något mer, att man tar med sig en upplevelse och kunskap därifrån. Jag tänker på att man i stunden skapar samtal kring ett ämne eller en utställning, eller bidrar med sina egna föremål, tankar och bilder. Framför allt är det kunskap som är det viktiga, men får man en upplevelse av något så blir det möjligt att bära med sig kunskapen på ett starkare sätt, säger Helene Rånlund.

Är det din bedömning att det är många medlemsorganisationer som kommer att behöva genomföra förändringar för att kunna passa in i den nya definitionen?

– Nej, det tror jag inte. Jag tror att många har med sig de här orden redan, men det som vore roligt är ju om vi känner att den här kan ge stöd och styrka för museisektorn som helhet, att sätta museerna på kartan i samhället.

Nya etiska riktlinjer

I enlighet med en treårig strategisk plan som Icom har fastställt påbörjas nu arbetet med att förankra museidefinitionen bland medlemmarna. Svenska Icom samarbetar med Sveriges Museer och Riksantikvarieämbetet för att säkerställa att information sprids och att definitionen blir implementerad på svenska medlemsmuseer. Riksantikvarieämbetet kommer bland annat att bjuda in till K-samtal för att fånga upp frågor. Museidefinitionen kommer även diskuteras vid ett samtal under Vårmötet.

– Utifrån det kommer vi att samla tankarna och fundera på vad för utbildningsmaterial som ska tas fram, som vi tänker behöver finnas som ett stöd. Nu behöver vi inte diskutera vad definitionen ska vara eller inte vara, för nu finns den ju. Men hur förhåller den sig till museilagen, vad betyder den för oss? säger Helene Rånlund.

I december är det sagt att en uppdatering av Icoms etiska riktlinjer ska presenteras. Vid generalkonferensen i Prag gjordes ett uttalande om vikten av att värna museer och kulturarv i väpnade konflikter. Det är rimligt att tro att det kommer vara ett av tilläggen i de nya etiska riktlinjerna.

– Definitionen och riktlinjerna behövs tillsammans. Framför allt när det gäller att förhålla sig till vad och hur man kan samla in. När vi nu går ut och diskuterar museidefinitionen är det viktigt att göra det i ett sammanhang, inte bara för sig själv. Därför kommer vi att diskutera dem tillsammans.

Vilket tidsperspektiv har ni haft när ni har jobbat med definitionen? Hur länge ska den hålla?

– Den ska hålla tills vidare. Ett bra tag.

MER LÄSNING: Omvärld & insikts artikelserie DE NYA MUSEERNA