Jag vill se museernas klimatpåverkan – var finns siffrorna?

Jag googlar ”museum + klimat”, sedan ”museer + klimat” och ”museum + hållbarhet”. Därefter många snarlika sökningar.

Träffarna handlar om klimatanläggningar, någon utställning och ett seminarium, men inget är det jag söker. Jag söker en underbyggd redovisning av museernas klimatpåverkan. Finns det inte?

Jag hittar till Världskulturmuseernas hemsida där det finns samlat texter på temat. Men är detta allt? Jo, några samlande texter på Riksantikvarieämbetetets sajt, men dem hittar jag för att jag vet att de finns.

Jag googlar vidare och får fram att det finns ungefär 1 500 museer i Sverige som lockar ungefär 30 miljoner besökare. Jag hittar siffror på att museerna har högt förtroende hos allmänheten jämfört med de flesta andra samhällsaktörer.

Niklas Cserhalmi, ordförande för Sveriges Museer, skriver i förordet till rapporten +59. Förtroende, javisst. En rapport om museernas förtroendeskapande och politiskt engagemang att museerna fortsatt kan utforska rollen som katalysatorer och utveckla sig som trovärdiga avsändare av angelägna budskap.

Är museerna oengagerade i klimatfrågan?

Och ändå, varför får jag inte fram någon kartläggning av museers klimatbelastning eller ett gemensamt strategiskt hållbarhetsarbete? En till stor del offentligt finansierad kunskapsverksamhet kan väl knappast vara helt oengagerad i en av mänsklighetens största utmaningar?

På Världskulturmuseernas hemsida läser jag att en konferens ägde rum 2019 och en förstudie för att skapa ett gemensamt initiativ för museers hållbarhetsarbete togs fram 2020. I förstudien tas behovet av en samlande plattform upp och olika finansieringsförslag beskrivs. Förslaget presenteras som webbplatsen museerforhallbarhet.se. Ni behöver inte klicka på länken, plattformen blev aldrig av.

I förstudien beskrivs det jag själv märkt:

”[E]n röd tråd i respondenternas svar i form av ett underliggande personligt intresse […] stora delar av arbetet med hållbarhet och miljö i verksamheterna bygger på ett individuellt engagemang snarare än ett övergripande systematiskt arbete.”

Jag vill veta hur museernas utsläpp är jämfört med andra verksamheter. Trots flera försök har jag inte hittat några underbyggda siffror på museernas klimatpåverkan. Eller rättare sagt, jag har inte hittat några siffror alls, inte ens påhittade. Visst har flera museer arbetat med frågorna men den gemensamma kunskapen verkar svag.

LÄS ÄVEN: Aktivism ska stärka museernas klimatarbete

Nog finns det utställningar som lyfter frågan, kanske programpunkter, i vissa fall hemsidetexter men det strategiska arbetet är mer ovanligt. Förvånande kan tyckas för verksamheter som har kunskap och långsiktighet i arbetsvardagen. Kan det vara så att verksamheterna, självklart finns undantag, tänker att det räcker att prata om hållbarhet?

Ingen strid hörs

I det webbsända seminariet K-samtal: Museer och miljöcertifiering: vad funkar? från 24 november 2022 tas frågan om museer och certifieringar upp. Representanter från flera museer är i panelen. Här lyfts arbetet med certifieringen ISO 14001. En certifiering är ett strategiskt arbetsredskap för att leda arbetet och arbeta med en ständig förbättring. Först hörs lite suckar, det är ju svårt för museer, certifieringen är inte anpassad, vi är ju så annorlunda.

Sedan kommer andra röster. Det är inte så annorlunda, det är ett hjälpsamt redskap, de granskande revisorerna vill inte ont. En representant från ett museum minns inte riktigt – det var ju ett tag sedan och certifieringen genomfördes för att få behålla bidraget, organisationen ändrades, kravet kvarstod inte och därmed inte heller certifieringen.

En annan röst visar på vilka möjligheter ett strategiskt förbättringsarbete innebär. De som har arbetat längre med certifieringen är mer positiva. Revisorerna vill verkligen inte ont. Det är ju vi som vill bli bättre och detta är ett redskap.

LÄS ÄVEN: De vanligaste hindren för museernas hållbarhet

Det är 2022 och här diskuteras en certifiering som bara några få har arbetat efter. Jag önskar att det varit strid om ordet för att jämföra alla olika certifieringar som finns. För det finns många. Men ingen sådan strid hörs. Här är några mer rutinerade som argumenterar för fördelarna med ett strategiskt arbete.

Jag önskar att rösterna blir fler

Jag önskar innerligt att om ett år är rösterna fler, att olika certifieringar jämförs. Att strategiska stöd uppmärksammas och analyser lyfts. Att det gemensamma arbetet är igång och att ordförandeskapet roteras eftersom alla vill driva arbetet. Jag önskar att det då finns en väl etablerad gemensam kunskapsplats för aspekter av klimatbelastning och återbruk. Den må vara ny men en självklarhet att både finansiera och använda.

Kanske utställningssverige arbetar fram verifierbara nyckeltal för produktioner som tydligt ska publiceras i utställningen samt på alla platser där den informeras om. Allt för att motivera museer att verkligen arbeta klimatsmart. Jag önskar att medvetenheten och arbetsenergin inspirerar vidare, så att även resten av kultursverige snart synliggör sina siffror.

Kanske svenska museer sätter tonen i Icom? Tänk om museerna i Sverige kan leda det globala hållbarhetsarbetet i museisektorn. Låt oss sträva emot att nästa år jämföra våra arbeten och året därpå inspirera fler.

Jag struntar i att googla och drömmer mig bort. Jag drömmer att vi i museisverige säger:

”Welcome, museums of the world! We want you to help us take the next step with a global workshop showcasing our own work. By showing you how we have planned, measured, changed and verified the change, we want to work together to do better.”

Nej, nu blev det väl superfånigt.

Men så drömmer jag vidare, hellre fånig än utan vilja till förändring.

—–
Amanda Creutzer 
frilansskribent och konsult inom upphandling och utställningsproduktion

Texten är en krönika publicerad på Omvärld & insikt, Riksantikvarieämbetets omvärldsbevakningstjänst för museer. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.