Så har Ukraina tagit plats på svenska museer

 

Det är en iskall söndag förmiddag i slutet av krigets andra år. Tre ukrainska kulturarvsarbetare, alla kvinnor, har rest till Stockholm med buss och tåg, och äntrar Medelhavsmuseets auditorium. Det är förvånansvärt glest i bänkraderna men på samma gång en nyfiken, nästan andaktsfull stämning. ”Ukraina – Att skydda kulturarv i krig” ingår i en serie föredrag och samtal på temat hotade kulturarv.

Elmira Ablialimova inleder med att understryka att kriget inleddes redan 2014, när Ryssland annekterade Krim-halvön. Ablialimova är expert vid Krims institut för strategiska studier, en icke-statlig organisation med bas i Kiev. På sin hemsida listar organisationen löpande alla attacker mot ukrainska kulturarv med hjälp av satellitbilder. I november 2023 konstaterade UNESCO att det sedan kriget inleddes tillfogats skador på 329 kulturhistoriska platser i Ukraina, varav 125 religiösa platser, 143 byggnader av historiskt och/eller konstnärligt värde, 28 museer, 19 monument, 13 bibliotek och ett arkiv. 

– Kriget handlar inte bara om territorium utan också om identitet, menar Anna Yanenko, som är arkeolog och arbetar vid National Kyiv-Pechersk Historical & Cultural Preserve. Det är Ukrainas största museikomplex och huserar i det medeltida grottkloster som är en av Kievs mest besökta kulturbyggnader.

Precis som Elmira Ablialimova har Anna Yanenko valt att stanna kvar i hemlandet och arbeta vidare.

– Ryssland vill inte åt bara materiella ting utan åsikter, idéer, människor. Man försöker utradera en intellektuell elit, säger hon.

Ljudguider på ukrainska

Fågelvägen är avståndet mellan Kiev och Stockholm drygt 120 mil. Och medan Ukraina fortsatt står under attack etableras allt fler ukrainsk-svenska mötesplatser i den svenska kulturarvssektorn.

På Nordiska museet har ett tunt lager snö nyss lagt sig över skiffertaket. Här har museets huvudutställning sedan i våras en ljudguide även på ukrainska. Ljudguiden lanserades med stöd från Ukrainian Cultural Center och Ukrainas ambassad i Sverige, men var från början ett initiativ från den ukrainska presidentfrun Olena Zelenska.

”Miljoner ukrainare tvingas att söka skydd i andra länder på grund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Ljudguiderna hjälper dem att på det egna modersmålet lära känna ländernas kultur”, sade Zelenska i ett pressmeddelande.

Numera finns 62 ukrainska ljudguider i 39 länder på museer runt om i världen.

Kort efter Rysslands invasion inrättade Nordiska museets stiftelse en stödfond för att rädda Ukrainas kulturarv. I slutet av 2022 hade man i samarbete med bland andra Riksantikvarieämbetet och centralmuseerna samlat in 1,6 miljoner svenska kronor som överfördes till Nationalmuseet för Ukrainas historia i Kiev. Men inte bara kontanta medel har samlats in på Nordiska museet, utan även berättelser – närmare bestämt den svenska allmänhetens tankar och reflektioner kring det pågående kriget i Ukraina. Liknande insamlingar har tidigare skett i samband med coronapandemin och terrordådet på Drottninggatan.

Svenska perspektiv på kriget

Jörgen Löwenfeldt arbetar på den avdelning av Nordiska museet som förr hette Nya medier och numera kallas Gruppen för framtidsfrågor. Han är projektledare för insamlingen, som inleddes redan fyra dagar efter Rysslands fullskaliga invasion.

– Vi ville skildra kriget ur ett svenskt perspektiv. Hur påverkade det människors vardag, och deras sätt att handla, tänka och drömma? Kanske har många glömt det nu, men under de inledande månaderna var många rädda för att det skulle bli krig även i Sverige.

Jag har tankat upp bilen, vi kollar igenom matförråd och kläder. Har ställt oss i kö för att göra pass. Fyller vattendunkar och funderar över vilken extra värmekälla vi ska skaffa oss.

Elin

Efter en tid började de insamlade berättelserna istället fokusera på de drabbade i Ukraina, och tankar kring hur man kunde hjälpa dem. I framtiden kommer samlingen av minnen och berättelser att användas i utställningar och till forskning, men redan nu går det att ta del av materialet via minnen.se.

– Det har varit intressant att följa hur nära människor har upplevt det här kriget, och det återspeglas också i svaren, menar Jörgen Löwenfeldt. Ukraina ligger nära oss, både geografiskt och kulturellt. Det påverkar människors villighet att delta i insamlingen, och upplevelsen av känslomässig närhet.

Våren 2022 gjorde sig världsläget påmint även på andra sätt för Nordiska museets personal. Museets lokaler för pedagogisk verksamhet blev nämligen tillfälliga klassrum för ukrainska skolelever och varje morgon väntade omkring hundra barn utanför entrén. Undervisade gjorde ukrainska lärare, också de på flykt. Även de ukrainska barnen fick frågor om sina liv och drömmar, och svaren är nu en del i museets arkiv.

Det snabba och breda engagemanget för Ukraina var ett initiativ från Nordiska museets chef Sanne Houby-Nielsen, berättar Jörgen Löwenfeldt.

– Hon fick verkligen hela museet att mobilisera kring den här frågan. Det var en mäktig upplevelse att se hur snabbt vi kunde ställa om, med tanke på att vi jobbar på en institution där processer normalt tar lång tid.

Många korsvägar mellan länderna

Ett stenkast från Djurgården, på statliga Armémuseum på Östermalm finns omkring 100 000 föremål med koppling till militär historia. Museets fansamling är en av de största i världen.

Hösten 2022 visades här fotoutställningen ”Meanwhile in Ukraine” med dokumentära bilder av det pågående kriget. I februari 2024 väljer museet att blicka bakåt, för att närmre utforska hur de banden mellan Sverige och Ukraina sett ut historiskt. Utställningen ”Sverige-Ukraina: Korsvägar genom 1000 år” är tänkt att åskådliggöra historiska relationer mellan de två länderna från vikingatid till idag med hjälp av föremål och dokument ur de egna samlingarna samt bland annat Riksarkivet, Historiska museet och en rad museer i Ukraina. Utställningen visas från den 22 februari 2024 till och med den 6 februari 2025, och har möjliggjorts genom en donation på 1,5 miljoner kronor från Torsten Söderbergs stiftelse.

– Den primära anledningen till utställningen är att man i Sverige har väldigt många föremål från Ukraina, just på grund av alla korsvägar länderna emellan. Dessutom hoppas vi förstås att vi kan få många besökare som vill titta närmre på ett högaktuellt ämne, säger Armémuseums museichef Fabian Arnheim.

Han konstaterar att många av Ukrainas nationalskatter finns här i Sverige.

– Det betyder oerhört mycket för ukrainarna, säger han.

Finns det en komplexitet i det också?

– Jag har inte stött på den typen av frågeställningar, som jag vet att till exempel Statens museer för världskultur har. Och jag tror att det beror på att det finns helt andra dimensioner i det här fallet.

Några av föremålen som visas upp i utställningen kommer från Gammalsvenskby i södra Ukraina.

– Från Gammalsvenskby emigrerade man till Gotland på 1920-talet. Och nu i och med kriget gjorde man det på nytt – även den här gången till Gotland.

En annan allians som lyfts fram är giftermålet mellan Jaroslav I av Kiev och prinsessan Ingegerd Olofsdotter, som ägde rum år 1019.  Ingegerd Olofsdotter, som var dotter till Olof Skötkonung, blev senare känd som heliga Anna av Novogorod. Idag är hon ett nationalhelgon både i den ukrainska och ryska ortodoxa kyrkan och har blivit en symbol för Ukrainas frihet.

Enligt en svåravlivad myt uppkommen i modern tid har en anonym, vikingatida ring i Sigtuna museums samling kommit att tillskrivas en koppling till Olof Skötkonungs dotter. Nu är den så kallade ”Ingegerdsringen” inlånad till Armémuseums utställning.

En av Armémuseums samarbetspartner i produktionen av utställningen är War Museum i Kiev.

– Deras museichef Yurii Savchuk har lika mycket erfarenhet av Armémuseum som jag, berättar Fabian Arnheim. För tjugo år sedan bodde han i Sverige och skrev sin avhandling om våra fanor.

Genom sin forskning bistod Savchuk museet att granska fanor märkta ”rysk” eller ”öst”, och identifiera vilka omkring hundra objekt i museets fansamling som i själva verket var just ukrainska.

Viktigt värna museernas kompetens

Tillbaka till Medelhavsmuseet, där föreläsningen om att skydda kulturarv i krig fortsätter. Olena Zhyvkova är biträdande generaldirektör för forskning och intendent vid Bohdan and Varvara Khanenko Museum of Arts i Kiev.

Museet har en av Ukrainas största konstsamlingar, som är sprungen ur familjen Khanenkos privata egendom. Sent 1800-tal blev familjen framgångsrik inom sockerindustrin och sedermera blev både deras hem och konstsamling museum. Samlingen har överlevt både nazistisk och sovjetisk ockupation.

Den 10 oktober 2022 drabbades flera ukrainska städer av omfattande robotattacker, och i Kiev skedde en kraftig detonation i en tom lekpark 20 meter från Khanenko-museet. Olena Zhyvkova visar en bild av en enorm grop, och interiörbilder av en museientré med golvet fyllt av krossat glas.

– Idag är vårt museum tomt och samlingarna gömda.

Khanenko-museets storslagna byggnader används i nuläget till att ordna mindre pianokonserter med samtida kompositörer. Men inte heller gömda föremål är i säkert förvar i Ukraina, konstaterar panelen.

Vad kan då svenska museiarbetare göra för att stötta det ukrainska kulturarvets fortlevnad? Frågan ställs av en åhörare.

Elmira Ablialimova, Olena Zhyvkova och Anna Yanenko understryker vikten av att värna professionell kompetens på museerna, och att man fortsätter berätta för omvärlden om vad som sker. Och, inte minst, att broschyren med en bemålad träängel på omslaget – ”Akut röd lista över föremål i Ukraina som är i fara”, utgiven av ICOM – fortsätter att översättas och spridas över världen.

_______________________________
Av Ida Säll
frilansskribent