”Dags att bryta med fördomen om lärande kontra underhållning”

Detta är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Förra året genomfördes en större medborgarundersökning i Århus-området i vilken över 1000 personer tillfrågades om sina museibesök. Ett av ämnena var museets roll när det gäller lärande och upplevelser.

Respondenterna utgjorde ett representativt urval av befolkningen, och inkluderade därmed både personer som nyligen besökt museer och sådana som inte besökt ett museum på flera år.

De tillfrågades bland annat om anledningen till deras senaste museibesök. I enkäten kunde upp till tre anledningar väljas, utifrån förståelsen att det ofta finns fler än ett skäl till ett besök. Respondenterna ombads även rangordna dessa skäl.

Anledningar som uppgavs till museibesök enligt undersökningen i danska Århus. Tabell: Martin Brandt Djupdræt (CC BY)

 

Den insamlade datan visar att fyra anledningar till besöken var dominerande: För att umgås med andra människor, för att bli underhållen, för att själv se något man hört andra tala om, och för att söka kunskap.

Det skäl som toppade som primär anledning till besöket var social samvaro.

Samma tendenser oavsett museivana

När respondenterna delades in i grupper – baserat på om de var vana museibesökare som besökt ett museum det senaste året, mindre frekventa besökare som inte besökt ett museum på ett till fem år eller personer som inte besökt ett museum på över fem år – visade det sig att tendenserna var desamma oavsett hur lång tid det gått sedan det senaste besöket.

Anledningar till besök, fördelat på senaste besöket. N = 888 (alla), N = 662 (under 1 år), N= 173 (1-5 år), N= 53 (över 5 år). Tabell: Martin Brandt Djupdræt (CC BY)

I ovanstående figur har första, andra och tredje prioritet lags samman, och den visar att samma fyra orsaker rangordnas högst i alla grupper. Det främsta skälet varierar dock lite från grupp till grupp. De vana museibesökarna uppger nöje och social samvaro som viktigaste skäl, medan de mindre vana och sällanbesökarna uppger nyfikenhet att se sådant man hört andra tala om, tätt följt av social samvaro.

Slår hål på fördomar

Vad visar då denna undersökning? En fördom man skulle kunna ha är att de som sällan besöker museer kan lockas med underhållning, medan de frekventa besökarna använder museerna som ”kunskapsfyrar” man återvänder till gång på gång. Men det här finns det alltså inget som tyder på.

Undersökningen slår fast att det sociala har stor betydelse, tillsammans med en nyfikenhet – och tillsammans med lärande och att museet ska vara underhållande. I Riksantikvarieämbetets programpunkt på Museernas Vårmöte diskuterades frågan om det finns en diskrepans mellan lärande och underhållning, en diskussion som även återfinns på fler platser, i artiklar och i den offentliga debatten om museerna. Den danska undersökningen tyder på att museibesökarna är likgiltiga inför detta. De vill både lära sig något och bli underhållna.

En av de museibesökare som intervjuades i samband med undersökningen från Århus-området sade så här angående museibesöket som lärande kontra underhållning:

”Det är bägge delarna. Det är både att bli underhållen och att bli upplyst, tänker jag. Och att få ungarna att lära sig något nytt.”
Besökare på Naturhistorisk Museum i Århus

Som denna museibesökare säger ska besöket kunna göra bägge delarna. Och så ska det först och främst vara en upplevelse tillsammans med andra.

Både att uppleva tillsammans med andra och ”att ha hört talas om museet och själv vilja uppleva det” har ju sociala aspekter, antingen på plats på museet, eller i museiupplevelsens efterliv, när den delas med andra. Dessa två anledningar är alltså bland de viktigaste, och undersökningen visar att det framför allt är viktiga skäl för dem som inte är de mest vana museibesökarna. Detta är värt att notera för museerna i deras planering av utbud.

Besökarna kommer på grund av sina egna behov

Huruvida det finns en diskrepans mellan den här synen på museets roll och vad vi som museianställda föreställer oss kommer skilja sig åt från museum till museum, och från anställd till anställd.

Men en tänkbar konflikt kan uppstå kring att anställda på museer fokuserar på de enskilda berättelser, aspekter och kunskap vi presenterar, och att vi tänker mindre på att besökarna kommer på grund av varandra – och inte på grund av oss. Och eftersom museiupplevelsen är en förhandling mellan besökarnas befintliga erfarenhet och det som museerna visar, så är det större helheter eller många sammasatta enskilda element museibesökarna förhåller sig till och använder, snarare än de precisa berättelser och den kontext om enskilda föremål som museianställda anser särskilt viktiga.

Något förenklat kan detta illustreras så här:

Illustration: Martin Brandt Djupdræt (CC BY)

Museerna och deras anställda kan begå misstaget att inte erkänna den sociala aspektens stora betydelse för besökarna och kan tro att besökarna är särskilt intresserade av att lära sig om enskilda berättelser och föremål.

Illustration: Martin Brandt Djupdræt (CC BY)

Besökarna upplever såväl underhållning, lärande och social samvaro som museiföremål, historier och aktiviteter samtidigt, och det hela sker i en löpande förhandling kring besökarnas och deras sällskaps egna erfarenheter. Minnen, förväntningar och här och nu blandas samman i besöket och i upplevelsen.

Uppmärksamma samtalen mellan besökarna

Dessa önskningar om gemenskap och gemensamma samtal tror jag är ett av skälen till att det går bra för museerna. För museerna är goda sociala rum där man kan vara tillsammans. En av museernas slutprodukter är samtalen mellan besökarna, och detta är något vi bör vara mer uppmärksamma på.

Denna tes bygger på de många intervjuer och undersökningar om museets användning och vad besökarna tagit med sig från museibesöket som jag genomfört de senaste åren, och som jag planerar att utveckla nästa år i samband med min avhandling ”Museer och identitet”.

Till dess kan jag bara rekommendera att bygga rutiner kring att göra korta intervjuer och undersökningar med museibesökarna om hur museet uppfattas och används. Det betyder inte nödvändigtvis att man ska rätta sig efter allt vad de säger och ta fram exakt det utbud som efterfrågas, men att göra sådana undersökningar stärker vår kunskap om besökarnas attityder, fördomar och vad de får ut av museet och besöket. Och så kan det hjälpa till att bryta ned ens egna fördomar – till exempel om att man måste välja mellan lärande och underhållning.

__________________________________
Martin Brandt Djupdræt, överintendent på Den Gamle By i Århus och doktorand vid Copenhagen Business School. Han var en av paneldeltagarna i Riksantikvarieämbetets programpunkt ”En fyr i kunskapsskymningen” på Sverige Museers Vårmöte 2024 i Karlstad tillsammans med Klas Grinell från Göteborgs museer och konsthall och Karin M Ekström från Högskolan i Borås.

MER LÄSNING PÅ SAMMA TEMA:

• ”Meningen med museer” – Klas Grinells inlägg i debatten i Karlstad på Utställningskritik
• Undersökningen artikeln hänvisar till kan från slutet av juni 2024 läsas i publikationen Hvem er de sjældne museumsbrugerne? Djupdræt, Martin Brandt & Louise Ejgod Hansen, Aarhus Universitet & Den Gamle By, 2024.
• Museet som ett socialt rum och en plats för lärande (e-bok). Wollentz, Gustav, Anna Hansen, Lasse Sonne, Martin Brandt Djupdræt (red.), Jamtli Förlag. 2021.

Ovanstående text är en opinionstext publicerad på Omvärld & insikt, Riksantikvarieämbetets omvärldsbevakningstjänst för museer. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Vill du svara på inlägget? Läs mer här.