Begrepp och ordförklaringar för riksintressen

Förklaringarna nedan gäller sådana begrepp som används i arbetet med riksintressen för kulturmiljövården.

Andra riksintressemyndigheter kan använda andra begrepp, för att beskriva riksintressen och hur dessa hanteras inom sina respektive sektorer. För att beskriva olika kulturmiljötyper i riksintressebeskrivningar används Riksantikvarieämbetets ordlista för kulturmiljötyper (pdf).

Fördjupningar om olika begrepp och definitioner finns i: Handbok för kulturmiljövårdens riksintressen.

Innehållsförteckning

Begrepp och ordförklaringar

Nedan förklaras några olika begrepp som används i arbetet med riksintressen för kulturmiljövården.

Aktualitetsprövning

Vid en aktualitetsprövning granskar Riksantikvarieämbetet om ett riksintresseanspråk uppfyller de beslutade kriterierna för riksintresseanspråk för kulturmiljövården.  Granskningen görs främst baserat på texterna  i riksintressebeskrivningarna, inte genom fältstudier.  Se Byråmässig  granskning och Riksintressebeskrivning nedan.  Länsstyrelsen ges tillfälle att yttra sig över Riksantikvarieämbetets bedömningar.

Anspråk

Se Riksintresseanspråk. 

Avgränsning (geografisk)

Texten i riksintressebeskrivningen är avgörande för vilken yta riksintresset omfattar, i och med att avgränsningen speglar det innehåll som redovisas i beskrivningarna. Avgränsningen ska ”ringa in” de synliga fysiska uttrycken för riksintressets motiv.

Byråmässig granskning

En byråmässig granskning görs utifrån skriftligt material och i detta sammanhang också med hjälp av olika digitala verktyg, inte genom fältstudier.

Fysiska uttryck

Fysiska uttryck gör riksintresseanspråkets kulturhistoriska värden och kulturhistoriska sammanhang läsbara och synliga i landskapet. De fysiska uttrycken återspeglar anspråkets berättelse om vad som hänt i landskapet. Uttrycken kan bestå av objekt, karaktärsdrag, strukturer, funktioner och samband. Exempel på uttryck kan vara karaktäristisk bebyggelse, infrastruktur, siktlinjer eller ett biologiskt kulturarv som är resultatet av människors nyttjande av landskapet.

Helhetsmiljö

I en helhetsmiljö finns ett tydligt samband mellan motivet för anspråket och de fysiska uttrycken i landskapet som ska spegla motivet, samt mellan de olika uttrycken. Anspråkets kulturmiljö uppvisar då ett kulturhistoriskt sammanhang som utgör ett funktionellt historiskt system. Helhetsmiljöer benämns ofta med landskaps- eller kulturmiljötyp. Till exempel: Industrisamhälle, odlingslandskap, gruvmiljö, fiskeläge.

Hushållningsförordningen

Förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden, hushållningsförordningen, beskriver bland annat ansvarsfördelningen mellan nationella myndigheter och länsstyrelser när det gäller riksintressen.

Huvudmotiv

Begreppet huvudmotiv används för att beskriva riksintresseanspråkets bärande berättelse, en ”röd tråd”, som de fysiska uttrycken belyser. Huvudmotivet visar på de kulturhistoriska utvecklingsskeden och verksamheter eller aktiviteter som främst präglat landskapet i området.

Kriterier

Kriterierna för riksintressen för kulturmiljövården används för att bedöma vilka områden som är av riksintresse. Det finns tre obligatoriska kriterier; riksintressant berättelse, helhetsmiljö och fysiska uttryck, samt två som kan vägas in där det är relevant; regionala och lokala förhållanden samt internationella åtaganden.

Kvalitet (i riksintresseanspråk)

Med hög kvalitet i riksintresseanspråken avses att urvalet ska vara relevant, de enskilda anspråken ska motiveras och avgränsas utifrån fastställda kriterier, samt att de ska vara tydligt beskrivna.

Kulturhistoriskt sammanhang

Kulturhistoriskt sammanhang är ett visst identifierat och avgränsat historiskt utvecklingsförlopp med ingående verksamheter eller aktiviteter som på olika sätt påverkat och präglat ett visst område.

Kulturmiljö

Kulturmiljö avser hela den av människor påverkade miljön, det vill säga miljö som i varierande grad präglats av olika mänskliga verksamheter och aktiviteter. En kulturmiljö kan preciseras och avgränsas till att omfatta en enskild anläggning eller lämning, ett mindre eller större avsnitt av landskapet, en bygd eller en region. Kulturmiljön är en del av kulturarvet.

Landskaps- eller kulturmiljötyp

Termerna används i riksintressebeskrivningarna för att beskriva vilken karaktär landskapet och miljön i det riksintressanta området har. Riksantikvarieämbetet har en ordlista med kulturhistoriska begreppsdefinitioner till miljöer av riksintresse för kulturmiljövården.

Läsbarhet

Ett riksintresse ska innehålla synliga fysiska uttryck som stödjer den utvalda berättelsen om vad som hänt i landskapet. Den riksintressanta berättelsen och det kulturhistoriska sammanhanget ska vara läsbart i miljön, möjligt att uppleva.

Objekt

Ett objekt i en kulturmiljö är en enskild företeelse som till exempel en byggnad, ett gravröse, en vägsträckning, en trädgård etc. Objekt kan beskrivas som ”enskild, fysisk manifestation av materiellt kulturarv”.

Omprövning

En omprövning av ett riksintresseanspråk görs till exempel genom en ändring av texten i riksintressebeskrivningen eller en justering av avgränsningen av det geografiska området. Arbetet när anspråket ses över kallas revidering. Se Revidering nedan. Beslut om omprövningen fattas av Riksantikvarieämbetet.

Ett beslut från Riksantikvarieämbetet om omprövning av ett anspråk innehåller också en aktualitetsprövning av riksintresseanspråket.

Peka ut

Riksantikvarieämbetet ”pekar ut”, dvs. beslutar om vilka områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Utpekandet görs genom att Riksantikvarieämbetet lämnar uppgifter i skriftlig form till länsstyrelserna om områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 3 kap. MB. Detta sker enligt 2 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden.

Myndigheten ska se till att bedömningen är aktuell och ska lämna uppdaterade uppgifter till länsstyrelserna vid behov eller åtminstone vart åttonde år. Detta görs genom en aktualitetsprövning. Se Aktualitetsprövning ovan.

Revidering

Vid revidering av ett riksintresseanspråk granskas riksintressebeskrivningen, anspråkets tillstånd och geografiska avgränsning. En revidering kan medföra att anspråkets motivering, vilka fysiska uttryck som ingår och/eller den areella utbredningen ändras, eller att anspråket avstås. I så fall fattar Riksantikvarieämbetet beslut om en omprövning av riksintresseanspråket.

Riksintresseanspråk

Områden som pekas ut som riksintressen för kulturmiljövården enligt 3 kap. miljöbalken ska särskilt tydligt återspegla kulturhistoriska sammanhang i landskapet som är nationellt betydelsefulla. Att ett riksintresseanspråk för kulturmiljövården pekas ut innebär att staten gör anspråk på nationellt viktiga kulturhistoriska värden som finns inom ett geografiskt område.

Riksintresseanspråken är en viktig del i den fysiska planeringen, men innebär inte att äganderättsförhållanden eller pågående markanvändning påverkas.

Riksintressebeskrivning

Riksantikvarieämbetets beskrivning vid utpekande av ett riksintresseanspråk. Beskrivningen innehåller en text med motivering till utpekandet (varför kulturmiljön är av riksintresse) och beskriver de fysiska uttryck som finns för riksintresset. En karta över anspråkets utbredning kompletterar beskrivningen.