Utgångspunkter vid återvätning

Hur påverkas kulturmiljön vid återvätning och vilken hänsyn tas till kulturmiljöintresset vid återvätning? Det var den övergripande frågan för Riksantikvarieämbetets förstudie som togs fram i samverkan med Naturvårdsverket 2023. Förstudien visade att det behövs en helhetssyn på landskapet i återvätningsarbetet och pekade på såväl kunskapsbehov som behov av förbättrade processer i handläggningen.

Riksantikvarieämbetet har sammanfattat de huvudsakliga utmaningarna för att kulturmiljön ska hanteras på ett ändamålsenligt sätt i återvätningsarbetet. Informationen vänder sig framför allt till dig som handlägger våtmarksärenden på myndigheter, men även andra som på olika sätt kommer i kontakt med återvätningsprojekt.

• Riksantikvarieämbetets förstudie ”Länsstyrelsens hantering av kulturmiljöer i samband med återvätning av tidigare utdikade marker” (diva-portal.org)

Kulturmiljö – både fornlämningar och kulturlandskap

Det dikade landskapets kulturmiljöer är en komplex väv av olika epokers markanvändning med lämningar som sträcker sig från stenålderns bosättningar, djupt ner i mossarnas lagerföljder, till de historiska dikningsföretag som gett upphov till det landskap vi känner i dag. Markavvattningen bidrog till att nya marker kunde odlas upp och att bostäder och vägar kunde byggas på platser som tidigare varit för blöta.

Begreppet kulturmiljö avser hela den av människan påverkade miljön. En kulturmiljö kan omfatta allt från ett landskapsavsnitt till en enskild anläggning eller lämning. Det kan röra sig om ett intensivt utnyttjat landskap såväl som extensivt påverkad skogs- eller fjällandskap. I landskapet kan det även finnas levande spår som vittnar om tidigare markanvändning i form av ett biologiskt kulturarv, eller immateriella spår i form av ortnamn och sägner.

Återvätning berör alla dessa dimensioner av kulturmiljön. Observera att det inte bara är vattnets förändrade nivåer som påverkar kulturmiljön vid en återvätning. Det är viktigt att se till hela det område som berörs av återvätningsåtgärden – inklusive körvägar, eventuella upplag av träd med mera – tas i beaktande så att exempelvis fornlämningar inte kommer till skada.

Kulturmiljön behöver hanteras redan i planeringsskedet

Det historiskt präglade, utdikade kulturlandskapet är själva utgångspunkten för återvätningssatsningarna. Därmed aktualiseras kulturmiljöfrågorna redan i valet av återvätningsobjekt. Frågan om påverkan på kulturmiljön behöver därför utredas redan i planeringen av en återvätningsinsats. För att undvika hinder senare i arbetet samt för att undvika skador på kulturmiljön är det viktigt att expertis på kulturmiljöer tillfrågas redan i detta skede.

En helhetssyn på landskapet i återvätningsarbetet

Kulturmiljön är utpekat som ett allmänt intresse av regering och riksdag. I miljöbalkens inledande kapitel anges att den ska tillämpas så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas.

I kulturmiljölagens inledande kapitel fastslås att ”det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas”. I enlighet med de nationella målen för kulturmiljön ska det statliga kulturmiljöarbetet ”främja en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen”.

Läs mer i Mål för kultur (regeringen.se)

Återvätning innebär nya frågor och perspektiv i kulturmiljöarbetet

De kulturmiljöer som kan komma att beröras vid återvätning är ofta svåra att identifiera eller av en art som ställer länsstyrelserna inför nya avvägningar:

• Återvätning som sker i perifera områden, som sällan varit i fokus för exploatering, saknar ofta inventeringsunderlag och kontinuerlig kunskapsuppbyggnad om kulturmiljön.
• Den återvätning som sker i odlings- och skogsmark väcker i sin tur nya frågor om det utdikade kulturlandskapet och dess värden.
• Återvätning kan också beröra lämningar under markytan vilket medför utmaningar att förutse fornlämningar i dränerade våtmarker. Det väcker också frågor om vad som finns bevarat efter utdikningarna och hur bevarat arkeologiskt material påverkas vid en återvätning.

Länsstyrelserna har även efterlyst förtydliganden vad gäller hanteringen av kulturmiljö inom ramen för miljöbalken i återvätningsarbetet.