Gustav Vasas vävda tapet Venusbrunnen
Vävda tapeter är konstverk som smyckat slott, kyrkor och herresäten i mer än tusen år. Förutom att vara vackra och berätta viktiga historier hjälpte de också till att isolera kalla väggar i stenbyggnader.
På Nationalmuseum finns ett konstverk med namn ”Venusbrunnen”. En 4,2 x 2 meter mycket vacker gobeläng, eller vävd tapet som de textila konstverken också kallas. De äldsta exemplen av vävda tapeter har man hittat i faraoners gravar från 1400 f.Kr. Till Europa kom tekniken under senare delen av 1100-talet.
Under året har Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium hjälpt till att undersöka Venusbrunnen.
Beställd av Gustav Vasa
Venusbrunnen vävdes på uppdrag av Gustav Vasa på 1550-talet och kungens emblem ses överst i konstverket. Konstnären var en vävmästare från Antwerpen vid namn Paul de Bucher.
Gustav Vasa anställde de Bucher för att leda tillverkningen av vävda tapeter till de kungliga slotten Tre kronor och Gripsholm. Venusbrunnen hängde på Gripsholms slott och kan även ha tillverkats där.
Undersöka materialet ger värdefulla svar
Venusbrunnen är tillverkad av dyra material och är av fin kvalitet. Metalltrådar och siden har vävts in i ullen. Materialet i den vävda tapeten har undersökts i Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium.
– Vi hoppas på värdefulla svar av undersökningarna som kan ge insikter om hur tillverkningen av vävda tapeter gick till och kunskaper om handeln vid den här tiden, säger Sarah Benson, textilkonservator vid Nationalmuseum och som en tid var gästkollega vid Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium.
– Svaren vi får skulle också kunna bekräfta att Venusbrunnen verkligen är en av få bevarade vävda tapeter som vävts och tillverkats i Sverige.
Bestämma hur den bäst bevaras
Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium ligger i Visby och där finns utrustning för att göra vetenskapliga undersökningar av föremål. Utöver utrustningen som finns kan forskarna på laboratoriet också erbjuda kunskapsutbyte och metodutveckling för bevarande av kulturarv.
– Nationalmuseum och Sarah Benson ansökte om att få vara gästkollega hos oss. De ville undersöka vilka materialkomponenter som finns i de olika färgämnen och i fibrerna. De uppgifterna kan hjälpa till att hitta bästa sätt att bevara den mycket värdefulla tapeten, säger Sara Norrehed, utredare på Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium.
