Reflektioner från projekt Museidialogen

Projektet är slut men dialogen fortsätter. Här kan du ta del av en del av de reflektioner och lärdomar vi gjort.

Museidialoger våren 2017

Under perioden februari till juni genomfördes fyra öppna dialogmöten i Stockholm, Lund, Göteborg och Umeå. Vidare genomfördes möten med ett 15-tal olika samarbetsorgan eller nätverk inom museiområdet, samt ett stort antal möten med olika museiföreträdare. Särskilda överläggningar har hållits med bland annat Riksförbundet Sveriges museer. Genom e-post och sociala medier, bland annat Facebook-gruppen Museidialogen, inhämtades ytterligare synpunkter.

Därutöver arrangerades även en så kallad dialoglounge under museernas vårmöte den 25-27 april. I samband med vårmötet besökte museidialogen även såväl Svenska ICOM:s som Riksförbundet Sveriges museers respektive årsmöten för att berätta om dialogprocessen och för att uppmuntra medlemmarna att komma med inspel. Riksantikvarieämbetet har även tagit del av en så kallad chefsbarometer som Riksförbundet Sveriges museer genomfört och som listar de frågor som riksförbundets medlemschefer anser är viktigast att ta om hand inom ramen för det vidgade uppdraget.

Under våren har många enskilda, organisationer och nätverk mobiliserat sig för att föra dialog med Riksantikvarieämbetet. Vi ser detta som mycket värdefullt och vill rikta ett stort tack till alla som medverkat. Engagerade medarbetare och väl fungerande nätverk och branschaktörer är viktigt för att vi ska kunna fullgöra vårt uppdrag på bästa sätt.

Inspel från museidialogen

Sverige är ett rikt museiland. Det är också ett av de länder som ligger i täten när det gäller antal besökare till museerna, sett i relation till befolkning. Att museisektorn präglas av en mångfald av institutioner med skilda förutsättningar, uppdrag och mål framgick tydligt av museidialogen. Ett mycket stort antal synpunkter, förväntningar och önskemål framfördes kring åtskilliga, vitt skilda frågor.

Ett tydligt medskick från dialogen är att Riksantikvarieämbetet måste tänka in hela landet och att det är viktigt att vi vänder oss till alla museer, även de små och ideella. I samband med museidialogen har vi varit tydliga med att uppdraget handlar om att främja utveckling och samverkan inom hela museiområdet, det vill säga alla museer, oberoende av huvudman, läge och storlek – inte bara de som omfattas av museilagen.

Även om synpunkterna och förväntningarna varit många och berört ett mycket brett spektrum av museiverksamheten, finns det ett antal områden som särskilt lyfts fram och som ofta återkommit.

Det står klart att frågor om digitalisering (inklusive digitisering av museisamlingar) är högt på listan hos många vad gäller behovet av stöd och samverkan. Många upplever att museerna har svårt att på egen hand möta utmaningarna som den ökade digitaliseringen av samhället innebär. Kompetens och resurser är utmaningar såväl vad gäller digitiseringen av de egna samlingarna som i museiarbetet i vidare mening. Systemval, infrastrukturfrågor och juridiska frågor, bland annat kring upphovsrätt, är något som många brottas med. Inom det stora och breda fältet digitalisering finns förväntningar på att Riksantikvarieämbetet ska ta en aktiv stödjande roll, även om tankarna kring hur en sådan roll bör utformas skiljer sig åt.

Trendanalys och omvärldsbevakning är områden som också återkommit från många olika aktörer i dialogen. Det finns en förväntan hos flera att Riksantikvarieämbetet ska samla museisektorn kring gemensamma trendanalyser med några års (kanske tre-fem) mellanrum, samt att myndigheten ska bistå med omvärldsbevakning inom olika områden relevanta för museisektorn. Det kan till exempel handla om utställningsteknik, samlingsförvaltning och pedagogiskt och publikt arbete (inkl. eng. visitor studies).

Flera pekar också på behov inom samverkan kring och finansiering av forskning och kunskapsuppbyggnad. Det framkom att det är ett område som under lång tid fått stå tillbaka resursmässigt på många museer.

Även samverkan mellan olika museer samt mellan museer och prioriterade målgrupper som skolan, besöksnäringen, universitet och högskolor pekas ut som områden med behov av insatser.

Riksantikvarieämbetet stödjer sedan tidigare landets museer i frågor som rör samlingsförvaltning, bland annat genom införandet av SPECTRUM-standarden. Museidialogen har visat att detta stöd är efterfrågat, uppskattat och att man anser att det bör fortsätta. Även det stöd vad gäller utställningsteknik som Riksutställningar svarat för och som nu förts över till Riksantikvarieämbetet har av många lyfts fram som mycket värdefullt.

Vissa, inte minst hembygdsmuseer och arbetslivsmuseer, har lyft fram behov av stöd vad gäller arkiv i museerna. Detta är ett område som sannolikt bör utredas vidare. Andra har lyft behov av konkret, operativt stöd när det gäller att ta fram ansökningar om medel (bland annat EU-medel), upphandling, juridik, tillgänglighet med mera.

Museidialogen har nåtts av många synpunkter från enskilda museianställda. Dessa synpunkter har ofta handlat om konkreta museiprofessionsrelaterade behov. Det kan till exempel handla om arkiv- och biblioteksansvariga på museer, eller om säkerhets- eller tillgänglighetsansvariga.

Från flera håll har det uttryckts förväntningar på att Riksantikvarieämbetet ska ha en aktiv roll i relation till den nya museilagen, att uttolka och klargöra betydelsen av lagstiftningen. Det bör dock redan nu tydligt framhållas att Riksantikvarieämbetet varken kan eller ska ha en normerande eller styrande funktion med utgångspunkt i museilagen. Myndigheten saknar formella befogenheter för det. Riksantikvarieämbetet planerar dock att följa och redovisa utvecklingen i museisektorn med utgångspunkt i den nya museilagen.

I dialogen har det också framförts synpunkter på att Riksantikvarieämbetet tydligt borde företräda museisektorn gentemot politik och huvudmän; ta en aktiv lobbyroll för landets museer och bland annat propagera för ökade offentliga medel till museisektorn. Detta är dock inte förenligt med Riksantikvarieämbetets roll som statlig förvaltningsmyndighet. Det är Riksförbundet Sveriges museer som i första hand har rollen att som påverkansorgan företräda (den professionella) museisektorn. Riksantikvarieämbetet planerar dock att kartlägga, följa upp, analysera och utvärdera olika aspekter av museernas verksamhet och förutsättningar. De underlag som då produceras kommer sannolikt att bli utgångspunkter för en bredare diskussioner kring hur museisektorn kan fortsätta att utvecklas.

Frågor om museernas kompetensförsörjning, utbildningsbehov och kompetensutvecklingsbehov har lyfts i dialogen. De framstår som tydliga och angelägna områden för fortsatt samverkan och dialog.

Flera inspel handlar om behovet av konkret stöd på områden där det finns en marknad där enskilda företag tillhandahåller produkter och tjänster. Det kan handla om konkret stöd för att ta fram EU-ansökningar, tillgänglighetsanpassning, upphandlingsstöd, juridiskt stöd med mera Riksantikvarieämbetet kommer i den fortsatta processen att noggrant behöva överväga lämpligheten i och möjligheterna att utforma stöd utan att dessa begränsar eller hindrar näringslivets verksamhet.

Många har lyft frågan om hur den nya kulturarvspolitiken påverkar kultursamverkansmodellen. Det är möjligen för tidigt att dra några definitiva slutsatser, men det är knappast orimligt att anta att ett samlat musei- och kulturarvsperspektiv på sikt kommer att kunna bli en tydligare del i kultursamverkan.

Företrädare för olika museer och museikonstellationer har under dialogen lyft fram och pekat på sin särart och sina särskilda behov. Det gäller till exempel konstmuseerna, friluftsmuseerna, hembygdsmuseerna och arbetslivsmuseerna. Det är värdefullt att uppmärksamma detta. Samtidigt är det påfallande hur mycket av verksamheten som ändå i grunden är gemensam för alla museer, även om förutsättningarna och behoven givetvis kan variera.

Under dialogen har det getts uttryck för många behov som det är lätt att enas kring, men där det är oklart vem som ska angripa dem och hur. Det gäller till exempel frågor om kunskapsuppbyggnad, FoU, kompetensförsörjning, chefsförsörjning och kompetensutveckling. Riksförbundet Sveriges museer och olika nätverk inom museisektorn efterlyser därför en långsiktig dialog för att säkerställa att man inte dubbelarbetar, eller att vissa frågor faller mellan stolarna. Många har under dialogen också betonat att det är viktigt att fortsätta att tydliggöra roller, ansvar och befogenheter.

Behovet av en samlande kraft som kan bistå med olika utvecklingsfrågor som idag hanteras på olika sätt och på många håll har efterlysts upprepade gånger. Riksantikvarieämbetet uppmanas att inte bygga upp kompetens när det redan finns utan ta tillvara den som existerar och utveckla därifrån. Samtidigt finns önskemål om att vi ska vara någon man kan ringa till och får råd i praktiska frågor som man själv inte har resurser nog att hålla kompetens inom eller stöter på sällan. Det är viktigt att utgå från det faktiska läget. I landets museer finns tusentals kompetenta medarbetare. Även om Riksantikvarieämbetet nu ökar museikompetensen så kommer den alltid att vara en bråkdel av den som finns hos museerna själva. Riksantikvarieämbetets roll måste därför vara att bygga på den kompetens som finns och stödja spridning av kunskap och metoder mellan museer.

Behoven av överblick, samverkan och stöd är också stort och prioriteringar är nödvändiga i Riksantikvarieämbetets fortsatta arbete med att ta sig an det vidgade uppdraget att stödja landets museer. Det är viktigt att förväntningarna i museisektorn på Riksantikvarieämbetets uppdrag hålls på en rimlig nivå. Museidialogen har gett uttryck för mycket stora behov och förväntningar. Riksantikvarieämbetet kommer av nödvändighet att behöva avgränsa och fokusera sitt stöd till ett antal noga utvalda områden.

Vad händer nu på Riksantikvarieämbetet?

Museerna är sedan tidigare, tillsammans med länsstyrelserna och statliga myndigheter i miljömålssystemet, en av Riksantikvarieämbetets prioriterade målgrupper. Museiperspektivet finns representerat i alla Riksantikvarieämbetets avdelningar. För att samordna museiperspektivet internt tillträdde Eric Fugeläng den 1 september en tjänst som museisamordnare i myndighetens stab. Eric, som närmast kommer från en tjänst som chefsanalytiker på Riksutställningar, ska även underlätta museernas kontakter med Riksantikvarieämbetet och samordna och säkerställa en väl fungerande dialog mellan myndigheten och museisektorn.

Riksantikvarieämbetet har under våren genomfört vissa organisatoriska förändringar för att ta om hand det vidgade uppdraget. Inom ramen för ett nytt verksamhetsområde – Kulturarvscentrum – bygger vi nu upp stöd för praktiknära utvecklingsarbete riktat till museerna och hela kulturarvssektorn. Inom verksamhetsområdet kommer vi att planera, följa upp och redovisa verksamhet som görs på flera olika håll i myndigheten. Bland annat har en enhet för digital förmedling inrättats, som kommer att knytas till verksamhetsområdet. Chef för enheten är David Haskiya.

Riksutställningars verksamhet inom utställningsteknik med fyra medarbetare har genom verksamhetsövergång förts till Riksantikvarieämbetet, där de nu är verksamma inom en enhet för vetenskap och teknik under ledning av Stefan Nilsson. En delvis ny enhet för samlingar och utställningar leds av Gunilla Lagnesjö. Därutöver har vi utlyst ett antal tjänster  på andra håll i myndigheten med anledning av det vidgade uppdraget. Flera av dessa har nu tillsatts, eller är på väg att tillsättas.

Som framkommit i museidialogen kommer omvärldsbevakning att bli en central uppgift. Den kommer att bedrivas verksamhetsnära i alla delar av myndigheten som arbetar med museistöd. Vi håller nu på att utveckla formerna för att ställa samman, paketera och kommunicera omvärldsbevakningen samtidigt som frågan om gemensamma trendanalyser bereds vidare.

Riksantikvarieämbetet har tagit över och katalogiserat Riksutställningars handbibliotek och vi håller nu på att komplettera samlingarna med nyförvärv. Därmed byggs en relativt omfattande biblioteksresurs upp kring museianknutna frågor, som även blir tillgänglig för hela landet genom fjärrlån. Även e-resurser på museiområdet tillförs, vilket säkerställer tillgänglighet i hela landet. Riksutställningars hela artikelsamling SPANA har förts över och finns nu tillgänglig på Riksantikvarieämbetets hemsida.

Just nu pågår arbetet med att föra över handläggning av ärenden om statliga utställningsgarantier och centrala museers FoU-anslag från Kulturrådet. Samverkan mellan Riksantikvarieämbetet och Kulturrådet fungerar väl och förändringen kommer att genomföras vid årsskiftet.

Riksantikvarieämbetet inväntar nu det regeringsuppdrag om samverkan med skolan som aviserats i propositionen Kulturarvspolitik. En kartläggning av området har dock redan påbörjats.

Under hösten kommer vi att fortsätta arbetet som en del i myndighetens verksamhetsplanering. Museidialogen som genomfördes under första delen av 2017 har gett värdefulla inspel och ska inte sluta här. Redan under hösten kommer vi att gå vidare med en fördjupad dialog med olika museinätverk och på några platser i landet. Att hitta rutiner för fortsatt samverkan och dialog är en viktig framgångsfaktor och vi fortsätter arbetet med att i samråd med olika museinätverk och föreningar diskutera prioriteringar, roller och ansvar. För detta krävs en fortsatt dialog som tar sikte på de efterfrågade områdena men som går djupare så att vi hittar vad som ska göras, hur och av vem. På Riksantikvarieämbetet är vi angelägna om att så snart som möjligt kunna erbjuda olika insatser för att främja museiarbetet. Samtidigt är det viktigt att verksamheten blir långsiktigt hållbar och välfungerande. Processen som nu genom regeringens beslut har påbörjats behöver därför få ta tid.

Från Riksantikvarieämbetet vill vi än en gång tacka för det stora engagemang som vi mött i museidialogen. Vi är övertygade om att det samlade uppdrag som myndigheten nu getts och den dialog som påbörjats kommer att innebära förbättrade förutsättningar för landets museer att utveckla sin verksamhet i samhällets och medborgarnas tjänst.

Lars Amréus
riksantikvarie

Foto: Henrik Löwenhamn och Ulrika Mebus (CC BY)