Lär dig vinna läsare!

Det här är den hårda sanningen: När du ska fånga besökarnas intresse med dina ord har du bara några rader, några få meningar på dig. Det finns så mycket på nätet och i världen som konkurrerar om vår uppmärksamhet. Om orden inte griper tag från första början kastar du bort värdefulla chanser att vinna läsare. Och därmed besökare till det objekt ni vårdar och bevarar. Men hur vinner man läsare?

Webbplatsens huvudsyfte är att engagera de som besöker den vidare, ett steg till: att besöka er i verkliga livet, att bidra till verksamheten, att engagera sig. Hur lyckas man med det? Att skriva övertygande och ”säljande” är en konst i sig. Som alla förmågor kräver den både övning och talang. Men här är ett par grundläggande råd, som förhoppningsvis kan ge en impuls till att åtminstone fundera på hur ni kan lägga upp era texter på webbsidan. Jag har fokuserat på vad som kan tänkas stå på er förstasida. Men tipsen gäller egentligen alla texter med syftet att vinna läsare.

Berätta er bästa historia!

Det bästa sättet att väcka människors intresse är nästan alltid att berätta en historia. Gärna med en bestämd person i huvudrollen.
Människor och människors öden är det som enklast och säkrast fångar vårt intresse. Och vi behöver sällan börja från början, med den långa förhistorien. Att välja ett avgörande ögonblick eller en händelse att presentera, är nästan alltid effektivare.
Det här är naturligtvis något som författare i alla tider varit väl införstådda med. Det är ingen slump att Homeros Iliaden överlevt som berättelse i flera tusen år: den börjar med en detalj mitt i kriget mellan Aten och Troja, inte med den långa politiska förhistorien.
Trots det är vår första instinkt när vi vill förklara och förevisa historien för andra alltför ofta att börja från början och med de stora dragen.
Så här börjar webbens presentation av Borstmuseet i Onslunda:

Borstmuseet
Genom enskiftet, som genomfördes under första hälften av 1800-talet – i Onslunda åren 1822–51 – friställdes en hel del människor samtidigt som en s.k. befolkningsexplosion inträffade, trots stor utvandring – drygt en miljon till USA samt dessutom enbart från Skåne, omkring 100.000 till Danmark och 40.000 till Tyskland. För Skånes del var detta särskilt fallet i s.k. skogs- och risbygd.
I Onslunda, med små gårdar och i många fall fattiga tegar, började man binda riskvastar, som såldes till gårdarna på slätten såväl som i städer och större samhällen.
Efterhand utökades sortimentet och arbetet i stugorna intensifierades. Alla familjemedlemmarna hjälptes åt, alltefter förmåga. Man tillverkade själv borstryggarna. Borstematerialet utgjordes i stor utsträckning av tagel, som man bytte sig till av lantbrukarna och beredde.
Mårten Larsson, Borstakongen kallad, är upphovet till att Onslunda kallas ”Borstabyn”. Omkring 15 år gammal kom han till Onslunda och bad att få köpa borstar för att ”gå med påsen på ryggen”. vilket gick över förväntan bra. 1875, 18 år gammal, köpte han ett litet ”gatehus”, byggde till och anställde folk.
Som skicklig affärsman och försäljare lyckades Mårten Larsson på kort tid driva upp sitt företag att omfatta ett 25-tal fast anställda på ”verkstan” och ett 75-tal hemarbetare runt om i bygden. (…)

Foto: J Söderström skärmbild från Onslunda hembygds- och borstmuseums webbplats (CC BY)

Det är en text med många intressanta fakta. Men det är en historieföreläsning. Inte ett sätt att fånga besökare.
Om vi i stället väljer att lyfta fram själva kärnan i varför Borstmuseet ens existerar – Mårten Larssons fantastiska framgångssaga – skulle det kunna se ut så här (med lite mer material från längre ner på webbsidan):
Borstmuseet
Ingen visst att Mårten Larsson var en genial affärsman, när han 15 år gammal knackade på i Onslunda och bad att få köpa borstar för att ”gå med påsen på ryggen”.
Men sälja kunde han – ryktborstar, skoborstar och fina klädesborstar. Och över förväntan bra. Bara tre år senare, 1875, kunde artonåringen köpa ett litet ”gatehus”, bygga till och anställa folk.
Som skicklig affärsman lyckades Mårten på kort tid driva upp sitt företag till fler än tjugo fast anställda i sin egen verkstad. Och runt om i bygden hade han fler än dubbelt så många hemarbetare.
Onslunda blev snart känt som ”Borstabyn”: en mönsterbygd som omvärlden avundades för sin välmåga. Ett samhälle där barnens ”runda kinder och glada ögon aldrig tycks ha vetat vad svält är”, som en reporter skrev 1928.
Och Mårten själv blev känd som Borstakongen. 1975 firade hans företag 100-årsjubileum.

Efter en sådan början kan vi naturligtvis, om vi vill, fortsätta med att teckna den historiska bakgrunden:
Det är svårt att föreställa sig hur fattigt Sverige och Skåne ännu var på 1870-talet. Genom enskiftet friställdes … (och så vidare)

Lyft fram intressanta detaljer!

Ett annat recept för att göra texten mer fängslande är att lyfta fram objekt eller detaljer, ett speciellt föremål eller en plats som är ovanliga och fascinerande. Eller föremål som kan vara bekanta, men där man kan antyda okända sammanhang. Att fokusera på en fantasieggande detalj är som regel effektivare än att visa hela kartan, den stora bilden.
Men man måste också ge ett löfte om att ett besök kan stilla den nyfikenhet som man väckt.
Bergdala Glastekniska museum presenterar sig så här:

Foto: J Söderström skärmbild från Bergdala glastekniska museums webbplats (CC BY)

Museet för (glas)maskiner som inte längre finns
I det lilla huset som ligger strax till höger och en aning bakom glasbruksbyggnaden, finns början till ett glastekniskt museum.
Här finns flera äldre maskiner från tiden då de ”manuella” glasbruken var den enda glasindustri vi hade, här i Sverige.
Det var alltså tiden från medio 1700-tal och fram till den tid då helautomatiska maskiner började införas, under 1940-50-talen. Innan de helautomatiska maskinerna fanns, måste varenda liten konservburk, varenda fönsterruta och vartenda dricksglas, ”mun-blåsas”. (Det fanns en tid då till och med glödlampskolvar blåstes manuellt… och den tiden varade ända in på 1950-talet, på Flerohopps glasbruk)
Redan tidigt fanns förvisso sofistikerade glasserviser med slipad och graverad dekor, se till exempel denna vackra remmare från 1700-talet. Den tillverkades på Kungsholms glasbruk och finns i Sveriges glasmuseum i Växjö.
Sådana glas hade inte alla råd att köpa…
Med tiden utvecklades olika hjälpmedel som gjorde det billigare att tillverka glasföremål, vilket också gjorde att gemene man hade råd.
Det är sådana maskiner vi försöker visa här i vårt museum.
https://bergdala-glastekniska-museum.se/index.html

Här finns en historia. Men den är uppblandad, dels med detaljerade anvisningar om platsen – vilket knappast är aktuellt för dem som läser webbsidan. Och dels med utvikningar om sådant som finns på andra museer och andra platser!
Men om man hoppar runt på museets sidor hittar man många fascinerande exempel på maskiner, som ”pantografen”. Och många bekanta och obekanta produkter, från kaffekulan till teve-kannan.
Men den spännande ”kaffekulan” finns till exempel med bara som en fotnot längst ner på sidan om ”Byggnadens historia”! (https://bergdala-glastekniska-museum.se/byggnaden.html). Detsamma gäller teve-kannan – och det fascinerande beskedet att alla som trott att det var en televisions-kanna har haft fel!
Här är ett förslag till en inledande text som försöker lyfta fram kända och okända detaljer för att väcka potentiella besökares intresse:

Kaffekulan, Tevekannan, Oxögat – och vindrutan från en Opel Rekord 1958:
Glasen och maskinerna som skapade dem
Hur gör man en termos? Och hur blir glaset i badrumsfönstret ”suddigt”? Och kunde man slå i spik med en kalaskula av glas?
Glas har en lång historia, men från 1700-talet och framåt måste varenda fönsterruta, flaska och dricksglas ”mun-blåsas”. Det var ett hantverk och glas var inte billigt.
Med tiden utvecklades maskiner och hjälpmedel som gjorde det enklare att tillverka glasföremål, vilket också gjorde att gemene man hade råd.
Det är sådana maskiner – pantografer, glaspressar och regalintänger – vi visar i vårt museum.
Samtidigt kan du se exempel på glas som tillverkats för Londons förnämsta hotell, för T-centralen i Stockholm – och för vindrutan på en Open Rekord 1958.

Kliv ur rampljuset!

Så här skriver Rosenlöfs Tryckerimuseum på sin förstasida: Välkommen till Rosenlöfs Tryckerimuseum
Rosenlöfs Tryckerimuseum är unikt. Knappt någonstans i världen finns ett så levande tryckerimuseum. Besökaren uppfattar det som om personalen gått hem på fredagen för att återgå till arbetet på måndagen. Och maskinerna fungerar som förr. Museet drivs av Stiftelsen Rosenlöfs Tryckerimuseum.
Rosenlöfs Vänner
Rosenlöfs Vänner är en ideell förening för bevarandet av Rosenlöfs Tryckerimuseum. Föreningen har som sitt främsta syfte att stödja och samverka med Stiftelsen Rosenlöfs Museum kring olika arrangemang, programaftnar, utställningar etc.
http://www.rosenlofsvanner.se/default.asp?PageId=67

Foto: J Söderström skärmbild från webbplats (CC BY)

Här finns en antydan om en spännande historia. Men texten överger den raskt, för att istället beskriva huvudmännens olika verksamhetsformer, organisation och syfte.
Men ingen åker till ett museum för att det drivs av en ideell förening eller stiftelse – utan för att uppleva vad som finns där.
Låt inte den egna organisationen och detaljer om den ta utrymme på platsen för besökarens första, korta uppmärksamhet! Berätta i stället mer om vad museet erbjuder!
Från andra sidor på webbplatsen för Rosenlöfs Tryckerimuseum kan man hitta mer om historien och om oväntade detaljer och samband. Med dessa kan man bygga en mer fokuserad berättelse:

Rosenlöfs Tryckerimuseum
Det är som om tryckarna och sättarna gått hem på fredagen, för att komma tillbaka till arbetet efter helgen. Verktyg och allt ligger som de låg.
Men den dagen 1974 stannade tiden. Efter åttiosju års verksamhet stängde Rosenlöfs tryckeri.
Ingenstans i världen finns nu ett lika levande tryckerimuseum. En autentisk arbetsplats, helt bevarad och med en fullständig utrustning för handsättning, högtryck och bokbinderi. Och maskinerna fungerar som förr.
Här kan de som växer upp i dagens IT-samhälle få ta del av det tryckta ordets historia. För tryckarnas och handsättarna egna måttsystem – räknat i ”punkter” mindre än en millimeter – används fortfarande som måttenhet i våra datorer.

Gör tröskeln in i texten så låg som möjligt!

Det mesta här ovan har handlat om vad ni bör välja att skriva om. Men det finns också ett viktigt ”hur”: den rent språkliga utformningen.
Texten på Rosenlöfs tryckerimuseums förstasida har en utmärkt egenskap. Den består nästan bara av korta, enkla meningar:
Rosenlöfs Tryckerimuseum är unikt.
Knappt någonstans i världen finns ett så levande tryckerimuseum.
Och maskinerna fungerar som förr.
Jämför det med första meningen från Onslunda Borstmuseum.
Genom enskiftet, som genomfördes under första hälften av 1800-talet – i Onslunda åren 1822–51 – friställdes en hel del människor samtidigt som en s.k. befolkningsexplosion inträffade, trots stor utvandring – drygt en miljon till USA samt dessutom enbart från Skåne, omkring 100.000 till Danmark och 40.000 till Tyskland.
Det är en mening på nästan 50 ord. Den har flera bisatser; till och med bisatser inskjutna i bisatser. Den är inte precis enkel att dechiffrera.
Texter som har en enkel början blir mer lästa. Är de första meningarna i stället långa och krångliga är risken stor att läsarna tappar intresset eller tålamodet.
Därför ska du göra varje inledning så enkel som möjligt. Det gäller varje text, på varje sida.
• Använd så korta ord som möjligt.
• Gör meningarna enkla och raka.
• Låt varje tanke få en egen mening.
• Undvika inskjutna bisatser, semikolon och tankstreck.
• Ge inte för många årtal eller sifferuppgifter.

Börja meningarna med huvudsaken, inte med undantag eller förbehåll. Om du till exempel börjat en mening med uttryck som ”Även om …., så …”, ta en titt på det som kommer efter ”så” och se om du inte kan lyfta fram det som en egen mening. Och eventuellt lägga till det där förbehållet efter den.

Lycka till!

Det här är bara några snabba exempel på hur man skulle kunna skriva. De finns säkert andra formuleringar som är ännu bättre. Det jag velat hålla fram är vikten av att lyfta fram:
• historier framför historien
• människor framför abstraktioner
• konkreta detaljer framför översikter
• vad ni visar framför hur ni gör det (i vilken organisationsform etc)

Gör ni det, har ni större möjligheter att locka besökare!