40 000 akvareller av pärlor – Gustav Eisens samling
I en av sina tidigaste noveller ”Ensittaren” i ”Från Fjärdingen och Svartbäcken” berättar August Stindberg några anekdoter om en mystisk och beundrad kamrat, som efter några års med en grann examen och en docentur krönta studier lämnade universitetet i Uppsala och for till utlandet. Strindberg dog 1912 men hans kamrat lever ännu och arbetar, han har bara övergått från naturvetenskap till arkeologi. Den mer än 91-åriga doktor Gustav Eisen bor i New York och har i dagarna hedrats med medlemskap i Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.”
Så skrev T.J. Arne 1938
Gustav Eisen (1847-1940) var en sentida renässansman som sysslade med i princip nästan allt inom naturvetenskap och sedermera konsthistoria och arkeologi. Han forskade bl.a. inom zoologi, botanik, medicin, uppfann ett filter för ultraviolett ljus för mikroskop, inrättade en nationalpark ”Seguoia National Park” i Kalifonien, där en mängd av de mångtusenåriga jätteträden Seguoia gigantea fick skydd. I denna park fick han även en bergstopp uppkallad efter sig,” Mount Eisen”. Han ägnade sig också åt hortikultur, drev en fikon –och druvodling med särskilt intresse för bekämpning av skadeinsekter. Han gjorde även omfattande studieresor för att anlägga ett offentligt aquarium i San Francisco, men tyvärr kom den stora jordbävningen 1906 emellan.
För sina forskningsrön inom zoologin fick han t.o.m. erkännande av Charles Darwin.
Han var född och uppvuxen i Sverige men efter avslutade akademiska studier i Uppsala, framförallt i zoologi, lämnade han 1873 sitt hemland för Amerika, där han huvudsakligen verkade under resten av sitt liv.
Efter 1910 ändrade han intresseinriktning från naturvetenskap till arkeologi och konsthistoria, med speciellt focus på glaspärlor. Han var god vän med den kände tidningskungen Hearst, vilkens moder bekostade en fem-årig studieresa till framförallt Europa men även Afrika. Han reste under de åren mellan olika museer och tecknade av pärlor ur deras samlingar.
1938 blev han invald i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Han donerade i samband med det sin stora samling på 40 000 akvareller av glaspärlor som nu ingår i Riksantikvarieämbetets arkivsamlingar, som ett enskilt arkiv.
Han fick en gång frågan hur han med obruten kraft kunde utföra ett sådant resultatrikt livsverk. Han svarade ”Jag har haft åtminstone en stor lycka – kanske den största man kan önska sig. Jag har aldrig sedan jag lämnade Clara skola i nioårsåldern, sysslat med något som ej intresserat mig på det högsta. Jag har heller aldrig haft att göra med något, som inte varit vackert”
I juni 2016
Eva Enhus