Fornlämningar i lov- och byggprocessen
Vid kommunens prövning av bygglov och förhandsbesked ska hänsyn tas till bl a kulturvärdena på platsen samt stads- och landskapsbilden (2 kap. 6 § PBL), där förekomsten av fornlämningar kan utgöra en viktig del. Vid en prövning av nya bebyggelselokaliseringar utanför detaljplanelagt område har ofta fornlämningarna en särskild betydelse.
Vid prövning av mark-, bygg- och rivningslov samt förhandsbesked har kommunens byggnadsnämnd ett ansvar för att upplysa den sökande om det kan komma att krävas tillstånd enligt annan lagstiftning, t ex KML (9 kap. 23 § PBL) Motsvarande upplysningar ska även ingå i ett startbesked (10 kap. 20 § PBL). Denna upplysningsskyldighet fråntar dock inte byggherren från ansvaret att ta reda på om någon fornlämning är berörd genom att samråda med länsstyrelsen (2 kap. 10 § KML).
Vid en bygglovsprövning är det väsentligt att kommunen och länsstyrelsen har sådana kontakter att den sökande i ett tidigt skede kan upplysas i fall skyddet av fornlämningar enligt KML försvårar genomförandet av ett byggprojekt. Det sker vanligen genom att kommunen remitterar ärendet för bedömning till länsstyrelsen. Det kan bli aktuellt till exempel om prövningen avser en ny lokalisering som saknar stöd i en aktuell detaljplan och om den ligger i närheten av en fornlämning som är redovisad i Fornsök.
Det är särskilt viktigt med en kontakt mellan kommunen och länsstyrelsen eftersom PBL och KML är skilda lagstiftningar. Det därför inte möjligt för kommunen att avslå ett bygglov med hänvisning till att åtgärden skulle strida mot KML. Avslag på ansökan om tillstånd ingrepp i en fornlämning fattas av länsstyrelsen. Det går heller inte att införa ett villkor i lovet om att dess giltighet förutsätter tillstånd enligt KML.
Mer information om hur kulturvärden hanteras i plan och bygglagen finns i Boverkets digitala PBL Kunskapsbanken.
Uppdragsarkeologi – mer om att bygga där det kan finnas fornlämningar