Skogens historiska landskapsbild

I politiken efterfrågas skogens upplevelsevärden

I miljöpolitiken har man ofta framhållit människans behov av natur- och kulturupplevelser. Rekreation och att känna ”närhet till naturen” är en del av den sociala dimensionen av hållbar utveckling. I miljömålsarbetet preciseras bl.a. att skogar med hög grad av olikåldrighet och stor variation i trädslagssammansättning värnas, att kulturminnen och kulturmiljöer värnas, och att skogens betydelse för naturupplevelser och friluftsliv tas till vara så att den bidrar till god folkhälsa. Regeringen har påpekat att ”Inom vissa områden med stora värden för rekreation och friluftsliv kan det finnas anledning att anpassa skogsbruket till allmänhetens behov. För att lyckas med det krävs intresserade och engagerade skogsägare” (Regeringens proposition 2007/08:108 En skogspolitik i takt med tiden).

Sveriges skogar bär ännu på en historisk landskapsbild

I Sverige har kulturen alltid gått hand i hand med skogen. Skogen gav skydd, jaktmark, betesmark för boskap, timmer, svedjemark. I generationer ägnade sig såväl bönder som bergsbrukare och samer åt olika ingrepp, som att bränna, hugga, och gynna lövträd och gräs framför tall och gran. Detta skapade skogar med stor variationsrikedom i arter och mosaikartade strukturer med täta och glesa trädbestånd i alla åldrar.

En sak som kännetecknade den äldre skogen var att den inbjöd till fantasin. Det fanns ännu vid förra sekelskiftet ”sjumilaskogar” där älvor och troll hörde hemma. Som Gustaf Fröding diktar i Strövtåg i hembygden 1896:

Här är stigen trängre, här är vildskog, här går sagans vallgång vild och lös, här är stenen kastad av ett bergtroll, mot en kristmunk långt i hedenhös

Modernt skogsbruk utraderar den äldre landskapsbilden

De gamla bondskogarna har gradvis kommit att utraderas efter skogsvårdslagen 1948, som angav att skogen skulle skötas med kalhyggen med likåldriga tallar eller granar. Men i Europeiskt perspektiv har vi ännu kvar många rester av sagornas och berättelsernas gamla skogar. Skogar som varken passar in i produktionsskogen med hyggen eller i många av naturreservaten.

Ett kulturarv som kan förvärvas av alla

Man kan säga att skogen är en del av den svenska folksjälen så som litteratur och olika föreställningar har formats . Detta är inte bara något som handlar om det förflutna, utan i olika undersökningar visar det sig att skogen har en mycket stor betydelse för svenskarna var de än bor.

Det svenska kulturarvet kan inte begränsas till enbart det som skapats av människor som levt inom Sveriges gränser. Import och impulser från andra länder och världsdelar har alltid påverkat och format det vi kallar ”svenskt”. Det svenska kulturarvet är tillika en del av mänsklighetens kulturarv och som sådant ett svenskt ansvar gentemot det internationella samfundet. Kulturarvets betydelse hör samman med den kulturella identiteten. Identiteten är sammansatt och kan t.ex. bottna i etniska och sociala förhållanden, ett geografiskt område eller en religion. Dagens människor har dessutom möjlighet att lära känna kultur och kulturarv såväl i olika delar av landet som i andra länder. Den kulturella identiteten skapas sålunda både av det ärvda och det förvärvade (Regeringens prop. 1996/97:3 Kulturpolitik).

Bevarandevärde för framtiden

Ur kulturhistorisk synpunkt är det önskvärt att bevara det som återstår av de historiskt varierade skogarna från kalhyggen och markberedning. Ett sätt att bevara skogens historiska landskapsbild i många områden kan vara hyggesfritt skogsbruk. Därigenom lyfts skogens natur-, kultur- och sociala värden, inte minst de värden som knyter an till upplevelsen.

Skogen och litteraturen är oupplösligt förenade, vilket framgår av otaliga exempel, som i Harriet Löwenhielms Dikter postumt utgiven 1919:

I mörker står skogens väldiga mur, men där bakom det lyser och flammar i toppen brinner varenda fur, fast svarta stå skogens stammar. Jag vet att sagans förtrollade land, där bakom ligger och glänser. Jag sträcker i längtan min bedjande hand att nå inom drömlandets gränser.