Glimminge hus
Glimminge hus i sydöstra Skåne, en välbevarad medeltida borg. Foto: (CC BY)

Att vårda sten

Alla material vittrar som en naturlig del av åldrandet.

Vanligtvis är det bästa för en byggnad, ett monument eller en gravvård att man använder sig av regelbundet underhåll och övervakning eller besiktningar av dess kondition. Det är ofta en fördel att använda sig av traditionella material, det vill säga de material som använts till uppförandet av konstruktionen eller att man använder sig av material eller metoder som är väl beprövade och som man vet är kompatibla till det befintliga.

Under 1900-talet har många material och produkter utvecklats och förändrats och tillverkningen eller tillgången av vissa äldre material har försvunnit och nya har tillkommit. Detta gäller exempelvis många av våra lokala och regionala stenbrott som har försvunnit. Det gör att man ibland väljer att importera sten från utländska stenleverantörer med likartade, men inte med identiska stensorter. Att välja fel sten till en byggnad kan försvåra framtida vård och förvaltning.

Här kan du läsa mer om:

Det är viktigt att nya, moderna material, behandlingar och kemikalier som används är väl beprövade och att de är kompatibla med de äldre materialen i en byggnad med kulturhistoriska värden. Detta är viktigt för att undvika att vittringen accelererar eller för att förhindra att nya skador uppkommer.

Steg ett är att bedöma konditionen

Men innan man bestämmer vilka åtgärder man ska göra på en byggnad behöver vi först fastställa vilka de redan befintliga materialen är och vilka egenskaper de har. Detta gäller även vid stenkonservering eller om man måste lusa in ny sten i gammal i en fasad eller om man blir tvungen att helt ta bort den gamla originalstenen och sätta in ny i en byggnad.

För att ta reda på detta börjar man alltid med en så kallad tillståndsbedömning eller konditionsbeskrivning. Den rapporten med tillhörande fotografier, 3D-skanning, teckningar eller mätningar är ett beslutsunderlag för kommande vård, åtgärder och framtida förvaltning. Har man ett stort bestånd av byggnader av en viss sort kan man behöva en inventering. Inventeringar och tillståndsbedömningar hjälper förvaltare att prioritera åtgärder och byggnader.

Landsomfattande inventering av byggnader och kyrkor

Under åren 1991-1993 genomfördes en landsomfattande inventeringen av natursten i byggnader i Sverige. Inventeringen var ett samarbete mellan Institutionen för konservering, RIK, vid Riksantikvarieämbetet, länsmuseerna och länsstyrelsernas kulturmiljöavdelningar.

Under inventeringen samarbetade flera olika yrkesgrupper, stenkonservatorer, byggnadsantikvarier, geologer och lichenologer. Syftet var att få en samlad bild av förekomsten av natursten i byggnader, att få en uppfattning om vilka byggnader som var eller är mest utsatta, att kartlägga olika bergarters användning och tillstånd runt om i Sverige, samt att uppskatta hur brådskande åtgärdsbehovet var och hur stort beståndet var i varje län.

Resulterade bland annat i Naturstensregistret

Resultatet presenteras dels i det så kallade Naturstensregistret, och dels länsvis i rapportform i serien Natursten i byggnader som bestod av tio publikationer som finns sökbara i DIVA, och finns för alla län i Sverige, utökad med ytterligare tre publikationer:

Naturstensregistret ses nu över

Naturstensregistret omfattar en förteckning över 14 550 stenobjekt fördelade på 4 756 byggnader. Byggnaderna är indelade i tre grupper efter byggnadstyp: 1) kyrkor; 2) slott och herrgårdar samt 3) profanhus.

Naturstensregistret i dess befintliga form är under bearbetning under 2021–2022. Du hittar den för närvarande här.

Vill du ta del av registret, som också innehåller personuppgifter, behöver du göra en beställning (oavsett om du vill beställa filer eller utskrifter som skickas per post eller digitalt). Läs mer om hur du beställer här.

Bemålad sten

I rapporten Bemålad sten inom svensk kulturmiljövård. En studie av färg som ytskydd och kulturhistoria inom svensk stenkonservering och restaurering redovisas forskningsläget avseende bemålad fasadsten och frågor kring autencitet och estetik och liknade ställningstagande som bör beaktas vid konservering, restaurering och rekonstruktioner av fasader och monument.

Vård av gravar i sten

De flesta gravvårdar är huggna i sten. Riksantikvarieämbetet har publikationen Vård av gravstenar som kan ge vägledning i vad man bör tänka på vid vård av dessa.

Observera att vårda är inte samma sak som att konservera, äldre och särskilt värdefulla gravvårdar bör alltid besiktigas av en professionell konservator som kan ge förslag på lämpliga åtgärder och behandlingar för att säkerställa stenens bevarande och fortlevnad.

Även Gravvårdsfirmornas Riksorganisation och Sveriges Stenindustriförbund har gett ut en vägledning vid namn Gravvårdar som ger råd bland annat om rengöring, restaurering och omarbetning/återanvändning men även om vilka lagar och bestämmelser som påverkar gravvårdar.

Klimatförändringar, generationsmålet och Agenda 2030

Både kulturmiljölagen (KML) och Sverige miljömål, genom det så kallade Generationsmålet, pekar på att att vi hela i vårt dagliga arbete bör tänka på våra kommande generationer, på våra barn och barnbarn. Vi vill se till att våra kommande generationer har tillgång till en mångfald av kulturmiljöer, vill ska inte förbruka eller förstöra ändliga resurser och vi vill lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.

17 globala mål

År 2015 antog FN:s medlemsländer Agenda 2030, som innehåller 17 globala mål för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. ”Hållbar utveckling” definieras av FN som utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Delmål 11.4 handlar om att stärka insatserna för att skydda och trygga världens kultur- och naturarv. Delmål 12.2 handlar om att senast 2030 uppnå en hållbar förvaltning och effektivt utnyttjande av världens resurser.

Ändliga resurser behöver värnas och klimatet kan vara ett hot

Sten, sand, och cement är exempel på ändliga resurser, precis som kulturarvsobjekt. Det innebär att vi ska värna om dessa och ta hand om det som redan är framtaget, vårda, laga och reparera hellre än att bryta nytt.

Objekt av sten kan också drabbas hårt av klimatförändringarna på så sätt att sten är känsligt för vatten och fukt. ”Droppen urholkar stenen”. Med blötare vintrar och högre luftfuktighet vintertid kan vi se allt mer påväxt på fasader av sten, puts, betong och tegel. Vi kan komma att se mer frost- och saltsprängningar på byggnader och fornlämningar. Blötare, mildare vintrar ger allt mer påväxt på våra byggnader, kyrkor och fornlämningar.

Att arbeta förebyggande och planerat, och att arbeta aktivt med risk- och sårbarhetsanalyser är några sätt att möta de negativa effekterna klimatförändringarna kan ha på våra kulturarvsobjekt av sten.