Vad kan ingå i en tillståndsbedömning (konditionsbeskrivning)?

A 1. Allmänt

TILLSTÅNDSBEDÖMNING (här syftar ”tillstånd” på ”skick” eller ”kondition”.) Det är en konditionsbeskrivning av ett kulturarvsobjekt. Den ska resultera i en rapport som är ett beslutsunderlag för framtida åtgärder. Det finns två europeiska standarder för kulturvård som beskriver hur man kan göra sådan för flyttbara eller fasta kulturarvsobjekt, SS-EN 16095:2012 och SS-EN 16096:2012. Dessa två standarder är antagna i Sverige.

Alla punkter som tas upp här behövs inte alltid, utan tillståndsbedömaren kan behöva modifiera informationsmängden för att den ska passa behoven, eller skälen till att tillståndsbedömningen beställts. Det rekommenderas att alla data som samlas in under tillståndsbedömningen skrivs in på en blankett eller i en rapportmall som ingår i ett digitalt system – en tillståndsrapport bör inte bestå av noteringar på papper i pärmar hos en enskild handläggare eller entreprenör, utan ska vara arkiverad och sökbar för att komma till största nytta. En väl utförd tillståndsbedömning möjliggör framtida utvärderingar över valda metoder, material och produkter. Och att rapporten är välskriven kan vara avgörande om en tvist skulle uppstå (tex om en beställare och en entreprenör skulle bli oense om en skada är ny eller fanns där från början.)

Denna checklista är framtagen för att visa hur man skulle kunna arbeta med byggnader eller fornlämningar av sten, t.ex. ruiner, runstenar, milstenar, gravvårdare, sjömärken eller hällristningar, men grundprinciperna för tillståndsbedömning är desamma oavsett material i objektet. Observera att en tillståndsrapport inte är en runologisk eller ikonografisk rapport, en tillståndsbedömning tittar inte på innehållet i texter eller analyserar bildframställningar utan handlar om objektets kondition.

Tillståndsbedömningen är ett beslutsunderlag – ska åtgärder beställas och utföras och i så fall vilka åtgärder? Den ska ge förslag på vilken eller vilka yrkesgrupper som kan behöva anlitas framöver.

Eftersom tillståndsbedömningen ska fungera som ett beslutsunderlag görs den först, innan några övriga åtgärder eller fördjupande undersökningar görs.

Mallen följer de punkter som tas upp i SIS-standarderna SS-EN 16096:2012, Tillståndsbedömning av fast kulturarv och SS-EN 16095:2012, Tillståndsrapport för flyttbart kulturarv.

A.2 Information om objektet

Identifikationsuppgifter

  • Identifikationsnummer (och referens, t.ex. FMIS, BeBR eller Runtextdatabasen)
  • Namn (om objektet/stenen har något)
  • Adress (fastighetsadress)
  • Postnummer och stad
  • Geografisk identifikation (socken, landskap, län, GIS-koordinater etc.).
  • Kategori (fornlämningskategori enligt FMIS om objektet är en fornlämning.)
  • Tillkomstår, period eller beräknad ålder
  • Material
  • Originalfunktion (eller placering, t.ex. vid en bro, utmed en väg, på kyrkogård, minnesmärke, gravvård etc.)
  • Nuvarande funktion eller placering
  • Markägarens/fastighetsägarens eller annan beslutsfattande persons namn och kontaktuppgifter
  • Höjd, bredd, djup. (Måttangivelserna kan vara beroende på syftet med mätningarna, det vill säga om man vill ha måttangivelser för att kunna packa stenen i lämplig rektangulär låda, eller om syftet med mätningen är att man vill ha mått användbara för identifikation. Detaljerade mått kan skrivas in på fotografierna som bifogas.)

Skyddsstatus

  • Vad är skyddat (området eller enbart objektet t.ex.?)
  • Skyddat enligt vilken paragraf (tex om ett objekt är en del av en byggnad, eller om det är en fornlämning)
  • Datum då skyddet trädde i kraft
  • Beskrivning av objektets kulturhistoriska värden. (Det vill säga, vad är det som är extra betydelsefullt med objektet, t.ex. dess fyndort/placering eller dess ristning, eller att den är ”okonserverad”, dvs. inte förändrad av mänsklig hantering.)

A.3 Källor

  • Vilka historiska källor, arkiv, fotografier, teckningar finns att tillgå
  • Tidigare karteringar, fotografier eller teckningar som visar förändringar
  • Tidigare utförda tillståndsbedömningar, karteringar och konserveringsrapporter
  • Summa/slutsats av tidigare utförda bedömningar och konserveringar
  • Summa/slutsats av tidigare utförda strukturella förändringar (dubbningar, limningar, hopfogning av fragment.)
  • Tidigare utförda flyttar av objektet. 

A.4 Bakgrundsinformation för tillståndsbedömningens utförande

  • Namn på den som utfört tillståndsbedömningen (samt yrkestitel och organisation). (Detta är viktigt eftersom det visar på ur vilken aspekt man har undersökt saken, en arkeolog, lichenolog, kemist, konservator, runstensfadder m.fl. kan alla göra ”före-åtgärd”-rapporter men tittar på olika saker.)
  • Tid och metod som användes för besiktningen (t.ex. okulär besiktning, fältmikroskop eller annan metod):
  • Behov av mikroskop, stege, skylift eller andra hjälpmedel
  • Kontaktuppgifter till någon som var med vid bedömningen (och som kanske bör kontaktas framöver också, t.ex. representant för kyrkan/församlingen, arrendator eller markägare, uppdragsgivare eller uppdragstagare).
  • Personer som deltog vid tillståndsbedömningen
  • Datum (då tillståndsbedömningen utfördes, ibland behöver man även ange datum när rapporten skrivs)
  • Väder- eller ljusförhållande (om man utför undersökningen utomhus, tex mulet, regn, sol, inomhus, utomhus, skugga, etc. Detta kan vara viktigt eftersom ljuset påverkar vad som syns, vilken metod som kunde användas och hur länge man kunde utföra undersökningen. Det kan alltså vara en felkälla eller orsak till att information saknas.)
  • Ange om det fanns delar av objektet som inte kunde bedömas (för att objektet är för högt, den är inmurad i en vägg eller om det inte gick att komma nära stenen t.ex. på grund av djur, elstängsel, eller annat)
  • Data-pålitlighet (det vs. saknas vissa uppgifter som hade varit bra att veta, t.ex. hur stenens baksida ser ut om den sitter i en vägg eller hur monteringen under mark ser ut, eller om bedömningen gjordes i dåligt väder, om arbetet gjordes i all hast eller dylikt)
  • Typ av dokumentation (utöver skriftliga noteringar kan det vara fotografier, kartering, teckningar, RTI, 3d-skanning, som gjordes vid bedömningstillfället. Notera också gärna var dessa arkiveras någonstans).
  • Behov av flera professioner som gör bedömningar av objektet eller omgivningen (t.ex. runologer, konservatorer, arkeologer, byggnadsantikvarier, arkivarier, kemister, geologer eller någon annan profession).
  • Bedömer man att specialmaterial eller specialmetoder behövs

A.5 Risk- och sårbarhetsanalys och Rekommendationer 

Beskriv objektets tillstånd eller kondition, beskriv symptom, samt beskriv typ av skador och omfattning av skador.

Har man en stor mängd objekt att prioritera åtgärder emellan kan man göra analysen mer lättläst genom att tex infoga en tillstånds- eller konditionsklassificering, tex 0=grönt= inga symptom; 1=gult=mindre symptom; 2=orange=symptom; 3=rött=allvarliga symptom.

Detsamma gäller risk- och sårbarhetsanalysen. Beskriv orsakerna till skadorna (om de är kända), beskriv även externa påverkansfaktorer som riskerar förvärra skadorna, samt beskriv eventuella konsekvenser om skadorna, eller vittringen, får fortgå. Glöm inte att fundera kring konsekvenser av de pågående klimatförändringarna om analysen gäller objekt i utomhusmiljö. Det kan gälla blötare och fuktigare vintrar, plötsliga frostnätter, sättningsskador, saltsprängningar, skadedjur med mera som kan dyka upp i regioner i Sverige där de inte varit problem tidigare.

Även här kan man arbeta med klassificering, tex i tabellform eller i ett excelark, för att göra bedömningarna och rekommendationer kring hur fort något bör åtgärdas, mer lättöverskådligt. Brådskandegrad, dvs hur snart bör man åtgärda skadan, objekt eller skador kan ges olika färger eller sifferkoder beroende på hur snabbt man anser att en skada bör åtgärdas, tex kan:

Prio 1=rött=bör åtgärdas snarast (inom 1-12 veckor); 2=orange=bör åtgärdas inom 3 veckor till 6 månader);3=gult=bör åtgärdas inom 1-2 år; 4=grönt=bör åtgärdas inom 2-5 år.

”Triage” är ett uttryck som används inom vården. Det är en prioriteringsmetod som kan hjälpa en förvaltare eller beställare som har en stor grupp vårdobjekt men begränsade resurser, att veta vilka objekt eller skador man bör åtgärda först. Prioriteringsordningen föreslås då vara:

  1. Allmänhetens säkerhet
  2. Objektets informationsbärande eller kulturhistoriskt värdefulla delar riskerar att gå förlorade
  3. Estetiska åtgärder på objektet.

    Väljer en beställare, förvaltare eller utförare att trots knappa resurser att rekommendera att man bör lägga ner tid och pengar på sådana åtgärder som hör till grupp 3, (trots att en tillståndsbedömning beskrivit skador av mer akut natur), är det ofta bra att lägga ner lite extra tid på att i beslutsdokument och avtal beskriva varför åtgärder av mer estetisk karaktär prioriterats, (tex om det är åtgärder som prioriteras på grund av ett kommande jubileum eller en utställning.)

      A.6 Slutsatser

      • Beskrivning av objektets tillstånd/kondition
      • Om angelägenhetsgrad beskrivits för de olika delarna av objektet innan, (t.ex. om man beskrivit en sockeln till en rest minnessten för sig, och beskrivit stenen för sig och markvården/omgivningen för sig)  – vilken angelägenhetsgrad eller bedömning gäller för objektets kondition som helhet:
      • Om flera åtgärder rekommenderas, vilken åtgärd bör göras först eller är mest brådskande (som akut räknas om ett objekt kan orsaka personsskador, tex om sten riskerar att falla från hög höjd, om ett objekt med sin nuvarande placering kan bli påkörd eller om delar av objektet riskerar att gå förlorade på annat sätt)
      • Andra åtgärder som är rekommenderade, men inte lika brådskande eller som inte hotar objektets kulturhistoriska värden (här kan man skriva in sånt som t.ex. röjning av sly, eller andra liknande enklare utfört underhåll)
      • Vad kan undersökas ytterligare:

      A.7 Bildbilaga och skadekartering

      Fotografier: Helhetsbild för snabb identifikation. Och fotografier på detaljer på särskilda skador eller känsliga partier. Foto på hela objektet från varje sida, fram, bak , sidorna, uppe och under om möjligt.

      På fotografierna kan även skadade eller känsliga partier ritas in så att de är lätta att hitta för den som är mottagare av detta beslutsunderlag. När man ritar in skadade eller känsliga partier på ett fotografi eller teckning eller annan avbildning av ett objekt, kallar man ofta detta för skadekartering.