Ultramarinblått

Blått pigment har genom historien varit ovanligt och dyrbart. Den finaste blåa färgen erhölls från den dyrbara halvädelstenen lapis lazuli (lazurite) och den kallades ultramarinblå. Under 1800-talet började man producera syntetiskt ultramarinpigment, vilket gjorde det betydligt billigare och vanligare.

Ultramarin som inte är vitblandad är i det närmaste svart, men bara genom att tillsätta lite vitt kan man åstadkomma klara blåa kulörer. Jämfört med koboltblått är kulören hos ultramarinblått mörkare och en aning rödare.

Andra blåa pigment i Kulturkulör: Koboltblått

Färgbrytningsnyckel

Kulturkulörs färgbrytningsnyckel beskriver hur du kan bryta traditionella linoljefärger för att uppnå specifika kulörer. Tabellen beskriver resultatet av blandning med färdiga basfärger och andelarna anges i viktprocent.

NCS – Natural Colour System är ett logiskt färgbeteckningssystem som bygger på hur människan uppfattar färg. NCS beskriver färgen på alla ytmaterial. Med numeriska färgkoder, så kallade NCS-beteckningar kan kulören på vilken yta som helst beskrivas exakt.

Färgbrytningsnyckel finns för ett urval av kulörproverna i Kulturkulörs färgprovsamling. I provsamlingen kan du hitta ännu fler nyanser som du kan åstadkomma med linoljefärg och traditionella pigment. Blandningstabellerna ger en uppfattning om åt vilket håll kulören drar vid blandning med vitt samt i vissa fall vid tillsats av svart. Blandningsförhållandena är ungefärliga och pigmentens egenskaper varierar.

Tabellen med färgbrytningsnycklar är färgsatt för att ge en uppfattning om resultatet av blandningen och vilka kulörer du kan uppnå med det traditionella pigmentet, men tänk på att färgåtergivning varierar mellan bildskärmar.

Fler blandningsnycklar, mer information om pigmentets kemiska sammansättning och historik finns att hitta i Vårda väl-bladet om ultramarinblått.