Vårdprogram
Ett vårdprogram är ett fast underlag som ger fastighetsägare och förvaltare de grundläggande kunskaperna om en kulturmiljö som behövs för att planera, kommunicera och genomföra åtgärder.
I detta avsnitt beskrivs ett exempel på vad ett vårdprogram kan innehålla och vad som är viktigt att tänka på vid framtagandet.
Vårdprogrammets innehåll
Ett vårdprogram ska innehålla grundläggande uppgifter om objektet, relevant historisk kunskap, analys av kulturvärden samt inventering av den aktuella konditionen. En viktig del i vårdprogrammet är att identifiera eventuella hot och risker mot kulturmiljön. Omfattningen och innehållet kan se olika ut och anpassas efter ett objekts förutsättningar och behov.
Vanligtvis tas vårdprogrammet fram tillsammans med en underhålls- och åtgärdsplan, vilka till skillnad från vårdprogrammet utgör rörliga dokument som kontinuerligt uppdateras. Ett vårdprogram kan dock behöva revideras när ny kunskap tillkommer.
Exempel på ett vårdprograms innehåll
- Bakgrund
- Fastighetsuppgifter
- Lagar och regelverk
- Analys av kulturvärde
- Allmän beskrivning av kulturmiljön
- Delbeskrivningar
- Historik och åtgärdshistorik
- Tillståndsundersökning
- Risk och sårbarhetsbedömning
- Bevarandemålsättning
1. Bakgrund
Vårdprogrammet bör innehålla ett förord som beskriver när dokumentet är upprättat, syftet och av vem. Det är även bra att ha med en beskrivning för hur vårdprogrammet är tänkt att fungera samt en läsanvisning.
2. Fastighetsuppgifter
Formella fastighetsuppgifter såsom fastighetsbeteckning, fastighetsägare och författningsskydd ska anges. Det bör också finnas en karta som visar lokalisering och fastighetsgränser.
3. Lagar och regelverk
Vårdprogrammet ska innehålla en redogörelse för de lagar och regler som styr och påverkar förvaltningen av kulturmiljön.
För skyddade miljöer kan det krävas särskild prövning för åtgärder som avgörs genom myndighetsbeslut. Ett förvaltningsverktyg som till exempel ett vårdprogram eller underhållsplan får inte föregripa en sådan tillståndsprövning.
För kulturmiljöer som omfattas av kulturmiljölagen eller plan- och bygglagens förvanskningsförbud och varsamhetskrav ställs krav på att förvaltning ska ske så att kulturvärden bevaras. Fastighetsägare är enlig plan- och bygglagen skyldig att underhålla sin fastighet och underhållet ska anpassas till objektets kulturhistoriska värden.
När det gäller exempelvis kyrkliga kulturminnen finns en föreskrift som anger att en vård- och underhållsplan ska finnas för dessa objekt som exempelvis redovisar hur objekten ska vårdas och underhållas så att det kulturhistoriska värdet inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas. Vidare anges att såväl sedvanligt underhåll som tillståndspliktiga åtgärder ska framgå av planen samt att den ska revideras med ett intervall om högst tio år samt där länsstyrelsen ska ges möjlighet att yttra sig över planen. (KRFS 2012:2)
Det finns även olika typer av inventeringsunderlag som kan vara av relevans för kulturmiljövården samt kommunala kulturmiljöprogram, översiktsplaner och detaljplaner som pekar ut värdefull bebyggelse.
4. Analys och beskrivning av kulturvärden
Vårdprogrammet ska innehålla en beskrivning av kulturmiljöns egenskaper och kulturvärden. Det är utifrån de identifierade egenskaperna och kulturvärdena som bevarandemålsättning och föreslagna åtgärder ska hämtas. Det är angeläget att alla identifierade perspektiv tillgodoses och beskrivs på ett tydligt sätt i vårdprogrammet så att de lätt kan beaktas i de konkreta förvaltningsinsatserna.
Det finns ett antal modeller för kulturhistorisk värdering och kategorisering, strukturering och värdestyrda förhållningssätt till kulturhistoriska värden som kan användas som utgångspunkt.
Läs mer om metoder för kulturhistorisk värdering på PBL Kunskapsbanken
5. Allmän beskrivning av kulturmiljön
Vårdprogrammet ska innehålla en beskrivning kulturmiljöns olika delar. Kulturmiljön beskrivs i text och bild utifrån okulär besiktning, fotodokumentation och uppmätningsritningar. Dokumentationsmaterialet kan återanvändas i förvaltningen, till exempel uppmätningsritningar som ritningsunderlag vid projekteringar.
Först beskrivs helhet. För en byggnad kan det handla om dess placering och roll i landskapsbilden och för ett föremål det sammanhang som föremålet är en del av. Därefter beskrivs närmiljön och de olika delarna i tur och ordning. En beskrivning av enskild byggnad görs förslagsvis nedifrån och upp, det vill säga man börjar med grunden och slutar med taket. Exteriörer beskrivs i regel före interiörer och lösa inventarier tillhörande byggnaden redovisas sist.
Beskrivningen i text bör åtföljas av en fotodokumentation. Fotodokumentationen ska vara tillräckligt grundlig för att kunna användas som referens om kulturmiljön i ett senare skede skulle skadas eller försvinna. Skyddade föremål ska fotograferas från alla tillgängliga vinklar. Vid dokumentation av föremål är det dessutom viktigt att ange mått och färgskala. Vid kulörbestämningar ska metod och mätsystem alltid anges och mätvärden redovisas.
Beskrivning av kulturmiljön
• Helhet, placering, sammanhang
• Närmiljö
• Exteriör
• Interiör
• Skyddade eller kulturhistoriskt relevanta inventarier
6. Delbeskrivningar
Beskrivningen av kulturmiljön ska utöver den allmänna beskrivningen omfatta delbeskrivningar av bebyggelsens utseende och arkitektur, interiörer samt dess konstruktion och byggnadsfysik. Befintliga byggnadsmaterial bör redovisas jämte en vägledning kring materialens funktion och förutsättningar för underhåll. Även tekniska system bör beskrivas historiskt och i nutid.
Det kan även vara relevant att veta hur en byggnad har värmts upp och vilka förutsättningar för inomhusklimat som finns och har funnits tidigare. Detta kan utgöra underlag som underlättar riskvärdering av klimatrelaterade skador. Finns det mäthistorik för temperatur och relativ fuktighet är det viktigt att redovisa detta.
Delbeskrivningar
- Arkitektur
- Konstruktion
- Byggnadsfysik
- Material
- Tekniska installationer
- Uppvärmning
- Inomhusklimat
- Riskbedömning klimatrelaterade skador
7. Historik och åtgärdshistorik
Vårdprogrammet ska innehålla generell historik samt åtgärdshistorik som ger bakgrund till en byggnads tillkomst och användning genom tiderna. En kronologisk åtgärdshistorik ger kännedom om tidigare ändringar, omgestaltningar och underhållsprocesser. Åtgärdshistoriken ska också ge ett kronologiskt ramverk till objektet eller kulturmiljön, det vill säga vilka tidslager och kulturhistoriska sammanhang som berörts av åtgärden.
Vetskap om metod och material som använts vid tidigare åtgärder bidrar till att klarlägga skadeorsaker. Det kan bidra till identifiering av skadeproblem som uppstått efter att en viss åtgärd utförts, till exempel på grund av dess konstruktion, material, teknik eller metod. Tidigare projekteringshandlingar med arbets- och materialbeskrivningar kan vara användbara som referens vid bedömning av kommande åtgärder.
En metod att samla in historisk fakta är arkivsökning. Andra användbara källor kan vara litteratur och intervjuer med personer som arbetar eller har arbetat med byggnaden eller kulturmiljön.
Åtgärdshistorik
• Omgestaltningar
• Underhållsprocesser
• Material- och metodval vid tidigare åtgärder
• Relation mellan skador och tidigare åtgärder
8. Tillståndsundersökning
Vårdprogrammet ska innehålla en tillståndsundersökning för att bedöma det aktuella skicket och behov av åtgärder. Tillståndsundersökningen visar nulägesstatus och kan utgöra ett nolläge för att i framtiden kunna följa utvecklingen av slitage och pågående skador. Tillståndsundersökningen ligger till grund för prioriteringen av strategier och åtgärder.
Tillståndsundersökningen ska identifiera större åtgärdsbehov av engångskaraktär, så kallade planerade åtgärder. Den ska också beskriva behov kopplade till det löpande förebyggande underhållsarbetet i den dagliga driften och även identifiera skadefaktorer som kan tas bort eller hanteras på ett förebyggande sätt, till exempel användning av olämpliga redskap eller metoder.
Det är viktigt att tillståndsundersökningen utgår från risk och sårbarhetsanalyser som finns eller behöver upprättas. Den ska förhålla sig till helheten vid bedömning av skadeorsak, omfattning och åtgärder.
9. Risk- och sårbarhetsbedömning
För att kunna identifiera och bedöma samt prioritera hot och risker mot kulturvärdena bör en risk- och sårbarhetsanalys göras som ligger till grund för en risk- och sårbarhetsbedömning. Den är avgörande för en långsiktigt säkrad förvaltning.
Risk och sårbarhetsanalyser ska till exempel ta hänsyn till framtida klimatscenarier. Den görs även för att visa den förvaltande organisationens förmåga att hantera hot och risker. Risk- och sårbarhetsbedömningens resultat används i vårdprogrammet för att omsätta identifierade hot till konkreta mål i en bevarandemålsättning.
Läs mer om risk- och sårbarhetsanalyser
10. Bevarandemålsättning
Bevarandemålsättningen är förvaltningsverktygets strategi och utgår från de grundförutsättningar som anges i vårdprogrammet samt den värdering av risker och sårbarheter som görs i risk- och sårbarhetsbedömningen.
I bevarandemålsättningen formuleras mål och riktlinjer som sedan implementeras och följs upp i underhållsplan och åtgärdsplaner.
Läs mer om att formulera en bevarandemålsättning med riktlinjer