Det dränerade landskapets kulturvärden

Återvätning är en förhållandevis ny fråga för kulturmiljöenheter och -funktioner på länsstyrelserna. Likaså är kulturmiljö ett förhållandevis nytt perspektiv i arbetet med återvätning. Återvätningssatsningar ställer krav på tillgång till kunskapsunderlag såväl som fungerande handläggningsprocesser så att kulturmiljöperspektivet kopplas in redan i planeringsskedet.

Fungerande processer är förutsättningen för att kulturmiljön ska hanteras på ett ändamålsenligt sätt och för att kunna arbeta kunskapsbyggande.

Arkeologiska lämningar i våtmarksmiljöer – kunskapsunderlag och webbinarium

Arkeolog Fredrik Hallgren, Stiftelsen kulturmiljövård, har på uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län tagit fram ett kunskapsunderlag som belyser problematiken med att utreda och undersöka lämningar i våtmarksmiljöer. Rapporten fokuserar på Örebro län men adresserar generella utmaningar och metoder för hur man praktiskt kan gå till väga för att utreda och identifiera lämningar i våtmark och forna våtmarker. Rapporten innefattar även exempel från våtmarksundersökningar i både Sverige och Danmark.

I ett inspelat webbinarium om att förutse och ta hänsyn till fornlämningar inför återvätning av dränerade våtmarker, svarar Fredrik Hallgren på frågor om hur man kan förutse och ta hänsyn till fornlämningar inför återvätning.

• Läs rapporten: Att utreda och undersöka arkeologiska lämningar i våtmarker (lansstyrelsen.se)
• Ta del av det filmade webbinariet med Fredrik Hallgren (youtube.com)

Kulturmiljöns hantering vid återvätning enligt miljöbalken

Riksantikvarieämbetet kunde i en förstudie från 2023 konstatera att kulturmiljöperspektivet behövde förtydligas i tillämpningen av miljöbalken. Därför har Riksantikvarieämbetet tagit fram ett underlag, en promemoria (PM), för att öka kunskapen om kulturmiljön hos handläggare och andra som kommer i kontakt med återvätningsprojekt enligt miljöbalken.

Handläggningen av kulturmiljön vid återvätning styrs av två olika lagstiftningar; Kulturmiljölagen och Miljöbalken. Kulturmiljölagen hanterar objekt som till exempel fornlämningar eller byggnadsminnen, medan miljöbalken fokuserar på miljön som helhet. Man skulle kunna säga att lagstiftningarna kompletterar varandra då de utgår från olika perspektiv. Att kulturmiljön skyddas enligt kulturmiljölagen är nog självklart för de flesta. Att miljöbalken däremot ska användas så att värdefulla kulturmiljöer skyddas och vårdas är inte lika självklart.

En central utgångpunkt är att förstå kulturmiljöbegreppets funktion som miljöbegrepp. Miljöbalkens definition av begreppet miljö omfattar inte bara naturmiljön, utan också kulturmiljön. För handläggaren innebär det att förstå hur de olika bestämmelserna samspelar och att de ska ses i ett sammanhang.

PM:et nedan beskriver processen från analys av återvätningens konsekvenser för kulturmiljön till bedömning av platsens lämplighet och eventuella villkor och försiktighetsmått. För att bedöma platsens lämplighet bör en rad punkter gås igenom. Läs mer om tillämpningen här:

• PM: Hantering av kulturmiljön vid återvätning enligt miljöbalken

På Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets webbplatser hittar du vägledningar till miljöbalken respektive kulturmiljölagen.

• Vägledningar om våtmarker (naturvardsverket.se) 
• Riksantikvarieämbetes vägledning till kap. 2, Fornminnen i Kulturmiljölagen

Bedömning av det dikade landskapets kulturvärden

Utdikningarna av våtmarkerna är en av de mest omfattande historiska landskapsförändringarna i Sverige. De dikade landskapen är per definition kulturmiljöer – men hur ska vi förstå och formulera dess värden? Återvätningen innebär att andra, i viss mån nya, aspekter i kulturlandskapet behöver beaktas och värnas. Hur ska man gå till väga för att identifiera, argumentera och bedöma kulturmiljöns värden i dessa miljöer?

I promemorian om det dikade landskapets kulturmiljöer sätts det dikade landskapets kulturvärden i ett begreppsmässigt och historiskt sammanhang. I rapporten ges exempel på kulturmiljöer som kan knytas till det dikade landskapet samt vilka lagrum och processer som hanterar de landskapstyper som präglas av dikningarna.

• PM: Bedömning av det dikade landskapets kulturmijöer, Länsstyrelsen Jönköpings län (pdf)

Återvätning och biologiskt kulturarv

Biologiskt kulturarv är natur som berättar om kultur. Det biologiska kulturarvet har skapats genom en kombination av naturliga förutsättningar och människans nyttjande av naturen. Det utgörs av ekosystem, naturtyper och arter som uppstått, utvecklats, eller gynnats genom människans nyttjande av landskapet. Dessa spår kan ofta läsas även efter själva bruket upphört, om brukningsmetoderna ändrats eller om naturtypen ändrat karaktär.

Biologiskt kulturarv är ett källmaterial som kan berätta om tidigare brukningsformer i landskap som saknar andra kulturspår efter människans nyttjande; som i fallet myrmarker. Kvarvarande arter kan vittna om platsen har använts som betesmark eller slåtteräng.

Någon standardiserad inventeringsmetod för biologiskt kulturarv finns inte i dag. Centrum för biologisk mångfald vid SLU har inom ramen för ett forsknings- och utvecklingsprojekt utvecklat en fältmanual, Inventering av biologiskt kulturarv. Den kan användas i de flesta sammanhang och med fördel tillsammans med faktabladet, Att tyda landskapets berättelser – En metod att tolka biologiskt kulturarv.

• Inventering av biologiskt kulturarv (diva.portal.org)
• Att tyda landskapets berättelser – En metod att tolka biologiskt kulturarv (diva.portal.org)