Så inventerar du biologiskt kulturarv

Fältmanualen Inventering av biologiskt kulturarv omfattar de vanligaste aspekterna av biologiskt kulturarv som man kan hitta i svenska landskap från söder till norr.

Syftet styr inventeringen

Hur inventeringen planeras och genomförs styrs av syftet. Syftet kan till exempel vara att få historisk information om landskapet och/eller att ta reda på hur landskapet behöver skötas för att vissa värden ska bevaras. Eftersom man oftast inte kan inventera allt biologiskt kulturarv gäller det att hitta bästa möjliga urval att inventera och tolka, givet syftet med inventeringen.

Dels behöver man välja vilka delområden som inventeras. Och dels behöver man välja vilket biologiskt kulturarv som bäst ger den information som behövs i det specifika fallet, exempelvis genom att det kan fungera som indikatorer för historiska förhållanden och skeenden.

Man behöver således ha med sig frågor när man börjar inventera, på samma sätt som när man besöker ett arkiv med historiskt material. Oftast finns övergripande frågor med i själva inventeringssyftet, men det är lämpligt att precisera frågorna genom ett första fältbesök. Då ser man vad landskapet kan tänkas erbjuda av biologiskt kulturarv. Precis som i arkivet kommer man i landskapet också att hitta mycket spännande information man inte från början tänkt sig, och även den informationen kommer att bidra till att precisera och modifiera de första frågeställningarna.

Inventering i flera steg

I ett första steg genomförs en fältinventering som syftar till att hitta, kartera, dokumentera och i möjligaste mån tolka biologiskt kulturarv, samt bedöma bevarandestatus och föreslå åtgärder. Tolkning innebär i princip att förklara samband mellan den biologiska företeelsen och de mänskliga aktiviteter som skapat den.

I ett andra steg används detta underlag för att berätta inventeringsområdets historia, bedöma kunskapsläget och föreslå fortsatt kunskapsuppbyggnad, samt utarbeta skötsel- eller handlingsprogram för bevarande och utveckling av biologiskt kulturarv och landskap.

Inventeringsmetod

Biologiskt kulturarv kan förekomma som ytor/linjer eller punktobjekt. Ytor/linjer är sådant som har en större rumslig utbredning och på en karta bäst redovisas med sin faktiska form. Exempel är yta med hävdberoende flora, yta med gamla hagmarksträd eller en rad med gamla brynträd. Punktobjekt är sådant som på en karta bäst redovisas i form av punkter. Exempel är enskilda träd, smärre dungar med buskar eller fläckar med gräsmarksväxter.

Det finns en stor mängd olika punktobjekt, ytor och linjer som kan inventeras som biologiskt kulturarv. Exempel på dessa finns i inventeringsinstruktionen och Riksantikvarieämbetets andra Vårda väl-blad om biologiskt kulturarv.

I fältinventeringen skiljer man mellan beskrivning och tolkning. Beskrivning görs alltid, tolkning görs om det är möjligt. Beskrivning avser det man ser i fält. Tolkning är hur det observerade kulturarvet uppkommit. Det kan finnas olika alternativa tolkningar och man kan därför även notera frågor i samband med tolkningen.

I det andra steget görs en fördjupad tolkning av varför de observerade typerna av biologiskt kulturarv troligen uppkommit, gärna genom att kombinera olika källmaterial och olika slags biologiskt kulturarv.