Ekosystemtjänster och grön infrastruktur
Ekosystemtjänster är ett relativt nytt begrepp. Det sattes på den politiska dagordningen i FN år 2005 när en global studie av ekosystemtjänster presenterades. Syftet med värdering av ekosystemtjänster inom FN och nationellt är att synliggöra värden som naturen ger människan och som sällan eller endast delvis värderas i beslutsfattande och förvaltning.
Därefter har mål för ekosystemtjänster antagits inom EU och skrivits in i Sveriges16:de miljömål om biologisk mångfald: Senast år 2018 ska betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster vara allmänt kända och integreras i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället där så är relevant och skäligt.
Vad är ekosystemtjänster? Ekosystemtjänster utgör nyttor och värden som människor erhåller från naturen och som bidrar till välbefinnande, dvs det är en värdemodell som tar sin utgångspunkt i värden för människor. Teorier har hämtats bl.a. från miljöekonomi. Det är inget heltäckande värderingssystem. Ekosystemtjänsterna brukar delas in i fyra huvudkategorier; Stödjande, Försörjande, Reglerande och Kulturella. Ibland slås kategorin stödjande och reglerande ihop till en kategori. De stödjande ekosystemtjänsterna kan t.ex. vara fotosyntes och jordmånsbildning, och reglerande ekosystemtjänster kan t.ex. vara pollinering, luft- och vattenrening.
De kulturella ekosystemtjänsterna är komplexa och de minst undersökta och i kronor värderade ekosystemtjänsterna. Deras värde varierar mellan människor bl.a. beroende på erfarenheter. För att fånga in de kulturella ekotjänsterna kan även andra än experter behöva engageras. De kulturella ekosystemtjänsterna omfattar rekreation och friluftsliv, symboliska och estetiska värden, kunskaps- och vetenskapliga värden. Förenklat sett är kulturella ekosystemtjänster de värden som människan får eller kan erhålla i kontakt med naturen. De kan sammanfattas som upplevelsevärden.
Naturvårdsverket genomför en kommunikationssatsning om ekosystemtjänster i samarbete med flera statliga myndigheter, bl.a. Riksantikvarieämbetet. Läs mer om ekosystemtjänster på Naturvårdsverkets webbplats.
Nordisk projektrapport om värdering av kulturmiljö och ekosystemtjänster:
http://brage.bibsys.no/xmlui/bitstream/id/355555/okosystemtjenester.pdf
Grön infrastruktur
Grön infrastruktur är nätverk av natur som bidrar till fungerande livsmiljöer för växter och djur och till människors välbefinnande.
Det svenska landskapet har blivit alltmer likformigt. Vidsträckta och likformiga skogsområden och åkermarker har ersatt äldre tiders mer variations- och artrika kultur- och naturlandskap, bl.a. har ängs- och hagmarker minskat kraftigt.
EU:s strategi för grön infrastruktur antogs i maj 2013. Grön infrastruktur innebär ett nytt perspektiv och arbetssätt – att se helheten i ett landskapsperspektiv. Grön infrastruktur bidrar till att stärka och bevara ekosystemen samt främjar biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Den gröna infrastrukturen kan med fördel ha mångfunktionell betydelse i landskapet.
Länsstyrelserna har tillsammans med övriga aktörer tagit fram handlingsplaner för grön infrastruktur. De innehåller kunskapsunderlag och ger stöd för var åtgärder gör bäst nytta och var det är viktigt med särskild hänsyn och vårdinsatser. Arbetet med grön infrastruktur är långsiktigt och bygger på kontinuerlig dialog och samverkan med alla som verkar i och påverkar landskapet. Länsstyrelserna ansvarar för att genomföra handlingsplanerna.
Du kan läsa respektive läns handlingsplan här.