Trädgårdar i svensk historia

Ordet trädgård har haft olika betydelse vid olika tider (läsa mer i Bidrag till kännedomen om begreppet trädgård och om trädgårdsväxternas historia i Sverige av Kjell Lundqvist). Under medeltiden avsåg ordet trädgård en inhägnad med odling av träd, i första hand fruktträd. Grönsaker odlades i kål-, lök- eller kryddgården. Olika typer av nyttoträdgårdar har fram till ungefär mitten av 1900-talet varit en självklar del av bondesamhället. Regelrätta fruktträdgårdar anlades mer allmänt från mitten av 1600-talet vid herrgårdar, slott och prästgårdar. Under 1800-talet propagerades det för fruktodling på bondgårdar och i skolträdgårdar.

 

Handelsträdgårdar

Handelsträdgårdar har funnits i Sverige åtminstone sen mitten av 1800-talet, men inte i något större antal. Från slutet av 1800-talet anlades handelsträdgårdar i hundratal, särskilt i och i anslutning till städer och tätorter. Omkring sekelskiftet 1900 blev tiderna gynnsamma för trädgårdsnäringen och under 1900-talets första hälft fanns tusentals små handelsträdgårdar i och i närheten av städer och tätorter. Inflyttningen från den omgivande landsbygden till städer var hög efter den agrara revolutionen, hushållens självförsörjningsgrad minskade och allt fler människor blev tvungna att köpa all mat. Vid samma tid blev nyttan av att äta grönsaker, frukt och bär allt mer känd.

Efter andra världskrigets slut blev markpriserna kring städerna allt högre och handelsträdgårdar fick ge plats åt annan bebyggelse och infrastruktur. Många aktörer verkade för en ökad specialisering och rationalisering. Koncentrationen av trädgårdsodlingar flyttades till de södra delarna av landet. Importen av trädgårdsprodukter ökade allt snabbare. Marknaden för grönsaker, blommor, frukt och bär blev global. Idag importeras trädgårdsprodukter från jordens alla hörn och det finns ytterst få bevarade handelsträdgårdar från början av 1900-talet kvar.

Under 1900-talet var det också vanligt med nyttoväxtodlingarna vid sjukhus, fängelser och liknande inrättningar, där patienter respektive fångar fick vara med och odla till sin försörjning. Överskottet såldes, till de yrkesverksamma trädgårdsmästarnas förtret.

Läs mer i Inger Olaussons avhandling om handelsträdgårdar.

 

Jaktparker, lustgårdar och engelska parker

Ordet park avsåg till en början jaktparker – också kallade djurgårdar – som funnits i Sverige sedan 1500-talet. Jaktparkerna bestod av större inhägnade skogsområden för djur, främst hjortar. De anlades nästan alltid i anslutning till slott och större herrgårdar och kunde även fungera som lustparker och promenadområden. Lustgårdar anlades på 1500-talet vid kungliga slott och adliga herresäten, där mäktiga personer ville demonstrera sin status och trädgården blev en viktig del av gårdsbebyggelsen. Dessa trädgårdar var geometriskt och symmetriskt utformade och kallas därför i dagligt tal ibland för formell trädgård.

Parallellt med de geometriska trädgårdarna utvecklades i England under 1700- talet ett stilideal där man anlade ett naturlikt landskap. Den engelska parken, eller landskapsparken karakteriseras av en omväxling mellan öppna ytor och träddungar, solbelysta gräskullar och mörk barrskog med inslag av slingrande bäckar och gångar. I Sverige blev den engelska parken populär på herrgårdar i slutet av 1700-talet och levde vidare ända in på 1900-talet. Bruket att anlägga parker spred sig i början av 1800-talet till bruks- och stadsgårdar och senare även till prästgårdar och välbärgade bondgårdar.

 

Kurparker och sjukhusparker

En speciell typ av park med tonvikt på hälsa utvecklades redan under 1700-talet och användes in på 1900-talet. I dessa kurparker eller brunnsparker kunde besökarna dricka hälsobringande mineralvatten, genomgå badkurer och ta stärkande promenader. Under slutet av 1800-talet byggdes sjukhus och sanatorier med större grönområden i nära anslutning. Dessa grönområden, sjukhusparker, innehåller ofta stora samlingar av exotiska träd som var menade att tillsammans med ridåer av befintlig trädvegetation bidra till en lugn, läkande och estetiskt tilltalande miljö.

 

Stadsparker, järnvägsparker och folkparker

Större trädgårdar öppna för besökare har funnits i svenska städer under lång tid, men deras tillgänglighet och användning har skiftat. Det är först efter 1850 som vi kan tala om stadsparker i modern betydelse. Parkerna anlades dels för att pryda staden, dels för att ge stadens invånare promenadområden.

Järnvägsparker började anläggas i samband med järnvägens utbyggnad från mitten av 1800-talet. På 1930- och 40-talen utgjorde järnvägsparkerna ett betydelsefullt inslag i många tätorter och spelade en viktig roll för trädgårdsodlingens utveckling.

Begreppet folkpark kopplades kring sekelskiftet 1900 till arbetarrörelsen och blev en relativt vanlig form av park i städer och samhällen. Folkparker är friluftsanläggningar med teaterscen, servering, dansbana, lusthus, lekplatser och liknande men de innehåller också ofta enklare parkanläggningar med träd, någon blomgrupp och kanske en damm.

 

Arboreta och botaniska trädgårdar

Ett arboretum är en trädsamling vars syfte är att visa olika trädslag. Både inhemska och exotiska arter planterades. Arboreta började planteras på 1700-talet, inte minst som en följd av Linnélärjungarnas botaniska resor. Botaniska trädgårdar har vanligtvis anknytning till ett universitet och här finns en blandning av både inhemska och exotiska växtarter och -sorter.

 

Läs mer

Det finns många publikationer om trädgårdshistoria. En kort sammanfattning av landskapsarkitekturens och trädgårdarnas och parkernas historia i Sverige från 1100-talet fram till idag finns t.ex. i boken Guide till Svensk Landskapsarkitektur (2013). POM (Programmet för odlad mångfald) har publicerat skriften Trädgårdshistoria för inventerare som kortfattat behandlar svenska förhållanden under perioden 1800 till 1950. Maria Flincks Tusen år i trädgården beskriver svenska trädgårdar genom tiderna, från de noblaste lustgårdarna till den simplaste täppan. Svensk trädgårdskonst under fyrahundra år är den första moderna översikten över de stora svenska trädgårdarnas och parkernas historia. Boken tar utgångspunkt i personpresentationer av betydelsefulla arkitekter, trädgårdsarkitekter, trädgårdsmästare och även byggherrar och andra beställare.

Läs också om ett nytt bokprojekt om trädgårdar och trädgårdsodling i Sverige ur ett kulturhistoriskt perspektiv!