Att förvalta kulturreservat
Varje kulturreservat har en officiellt utsedd förvaltare. Förvaltaren har det övergripande ansvaret för skötseln av reservatet och planerar och utformar de praktiska skötselåtgärderna.
Detta inkluderar upphandling av skötselåtgärder, uppföljning och utvärdering. I normalfall är det länsstyrelsen eller kommunen som är förvaltare, men i enstaka fall har förvaltningen överlåtits till en annan myndighet, juridisk person, t.ex. förening, eller en markägare.
Utföraren är den som rent praktiskt genomför de planerade åtgärderna, allt från den löpande skötseln av marken, restaureringsinsatser och djurhållning till uppförande och underhåll av byggnader och anläggningar. Utföraren kan vara markägaren, anställda, av förvaltaren direktanlitade eller upphandlade entreprenörer eller en kombination av dessa. I korthet kan man säga att förvaltaren leder och administrerar skötseln medan utföraren utför det praktiska fältarbetet på uppdrag av förvaltaren.
Många kulturreservat har privata ägare, brukare och boende som i olika omfattning och på olika sätt är engagerade i reservatsskötseln. Flera av reservaten sköts också i samarbete med länsmuseer, kommuner, stiftelser eller andra ideella organisationer.
Du kan läsa mer om förvaltning av kulturreservat i Riksantikvarieämbetets vägledning Beslut om kulturreservat – Vägledning för tillämpningen av Miljöbalken.
Vem bekostar skötseln?
Utgångspunkten är att staten via länsstyrelsen ansvarar för samordningen av finansiering av skötseln i statligt beslutade kulturreservat medan kommunen normalt ansvarar för finansieringen av skötseln i kommunalt beslutade reservat. Det finns i dagsläget inga särskilda statliga anslag för skötsel av kulturreservat, utan merparten av all skötsel bekostas via kulturmiljöanslaget (https://www.raa.se/om-riksantikvarieambetet/bidrag-anslag/kulturmiljovardsanslaget/). Kulturmiljöanslaget har i stort sett legat på samma nivå de senaste 20 åren, varför satsningar på kulturreservaten ställs mot andra angelägna insatser inom kulturmiljövården. Förvaltaren, markägaren eller huvudmannen kan dock skaffa alternativ finansiering till skötseln utöver kulturmiljöanslaget. Det kan röra sig om olika bidrag och stöd inom EU:s landsbygdsprogram, ideellt arbete eller andra former av bidrag. Mer om detta kan du läsa i Riksantikvarieämbetets rapport Sammanställning av olika bidrag och stöd för praktisk skötsel i kulturreservat 2011.
Tillgänglighet, pedagogik och information
Arbetet med att göra kulturreservaten tillgängliga för allmänheten är mycket viktigt. Det handlar både om att underlätta för fysisk framkomlighet samt att tillhandahålla lättillgänglig begriplig information. Regering skriver i sin proposition Hållbart skydd av naturområden att kulturreservatsinstrumentet inte främst ska ses som ett sätt att skydda landskapet utan att kulturreservaten snarare kan fungera som referensområden för en långsiktigt hållbar förvaltning av landskapets värden. Kulturreservat har en viktig pedagogisk funktion. Inom ett kulturreservat kan man upprätthålla och bedriva olika typer av verksamheter, såsom traditionellt småskaligt lantbruk, hantverksmässig tillverkning och försäljning, kurs- och utbildningsverksamhet samt evenemang.
Kulturreservat är en flexibel skyddsform på så sätt att skyddet och bevarandearbetet kan anpassas till olika kulturmiljöers olika förutsättningar och värden samt tillåtas variera både mellan och inom kulturreservaten. Genom upprätthållande och utveckling av traditionella och pedagogiska verksamheter är det möjligt att ta till vara och förmedla såväl vetenskapliga som upplevelsemässiga värden. I ett kulturreservat ska det vara möjligt för besökare att uppleva bevarade kulturlandskap med pågående verksamheter och kunna få en uppfattning om de historiska skeenden som format landskapet samt att vinna ökad insikt om hur dagens moderna samhälle vuxit fram.