Praktisk landskapsvård
Den praktiska landskapsvården kan bestå av en mängd olika insatser, allt från omfattande restaureringsprojekt till löpande underhåll av enstaka landskapselement.
Landskapsvård kan röra sig om att avverka träd och röja bort buskar, att röja sly kring forn- eller kulturlämningar, att stängsla och bedriva betesdrift, att slå gräs i ängsmark, att hamla träd, att sköta om parker- och trädgårdar, att bruka småskaliga åkrar i ett äldre odlingslandskap, med mera. De flesta av dessa åtgärder var vardagssysslor i det förindustriella jordbruket som utfördes för att producera mat och andra förnödenheter. Idag utförs åtgärderna i syfte att bevara kulturlandskapet med alla dess värden.
Vid omfattande insatser är det vanligt att man använder sig av olika typer av större maskiner, till exempel skördare eller traktorburna redskap. Vid mindre insatser och löpande skötselåtgärder använder man ofta manuella eller motormanuella redskap, till exempel lie, motorsåg, röjsåg eller slåtterbalk. I vissa sammanhang, till exempel i värdefulla kulturmiljöer, förekommer det även att man tar hjälp av hästar.
Publikationer, kurser och utbildningar
Praktiskt arbete med landskaps- och naturvård har sedan 1980-talet utvecklats till en relativt omfattande verksamhet i Sverige, inte minst på grund av att stat och kommuner bedriver landskapsvård i många natur- och kulturreservat. Det finns en mängd publikationer, bland annat av Riksantikvarieämbetet, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och länsstyrelser, som beskriver hur den praktiska landskapsvården kan bedrivas.
Dessa myndigheter och andra aktörer anordnar också kurser om skötsel av kulturlandskapet. Det finns även yrkesinriktade utbildningar för dem som vill arbeta med landskapsvård, t.ex. Göteborgs Universitets utbildning Trädgårdens och landskapsvårdens hantverk.
Nätverket Svenska kulturlandskap samlar entreprenörer, jordbrukare och andra aktörer som jobbar med praktisk skötsel av kulturlandskap i Sverige.
Att skapa avtryck i landskapet
De flesta praktiska landskapsvårdinsatserna har fokus på avtrycket, det vill säga resultatet i landskapet. Åtgärderna genomförs för att gynna vissa arter eller bevara strukturer eller en viss landskapsbild. Metoden för att uppnå syftet är i regel av underordnad betydelse och traditionella metoder ersätts därför ofta med mer kostnadseffektiva insatser med maskiner.
Det finns dock också en kulturhistorisk aspekt i det traditionella utövandet inom landskapsvården, där själva genomförandet och hantverket, till exempel lieslåtter eller plöjning med häst, kan vara lika viktiga aspekter som resultatet i landskapet. I vissa fall är det endast det traditionella sättet som lämnar det rätta önskade avtrycket. Det har också visat sig att traditionella metoder under vissa förutsättningar kan vara de mest effektiva. Den ovan nämnda utbildningen vid Göteborgs universitet har fokus på just traditionella hantverksmetoder.