Särskilda ämnesområden

Språkvetenskap

• Bianchi, M. 2010. Runor som resurs. Vikingatida skriftkultur i Uppland och Södermanland. Runrön 20. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
• Lagman, S. 1990. De stungna runorna. Användning och ljudvärden i runsvenska steninskrifter. Runrön  4. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
• Larsson, P. 2002. Yrrunan. Användning och ljudvärde i nordiska runinskrifter. Runrön  17. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
• Palm, R.  1992. Runor och regionalitet. Studier av variation i de nordiska minnesinskrifterna. Runrön  7. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
• Palumbo, A. 2020. Skriftsystem i förändring: En grafematisk studie av de svenska medeltida runinskrifterna. Runrön 23. Uppsala universitet: Institutionen för nordiska språk.
• Williams, H. 1990. Åsrunan. Användning och ljudvärde i runsvenska steninskrifter. Runrön 3. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
• Åkerström, H. 2020. Visuella textkonventioner i den tidiga vikingatidens runristningar. Uppsala universitet: Institutionen för nordiska språk.

Personnamn och ortnamn

• Elmevik, L. & Strandberg, S. (red.) 1999. Runor och namn. Hyllningsskrift till Lena Peterson den 27 januari 1999. Namn och samhälle 10. Uppsala: Uppsala universitet.
• Peterson, L. 2007. Nordiskt runnamnslexikon. 5., rev. utg. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen.
• Peterson, L. et al. 2006. Namn och runor. Uppsalastudier i onomastik och runologi till Lennart Elmevik på 70-årsdagen 2 februari 2006. Namn och samhälle 17. Uppsala: Uppsala universitet.
• Salberger, E. 1978. Runsvenska namnstudier. Stockholm studies in Scandinavian philology N.S. 13. Stockholm: Almqvist & Wiksell international.

Artiklar om personnamn och ortnamn i runinskrifter publiceras också regelbundet i tidskrifterna Studia anthroponymica Scandinavica (personnamn) och Namn och bygd (ortnamn).

Ordböcker

• An English Dictionary of Runic Inscription of the Younger Futhark (nätresurs). University of Nottingham.
• Peterson, L. 1994. Svenskt runordsregister. 2. rev. uppl. Runrön 2. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Den 3. rev. uppl. från 2006 finns endast  tillgänglig digitalt.

Runpoesi

• Hübler, F. 1996. Schwedische Runendichtung der Wikingzeit. Runrön 10. Uppsala.
• Jesch, J. 2001. Ships and men in the late Viking Age: the vocabulary of runic inscriptions and skaldic verse. Woodbridge.

Runbleck och runamuletter

• Pereswetoff-Morath, S. 2017. Vikingatida runbleck: Läsningar och tolkningar. Uppsala.
• Pereswetoff-Morath, S. 2019. Viking-Age Runic Plates. Readings and Interpretations. Acta academiae regiae Gustavi Adolphi 155, Runrön 21. Uppsala.
• Pereswetoff-Morath, S. 2019. Korpuskatalog till Viking-Age Runic Plates: Readings and Interpretations. Runrön 21:2. Uppsala.

Medeltidsrunor

• Benneth, S. et al. (red.) 1994. Runmärkt, Från brev till klotter. Runorna under medeltiden. Stockholm: Carlsson.
• Gustavson, H. 2003. Gamla och nya runor. Artiklar 1982-2001. Runica et Mediævalia, Opuscula 9. Stockholm: Sällskapet Runica et mediævalia. [flera artiklar om medeltidsrunor]
• Palm, R. 2010. Runorna under medeltid, i: I. Larsson et al. (red.) Den medeltida skriftkulturen i Sverige. Genrer och texter. Runica et mediævalia, Scripta maiora 5. Stockholm: Sällskapet Runica et mediævalia. S. 26–51.

Sentida runinskrifter

• Åhlén, M. 1986. On the younger and the youngest runic inscriptions in Sweden, i: Saga-Book 22:1. S. 73–79.

Runristare

• Axelson, J. 1993. Mellansvenska runristare. Förteckning över signerade och attribuerade inskrifter. Runrön 5. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
• Kitzler Åhfeldt, L. 2002. Work and worship. Laser scanner analysis of Viking Age rune stones. Theses and papers in archaeology B9. Stockholm: Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
• Kitzler Åhfeldt, L. 2016, Åsmund Kåresson – sällskaplig runristare. Situne Dei 2016. S. 26-39.
• Kitzler Åhfeldt, L. 2017. Runristare och mobilitet i Södermanland. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
• Källström, M. 1999. Torbjörn skald och Torbjörn. Studier kring två mellansvenska runristare. MINS 48. Stockholm: Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet.
• Källström, M. 2007. Mästare och minnesmärken. Studier kring vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden. Stockholm studies in Scandinavian philology N.S. 43. Stockholm: Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet.
• Stille, P. 1999. Runstenar och runristare i det vikingatida Fjädrundaland. En studie i attribuering. Runrön 13. Uppsala. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
• Thompson, C. W. 1975. Studies in Upplandic Runography. Austin & London: University of Texas Press.
• Åhlén, M. 1997. Runristaren Öpir: En monografi. Runrön 12. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.

Bilder, ornamentik och datering

• Gräslund, A-S. 2002. Runstensstudier. Ny, utök. utg. Uppsala: Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.
• Gräslund, A-S. 2006. Dating the Swedish Viking-Age rune stones on stylistic grounds. I: M. Stoklund et al. (red.) Runes and their secrets. Studies in runology. Copenhagen: Museum Tusculanum Press. S. 117–39.
• Snædal, Th. 2010. Ailikn’s wagon and Óðinn’s warriors. The pictures on the Gotlandic Ardre monuments, i: J. Sheehan & D. Ó Corráin (red.) The Viking Age. Ireland and the West. Papers from the proceedings of the Fifteenth Viking Congress, Cork, 18–27 August 2005. Dublin: Four Courts. S. 441–449.

Stenmaterialet

• Hagenfeldt, S. E. & Palm, R. 1996. Sandstone runestones. The use of sandstone for erected runestones. Runica et mediævalia, Scripta maiora 2. Stockholm: Sällskapet Runica et mediævalia.
• Hagström, K. E. 2002. Den småländska ”gråstenen” – både utmärkt och runmärkt, i: Agertz, J. & Varenius, L. (red.) Om runstenar i Jönköpings län, Småländska kulturbilder 2002. Jönköping: Jönköpings läns museum. S. 175–186.

Färg på runstenar

• Lietoff, E. (red.) 1999. Runestones. A Colourful Memory. Uppsala: Museum Gustavianum.
• Tronner, K., Nord, A. G. & Gustavson, H. 2002. ”… stenarna dessa, röda av runor…” – undersökning av färgrester på bemålad sten från vikingatiden, i: J. Agertz & Varenius, L. (red.) Om runstenar i Jönköpings län, Småländska kulturbilder 2002. Jönköping: Jönköpings läns museum. S. 197–210.

Runstensvård och konservering

• Löfvendahl, R., Gustavson H. & Lundberg, B. A. 2001. Runstensvittring under de senaste 400 åren. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
• Löfvendahl, R. 2006. Runinskrifter som kulturmiljö- och miljömålsindikatorer. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
• Snædal, Th. 2006. Runstenar, i: Danielsson, R. Handbok i fornminnesvård. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. S. 150–159.