Sylten i Styrstad (Norrköpings kommun)

På Syltens allmänning vid Bjällbrunna utanför Norrköping står den sydligaste av de många runstenar som restes till minne av dem som for med Ingvar den vittfarne till det avlägsna Särkland och aldrig kom tillbaka.

Runstenen (Ög 155) var känd på 1600-talet och ett träsnitt utfört av Johan Hadorph, Petrus Helgonius och Petrus Törnewall finns bevarat. Stenen föll sedermera omkull och täcktes delvis av jord. År 1896 restes den av ägaren till Bjällbrunna gård och flyttades något. Av äldre uppgifter framgår att den ursprungliga platsen bör ha legat ungefär 100 meter ostnordost om den nuvarande.

Inskrift:

þurfriþ × risti × eftiʀ × askut × auk × kauta sunu × sina × stin × þasi × han × kuti × etaþis × i × ikuars × hilfniki ×

Þorfriðr ræisti æftiʀ Asgaut ok Gauta, sunu sina, stæin þannsi. Han Gauti ændaðis i Ingvars hælfningi.

”Torfrid reste efter Åsgöt och Göte, sina söner, denna sten. Han Göte omkom i Ingvars här.”

Den ene av sönerna har dött i Ingvars här, det vill säga under Ingvar den vittfarnes vikingatåg österut till Särkland vid mitten av 1000-talet. Enligt den isländska sagan skall trettio skepp ha lämnat Gårdarike, som var nordbornas namn på det ryska riket, under ledning av den svenske kungaättlingen Ingvar. Ingvar själv och de flesta av hans män dog under vikingatåget. Endast islänningen Kättil skall ha återvänt till Sverige. I landskapen kring Mälaren, Uppland, Västmanland och Södermanland finns ca 25 runstenar som är resta över män som deltagit i denna expedition. Syltenstenen är den enda säkra inskriften söder om detta område. Ytterligare fem östgötska ristningar omnämner färder i österled, bland annat runstenen vid Västra Stenby kyrka. Denna inskrift är dock ett par hundra år äldre än Syltenstenen.

Ordet hælfningʀ är ursprungligen ett ord för ’hälft’ men kan även betyda ’truppavdelning, här’. Det förekommer bara på en runsten till. Den andra finns vid Dagsbergs kyrka i Östergötland. Dagsbergsstenen är mycket skadad men vissa forskare tror att även den är en så kallad Ingvarssten.

Runan i kan stå både för i och e, vilket gör att inskriftens första ord både kan tolkas som kvinnonamnet Torfrid och mansnamnet Torfred. Eftersom ändelsen -r saknas och ristararen har känt den stungna runan e är dock kvinnonamnet att föredra.

Åsgöt var ett vanligt namn och förekommer i drygt 30 runinskrifter. Göte är däremot ovanligt i vikingatida runinskrifter. Utöver denna inskrift förekommer det bara i en försvunnen uppländsk inskrift. Man räknar med att namnleden göt betyder ’innevånare i götalandskapen’. Personer som burit namn som börjat eller slutat med göt förekommer dock inte bara i dessa landskap utan även i Mälardalen och i Danmark.

Läs mer om denna runsten i Östergötlands runinskrifter samt i Arthur Nordéns manus till ett supplement till Östergötlands runinskrifter från 1948, som numera finns tillgängligt genom Jan Owes digitala utgåva.

 

Hitta till stenen.