Replösa (Ljungby kommun)

Intill Sicklingevägen strax norr om Ljungby och inte långt från Lagans strand står Replösastenen (Sm 35). Inskriften som tillhör 1000-talets första hälft nämner Finnveden och innehåller två ovanliga personnamn. I närheten av runstenen finns både en skeppssättning och ett gravfält.

Inskrift:

: kutraþr : karþi : kubl : þisi : iftiʀ : astraþ : faþur : sin : þan : frita : ak : þih : na : bistan : iʀ a : fin : iþi : forþum : ufaʀi :
Gautraðr gærði kumbl þessi æftiʀ Astrað, faður sinn, þann frænda ok þegna bæztan, eʀ a Finnhæiði forðum of vaʀi.
”Götrad gjorde denna vård efter Åstrad, sin fader, den ypperste av de fränder och tägnar som i Finnveden fordom levde.”

Namnet Götrad förekommer inte i någon annan runinskrift och är inte heller känt från det medeltida Sverige. Åstrad är också ovanligt men återfinns i ett par danska runinskrifter. Från det medeltida Skåne känner man till flera personer med detta namn, och det har där levt kvar in i modern tid. Det är värt att notera att både faderns och sonens namn slutar på –rad. Att barn och förälder på detta sätt har en namnled gemensam, medan den andra byts ut var en vanlig namngivningsprincip i äldre tid.

Finnveden var ett av de ”land” som kom att ingå i landskapet Småland. Namnet finns på ytterligare en småländsk runsten och på den uppländska Norahällen nämns en person som dött i Finnveden. Finnvedsbor (Finnaithae) omnämns redan på 500-talet av historieskrivaren Jordanes. Det ”land” i vilket Götrads fränder fordom levat tycks alltså redan på runstenarnas tid ha funnits i åtminstone ett halvt årtusende. Av stavningen att döma i de äldsta beläggen har efterleden i namnet inte varit ordet ved ’skog’. Enligt en vanlig uppfattning är slutleden i ortnamnet i stället ed(e), som ursprungligen betydde ’ställe där man går’. Finnveden skall då från början syftat på (en del av) den färdväg som senare kommit att kallas Lagastigen. Därefter har vägen fått ge namn åt det område genom vilken den löper. På den andra småländska runstenen (Sm 52) skrivs dock namnet finhiþi, en del forskare har därför föredragit att tolka slutleden som hed.

Ordet tägn förekommer i många runinskrifter men det råder delade meningar om betydelsen. De två huvudalternativen är ’fri bonde, odalman’ respektive ’krigare, medlem av kungens hird’. Ordet ingår också i ortnamnet Tegnaby och liknande som förekommer på flera ställen. Tägn används också som personnamn. Avslutningen av inskriften är bokstavsrimmad (allittererande) och är även för övrigt konstnärligt utformad. Ristarens ord uppfyller dock inte kraven för vers; i varje fall inte som de är formulerade i den de fornisländska läroböckerna i poesi.

Runan m i ordet forþum ”fordom” är en variant med två prickar. I Småland finns ytterligare ett halvdussin inskrifter med sådana m-runor. Några exempel finns också i Skåne och Danmark. Längre norrut blir den ovanligare. I Västergötland finns bara ett exempel och i Södermanland två. Denna m-runan uppfattas vanligen som en övergångsform mellan den ålderdomliga typ med cirkelformad bistav som t.ex. finns på runstenarna i Velanda och Västra Strö och den vanliga m-runan.

Strax söder om runstenen finns en skadad men delvis restaurerad skeppssättning. Enligt äldre uppgifter skall den ursprungligen ha bestått av tolv stenar. Det finns ytterligare några exempel på att runstenar och skeppssättningar förekommer tillsammans. I Södra Lunger (Nä 31) i Närke finns en runsten som är rest mitt i en skeppssättning och på en dansk runsten (DR 230) nämns en skeppssättning uttryckligen i själva inskriften (skaiþ ”skeppet”). Om vi i Replösa har att göra med ett eller två monument kan vi inte veta säkert. Det finns dock inget som hindrar att runstenen och skeppssättningen är från samma tid. På andra sidan vägen finns ett gravfält med mer än 50 högar och ett tjugotal resta stenar.

Läs mer om denna runsten i Smålands runinskrifter.

Hitta till stenen.