Bällsta (Vallentuna kommun)

Vid Bällsta i Vallentuna står två runstenar (U 225, U 226) på sluttningen ned mot Vallentunasjöns östra strand. Intill dessa finns en stor fyrkantig stensättning med tio meters sida. Genom inskrifterna får vi veta att detta ställe på vikingatiden var en tingsplats och den har i sen tid fått namnet ”Arkils tingstad”.

Att platsen har kallats ”Arkils tingstad” beror att detta är det första nu läsliga namnet på den ena av stenarna, men egentligen är runstenarna och tingsplatsen tillägnade minnet en man vid namn Ulv.

Inskriften börjar på U 225, som står vid den stora stensättningen:

… uk · arkil · uk · kui · þiʀ · kariþu · iar · þikstaþ …unu · iki mirki · maiʀi · uirþa · þan · ulfs · suniʀ · iftiʀ · kir…iʀ · suinaʀ · at · sin · faþur

[Ulfkell(?)] ok Arnkell ok Gyi þæiʀ gærðu hiar þingstað …

[M]unu æigi mærki      mæiʀi verða,
þan Ulfs syniʀ      æftiʀ gær[ðu],
[sniall]iʀ svæinaʀ,      at sinn faður.

”[Ulvkell?] och Arnkell och Gye de gjorde här tingplats

Ej skall en minnesvård      bliva större
än den Ulvs söner      gjorde efter (honom),
raska(?) svenner      efter sin fader.” 

Och fortsätter på U 226 närmare vattnet:

ristu · stina · uk · staf · uan · uk · in · mikla · at · iartiknum uk kuriþi · kas at · uiri · þu mon i krati · kiatit lata kunar ik stin

Ræistu stæina     ok staf o[f]an(?),
ok inn mikla,      at iarteknum.
Ok Gyriði      gats at veri.
Þy man i grati      getit lata.

Gunnarr hiogg stæin.

”De reste stenarna och många(?) stavar(?),
också den stora, till hederstecken(?).
Också Gyrid älskade sin make.
Därför i ett sorgekväde ska han besjungas.

Gunnar högg stenen.”

Ulvs söner som nämns i inskriften bodde i Skålhamra som ligger i Täby på den andra sidan av Vallentunasjön, där de har låtit resa ytterligare två stenar (U 160 och U 161). Dessa står vi en plats som heter Risbyle. Där får vi veta att det namn som nu saknas i början av inskriften på U 225 bör ha varit Ulvkell.

Större delen av inskrifterna på de två Bällstastenarna är i versform, närmare bestämt i det från den fornisländska litteraturen kända versmåttet fornyrðislag. Att ristaren använder ord gråt i betydelsen ‘sorgekväde, klagosång’ är också något som knyter samman inskriften med den fornisländska litteraturen, t.ex. dikten Maríugrátr. Denna betydelse av ordet är annars okänd i äldre svenska. Genom Bällstainskriften får vi alltså en antydan om att sådan poesi kan ha förekommit även i det vikingatida Sverige.

Ulvs minne har inte bara hedrats genom resandet av två runstenar utan också med att man rest en stav. Att man rest en eller flera stavar till minne av den döde nämns i ytterligare fem mellansvenska inskrifter. En viktig ledtråd till innebörden av denna sed har vi fått genom en reseberättelse av Ahmad Ibn Fadlan. Han var diplomat utsänd av kalifen i Bagdad. Under en resa 921/922 i trakterna kring nedre Volga mötte han en grupp nordbor (rûs) och fick vara med om begravningsceremonin för en av deras hövdingar. Efter att ha bränt hövdingen och hans skepp kastade man upp en hög. På högen reste man sedan en stolpe av björk på vilken man ristade dels den dödes namn, dels namnet på nordbornas kung. Flera forskare har tänkt sig att den stav som rests till minne av Ulv skulle vara en sådan stolpe som Ibn Fadlan berättar om.

På den ena runstenen vid Risbyle (U 161) står att den är ristad av Ulv i Borresta till minne av ”Ulv i Skålhamra, sin gode frände”. Ordet som används är magʀ, vilket är samma ord som vårt nutida måg, men då hade en vidare betydelse ‘manlig släkting genom giftermål’. Ulv i Borresta har alltså varit släkt med Ulv i Skålhamras hustru Gyrid, som nämns i inskriften på den andra stenen vid Bällsta.

Av stilen att döma är det Ulv som även har svarat för Bällstastenarna, men det är lite förvånade att det på den ena stenen står att ”Gunnar högg stenen”. Troligen har denne Gunnar, som inte är känd från något annat håll, varit en medhjälpare, som har fått signera sitt bidrag till monumentet.

Att runstenar restes vid tingsplatser är känt från annat håll. Några av våra ståtligaste runstenar står vid sådana som, t.ex. Anundshögen utanför Västerås och Kjula ås mellan Strängnäs och Eskilstuna.

Tingsplatsen vid Vallentunasjön bör att döma av utformningen av rundjuren ha tillkommit på 1020-talet men märkligt nog verkar den bara efter någon generation ha ersatts av en annan tingsplats. Vid Vallentuna kyrka har man nämligen hittat en stor runsten (U 212), rest av bygdehövdingen Jarlabanke, där det bland annat står att han ”gjorde denna tingsplats”. Exakt var Jarlabankes nya tingsplats har legat är inte känt, men det kan ha varit på den plats där kyrkan senare kom att byggas.

Läs mer om Bällstastenarna i Upplands runinskrifter.

Hitta till runstenarna.