Västerby i Läby (Uppsala kommun)
Väster om Uppsala flyer Hågaån som i forntiden kunnat korsas på flera olika ställen. Vid Västerby står en runsten (U 904), som vittnar om en av dessa åövergångar. Den varit en del i ett runstenspar och är från 1000-talet. I inskrifterna omtalas ett brobygge och delar av denna broanläggning finns kvar än idag.
Inskrift:
+ iarl + ukarl + uk ihulbiurn litu rita stino þisa + ukirua bru þisa + abtiʀ + iufur + faþur sin
Iarl ok Karl ok Igulbiorn letu retta stæina þessa ok gærva bro þessa æftiʀ Iofur, faður sinn.
”Jarl och Karl och Igulbjörn lät resa dessa stenar och göra denna bro efter Jovur, sin fader.”
Platsen var förr mycket sank och kallades Dyängen. På 1860-talet dränerades området och då blev också den stenlagda vägbank synlig som idag tydligt sträcker sig norrut från stenen över åkrarna. Den undersöktes arkeologiskt 1901–1902 av Rutger Sernander, Rolf Arpi och Oscar Almgren. Det är denna anläggning som kallas ’bro’ i inskriften.
Enligt Peder Svarts krönika passerade Gustav Vasa Läby vad när han i juni 1521 flydde undan ärkebiskopen Gustaf Trolles ryttare. Mitt på stenvadet, som är det ord krönikan använder för bron, blev Gustav påriden så att både han och hans häst ramlade ned i vattnet. Han lyckades emellertid ta sig upp och undkom sina förföljare.
Till minnet av denna händelse lät man 1835 resa ett minnesmärke över den i krönikan omtalade händelsen, men vid fel åövergång, nämligen Läby bro. När järnvägslinjen Enköping-Uppsala öppnades 1912 fick en hållplats vid Kvarnbo namnet Läbyvad.
Det har diskuterats om runstensbron vid Västerby var den plats där Gustav Vasa föll i vattnet, men allt tyder på att det i stället handlar om den vägbank som är belägen vid Vadbacka 600 meter öster om runstensbron, där det också ligger en stor gravhög. Som framgår av ortnamnet har det här funnits ett vad och platsen har i sen tid fått namnet Läby vad på kartorna.
Förleden i namnet Läby går tillbaka på ett fornsvenskt ord ladha som här sannolikt betyder ’(av jord, grus, sten uppkastad) vägbank’. På en runristning i Upplands Väsby (U 114) förekommer också ordet ladbro, där detta ord ingår. Läby var ursprungligen namnet på kyrkbyn som senare delade upp i två som motsvarar dagens Västerby och Österby. Namnet har tolkats som ’byn vid vägbanken (bron)’ och antas syfta på någon av de två ovan nämnda vägbankarna eller föregångare till dessa.
I inskriften på U 904 sägs att bröderna låtit resa stenar, alltså mer än en sten. En sten som säkerligen ingått i detta monument satt länge i en källarmur vid Håmö gård (U 901). Inskriften är densamma som på stenen som står kvar vid Läby vad men med tillägg av en bön. Parstenen är mycket skadad, men har en ovanlig bildframställning mitt på ristningsytan. Stenen finns numera utställd i Humanisthuset på Umeå universitet.
Ingen av de båda runstenarna är signerade men de kan med stor säkerhet hänföras till Åsmund Kåresson som utfört ett flertal ristningar i Uppland och Gästrikland. Karaktäristiskt för hans stavning är att han inte upprepar en runa om ett ord slutar på samma runa som nästföljande ord börjar med som t.ex. ukarl för uk karl ”och Karl”. Han använder också den s.k. åsrunan (o-runan) för nasalerat a. Ytterligare en sten av Åsmund finns bara 500 meter nordväst om runstensbron (U 903). Den är rest av bröderna Säbjörn och Sigdjärv – ”Hugalls söner” – efter deras bror Sädjärv.
Läs mer om Västerbystenen U 904 i Upplands runinskrifter. Lennart Hagåsen har nyligen rett ut begreppen kring lokaliseringen av Läby vad i en mycket läsvärd artikel i Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2015.
Hitta till stenen