Anundshögsområdet (Västerås kommun)

Strax öster om Västerås vid Anundshög restes på 1000-talet en av Västmanlands ståtligaste runstenar. Den är mer än tre meter hög och har en egendomlig ornamentik med få eller inga paralleller i runstensmaterialet. På platsen finns flera fornlämningar från yngre järnålder. Genom medeltida dokument vet vi att ting hållits här på 1300-talet och det är ingen orimlig tanke att så varit fallet även på vikingatiden.

Inskrift:

× fulkuiþr × raisti × staina × þasi × ala × at × sun × | × sin × hiþin × bruþur × anutaʀ × uraiþr hik × runaʀ

Folkviðr ræisti stæina þasi alla at sun sinn Heðin, broður Anundaʀ. Vræiðr hiogg runaʀ.

”Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna.”

Runstenen står rest invid en gammal väg, som sannolikt utgjort en del av den medeltida Eriksgatan, alltså den väg som den nyvalde kungen skulle färdas. Från runstenen i nordöstlig riktning mot ett vadställe finns en lång rad resta stenar utan inskrift och det är säkerligen dessa som kallas ”alla dessa stenar” i inskriften. I samband med arkeologiska utgrävningar 1960-61 blottlades den gamla vägbanken som kunde följas från vadstället och sedan västerut till den punkt där vägen börjar stiga upp mot Badelundaåsen, som var en viktig färdväg upp mot Bergslagen. Man kan jämföra med Jarlabankes bro i Täby där såväl runstenar som stenar utan inskrift rests i anslutning till en viktig bro.

Vid en geofysisk prospektering 2006 upptäcktes även något som senare visade sig vara spår efter en lång rad med stora pålar resta med 5 meters mellanrum. Pålraden går nästan parallellt med raden av resta stenar, men är äldre än denna.

Även i övrigt står runstenen i en imponerande fornlämningsmiljö. Anundshögen är 60 meter i diameter och omkring 12 meter hög. I anslutning till högen finns fem skeppssättningar liksom flera mindre högar och stensättningar. 2017 och 2018 undersöktes resterna av en medeltida tingsstuga intill högen. Den visade sig ha anlagts senast under 1300-talet.

Om namnet Anundshögen uppstått genom att man förknippat den i inskriften omnämnde Anund med högen eller om det tillkommit på annat sätt vet vi inte. Namnet på högen har dock med säkerhet varit i bruk sedan medeltiden. Högen har bara undersökts till en mindre del, men antas kunna vara anlagd under 900-talet. Den är alltså flera hundra år äldre än runstenen. Den ibland framförda uppfattningen att högen skulle vara uppkallad efter Uppsalakungen Bröt-Anund är knappast mer än en gissning.

Ristaren Vred är inte känd från någon annan runsten. Ingen annan ristning har heller kunnat knytas till honom. Det verkar som om denne mycket skicklige ristare endast utfört en runsten som bevarats till våra dagar. Namnet Vred är känt från ytterligare några mellansvenska runinskrifter.

Namnet Folkvid förekommer inte i någon annan runinskrift, men från medeltiden finns några exempel. Enligt Ynglingasagan skall en av Ingjald Illrådes män ha burit detta namn. Heden är ganska vanligt både i de vikingatida runinskrifterna och i den fornisländska litteraturen. Ursprunget till namnet är omdiskuterat och det anses vara inlånat till Norden från kontinenten. Det är alltså inte fråga om ordet heden ’icke-kristen’.

Läs mer om denna runsten i Västmanlands runinskrifter.

Hitta till stenen.