Nasta i Rinkaby (Örebro kommun)

Utmed landsvägen mellan Fellingsbro och Örebro drygt tre kilometer nordväst om Glanshammar står en två meter hög runsten (Nä 34 Nasta) med en inskrift från 1000-talet. Vägen är säkerligen gammal och följer man den ytterligare en knapp halvmil mot nordost finner man ytterligare en runsten vid Apelboda i Glanshammar (Nä 29).

Johan Hadorph besökte platsen 1672 i samband med förberedelserna för Karl XI:s eriksgata som skulle äga rum året därpå. Stenen låg då kullfallen men restes genom Hadorphs försorg. Med sig hade han tecknaren Petrus Törnewall, som avbildade stenen. Hadorphs och Törnewalls träsnitt trycktes 1750 i runpublikationen Bautil. Av de över tusen runstenar som avbildas där är Nastastenen den enda från Närke.

Stenen stod ursprungligen söder om vägen men flyttades 1952 till norra sidan. Den kom då att stå invid den låga stenmur som i trakten kallas Nasta skans och som ibland uppfattats som fornlämning. Av utseendet att döma är dock muren upplagd i sen tid; något som boende på orten också bekräftat. Från 1868 finns en uppgift på att det på platsen funnits en medelstor genom grävning skadad ”ättehög”. Av denna finns idag inga spår.

Ristningen är mycket skickligt utförd och den kände runforskaren Sven B. F. Jansson har kallat den Närkes avgjort vackraste runsten. Vissa drag i ornamentiken påminner om dem vi finner på de senvikingatida gravmonument som brukar kallas Eskilstunakistor.

Inskriften lyder:

: þureiþ : lit : raisa : stein : eftir : lyþbyurn : sun sin : nutan :
Þorhæiðr let ræisa stæin æftiʀ Lyðbiorn, sun sinn nytan.
”Torhed lät resa stenen efter Lydbjörn, sin dugande son.”

Ristningen är mycket sliten och under förra delen av 1800-talet försökte någon förbättra inskriften genom att hugga upp en del av runorna på nytt. Trots detta kan den ursprungliga inskriften fastställas med tämligen stor säkerhet. Av särskilt intresse är ordet nytan, en böjningsform av adjektivet nytr ’dugande, rask, duktig’. Det förekommer som berömmande uttryck i ytterligare ett tiotal runinskrifter varav en närkingsk. Denna betydelse av ordet verkar dock tidigt ha försvunnit. Det finns bara något enstaka exempel i medeltida handskrifter. I den senare utvecklade betydelsen ’glad, gladlynt’ lever det kvar än idag t. ex. i uttrycket pigg och nyter.

Namnet Lydbjörn finns även på en sörmländsk runsten, men är för övrigt okänt. Namn på Lyd– saknas också för övrigt i de vikingatida runinskrifterna. Från medeltiden är dock ytterligare ett par namn med denna förled kända. Namn som slutar på –björn är vanliga under vikingatiden liksom senare. Kvinnonamnet Tor(h)ed är inte belagt i någon annan runinskrift men känt från det medeltida Island.

Nastastenen har också spelat en roll i folktron och använts som offersten. I samband med resandet av stenen hittade Hadorph en mängd knappnålar, spikar och andra föremål som ”offrats” för att bota tandvärk och andra krämpor. Hadorph menar till och med att skadorna på kanten av stenen beror på att människor bitit i stenen i sina försök att bli av med tandvärk. Från 1700-talet finns även en uppgift av prosten Johan Herdman att knappnålsoffer tidigare förekommit mot missväxt.

Läs mer om denna runsten i Närkes runinskrifter.

Hitta till stenen.