Enskilda landskap
Som ett komplement till Sveriges runinskrifter ges här ett urval av litteratur, som dels omfattar lokala översikter, dels artiklar rörande senare fynd och vissa nytolkningar. För de landskap som ännu inte är publicerade i korpusverket är dessa något fylligare.
Blekinge
- Santesson, L. 1989. En blekingsk blotinskrift. En nytolkning av inledningsraderna på Stentoftenstenen, i: Fornvännen 84. S. 221–229.
- Williams, H. 2001. Lister, § 2. Runological, i: Reallexikon der Germanischen Altertumskunde 18. Berlin: de Gruyter. S. 509–512.
Bohuslän
- Johansson, K. G., Johansson, M. & Rogström, L. 1994. De bohuslänska runinskrifterna, Bohuslän 16. S. 67–94.
- Rogström, L. 2008. De bohuslänska runorna. En snabbkurs i runologi, i: Auður Magnúsdóttir (red.) ”Vi ska alla vara välkomna!” Nordiska studier tillägnade Kristinn Jóhannesson. Göteborg: Meijerbergs institut för svensk etymologisk forskning. S. 231–242.
Dalarna
- Gustavson, H. 2004. Nytidsrunor. En ny syn på dalrunorna, i: Vår språkliga spännvidd. S. 63–72.
- Gustavson, H. & Hallonquist, S-G. 1985. Runor i Dalarna. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
- Gustavson, H. & Hallonquist, S-G. 1994. Dalrunorna. En vidareutveckling av de medeltida runorna?, i: S. Benneth et al. (red.) Runmärkt. från brev till klotter. Stockholm: Carlssons. S. 157–176.
- Källström, M. 1993. En försvunnen runsten från By i Dalarna, i: Fornvännen 89. S. 173–175.
- Källström, M. 2013. Kring dalrunorna: det 26:e internationella fältrunologmötet i Mora, 3-6 oktober 2013, i: Fornvännen 108. S. 282–284.
Dalsland
- Wiktorsson, P-A. & Odelman, E. 1996. Dalsländska runinskrifter, i: Dalslands diplomatarium. Åmål: Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund. S. 396–399.
Gotland
- Gustavson, H. 2012. Från Martebo till S:t Hans i Visby. Runinskrifter på gotländska bildstenar, i: M. Herlin Karnell (red.) Gotlands bildstenar. Järnålderns gåtfulla budbärare, Gotländskt arkiv 84. S. 107–114.
- Källström, M. 2012. Gotländska bildstenar som källor för runologi och nordiska språk, i: M. Herlin Karnell (red.) Gotlands bildstenar. Järnålderns gåtfulla budbärare, Gotländskt arkiv 84. S. 119–128.
- Källström, M. 2016. Runor i puts – några nyfynd från Gotland och Västergötland, i: META Historiskarkeologisk tidskrift 2016. S. 35–50.
- Snædal, Th. 2002. Medan världen vakar. Studier i de gotländska runinskrifternas språk och kronologi. Runrön 16. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
- Snædal, Th. 2004. Ailikns vagn och Odens kämpar, i: Gotland vikingaön, Gotländskt arkiv 76. S. 57–64.
- Snædal, Th. 2004. Ingen gute hette Sven. Om personnamn i vikingatidens runinskrifter, i: Gotland vikingaön, Gotländskt arkiv 76. S. 33–39.
- Snædal, Th. 2010. ”Lång som en töm och bred som ett ok…” Om my(s)tiska runinskrifter på Gotland, i: Gotländskt arkiv 82. S. 111–119.
- Snædal, Th. 2016. Om de gotländska runorna, i: Gusem 7. S. 49–106.
Gästrikland
- Källström, M. 2002. Till tolkningen av personnamnen på Lundstenen i Valbo (Gs 12), i: Studia anthroponymica Scandinavica 20. S. 5–37.
- Källström, M. 2016. Sven och Åsmund ristade rätta runor. Runstenar i Gästrikland, i: Från Gästrikland 2016: ”Fornsaker” och nyare företeelser. S. 4–45.
- Williams, H. 2004. Vittnar runstenen från Söderby (Gs 13) om Sveriges första ledungståg? Runfilologi och konsten att läsa som det står, i: Kungl. Humanistiska vetenskaps-samfundet i Uppsala Årsbok. S. 39–53.
Halland
- Sikström, T. 1985. Hallands runstenar, i: Halland 68. S. 39–51.
Hälsingland
- Brink, S. 1996. Forsaringen. Nordens äldsta lagbud, i: Roesdahl, E. & Meulengracht Sørensen, P. (red.) Beretning fra femtende tværfaglige vikingesymposium. Højbjerg: Hikuin. S. 27–55.
- Källström, M. 2010. Ett par norrländska namnproblem: nom. þrusun (Hs 12) och nom. aunhar (M 8), i: Studia anthroponymica Scandinavica 28. S. 5–26.
- Källström, M. 2011. Brottet på Forsaringen. Ett tolkningsförslag, i: Hälsingerunor. S. 38–47.
- Källström, M. 2012. Den gäckande runstenen i Ljusdal, i: Hälsingerunor. S. 62–71.
- Källström, M. 2019. På spaning efter Hudiks försvunna runsten, i: Hälsingerunor 2019. S. 47–61.
- Källström, M. 2021. När Fenrir rände i Norrala, i: Hälsingerunor. S. 40–55.
- Nyström, J.-O. 2015. Tusenårstexterna. Malstastenen och Hälsinglands runinskrifter. Hudiksvall.
- Peterson, L. 1994. The graphemic system of the staveless runes, i: Knirk, J. E. (red.) Proceedings of the Third International Symposium on Runes and Runic Inscriptions : Grindaheim, Norway, 8-12 August 1990. Runrön 9. Uppsala: Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. S. 223–252.
- Peterson, L. 2012. ”En brisi vas lina sunn, en lini var unaR sunn… En þa barlaf …” Etymologiska studier över fyra personnamn på Malsta- och Sunnåstenarna i Hälsingland. Runica et mediævalia, Opuscula 15. Stockholm: Sällskapet Runica et mediævalia.
- Åhlén, M. 1994. Runinskrifter i Hälsingland, i: S. Brink (red.) Hälsinglands bebyggelse före 1600, Bebyggelsehistorisk tidskrift 27. S. 33–49.
Härjedalen
- Peterson, L. 2006. Runorna på Överhögdalsbonaden I a. En snärjig historia med ett förslag till tolkning, i: Namn och runor. Uppsalastudier i onomastik och runologi till Lennart Elmevik på 70-årsdagen 2 februari 2006. Uppsala: Uppsala universitet. S. 147–162.
Jämtland
- Williams, H. 1996. Runjämtskan på Frösöstenen och Östmans bro, i: Jämtlands kristnande. Projektet Sveriges kristnande 4. Uppsala: Lunne böcker. S. 45–63.
- Åhlén, M. 1988. Frösöstenen. Sevärdheter i Jämtland-Härjedalen. Östersund: Jämtlands läns museum.
Lappland
- Snædal, Th., Stoklund, M. & Åhlén, M. 1988. Runfynd 1987, i: Fornvännen 83. S. 234–250 [om fyndet från Älgsjö by, se s. 245 ff.].
Medelpad
- Hellbom, A. 1979. Medelpads runstenar. Sundsvall: Sundsvalls museum.
- Källström, M. 2010. Ett par norrländska namnproblem: nom. þrusun (Hs 12) och nom. aunhar (M 8), i: Studia anthroponymica Scandinavica 28. S. 5–26.
- Källström, M. 2010. Runorna norr om Ödmården. Om vikingatida skrifttraditioner och missionsbiskopen som blev norrlänning, i: Arkeologi i norr 12. S. 109–131. [Artikeln handlar även om runinskrifter i Hälsingland och Jämtland.]
- Källström, M. 2018. Nolbystenens buri (ack.) och ortnamnet Birsta, i: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2018. S. 23–44.
- Källström, M. 2018. Runorna från Haverö, i: Haverö Hembygdsförening 2017–2018. S. 8–13.
- Åhlén, M. 2006. En nordlig Ingvarssten? Den lilla runstenen vid Attmars kyrka, i: Namn och runor. Uppsalastudier i onomastik och runologi till Lennart Elmevik på 70-årsdagen 2 februari 2006. Namn och samhälle 17. Uppsala: Uppsala universitet. S. 283–288.
Norrbotten
- Jansson, S. B. F. 1982. Äreminne över en ung man som samlade ägg, i: Historiebok. Ur min framfart. Stockholm: Norstedts. S. 166–194.
- Schück, H. 1933. Torneåstenen, i Fornvännen 28. S. 257–262.
- Tobé, E. 1999. Maupertuis’ ”Berättelse om en färd till det inre av Lappland för att finna ett gammalt minnesmärke”, i Oknytt 1999, nr 1-4. S. 3–46.
Närke
- Gustavson, H. 1981. Ave Maria och Hin håles latin i Örebro, i: Från bergslag och bondebygd 35. S. 45–55.
- Williams, H. 2007. Runstenen vid Stora Mellösa kyrka i Närke (Nä 12), i: J. Hagberg (red.) Språk och lag. En vänskrift till Per-Axel Wiktorsson på 70-årsdagen 16 mars 2007. Skara: Skara stiftshistoriska sällskap. S. 11–20.
Skåne
- Enoksen, L. M. 1999. Skånska runstenar. Lund: Historiska media.
- Snædal, Th. 1985. ”Han flydde inte vid Uppsala …”. Slaget på Fyrisvallarna och några skånska runstenar, i: Ale 1985:2. S. 13–23.
Småland
- Agertz, J. & Varenius, L. (red.) 2002. Om runstenar i Jönköpings län, Småländska kulturbilder 2002. Jönköping: Jönköpings läns museum.
- Axelson, J. 1997. Två runristade föremål: ett remändebeslag och en benflöjt funna 1991, i: Det nära förflutna, Meddelanden från Jönköpings läns hembygdsförbund och Stiftelsen Jönköpings läns museum 67. S. 150–155.
- Stille, P. & Hansson, M. (red.) 2008. Runor i Kronobergs län, Kronobergsboken 2008. Växjö: Smålands museum.
Södermanland
- Källström, M. 2009. Från Berga till Göksten, i: K. Cassel (red.) Hugget i sten för evigheten. Nyköping: Sörmlands museum. S. 37–55.
- Källström, M. 2014. Runor och rena hebreiskan, i: L. Norberg (red.) Ett aros blir en köping – arkeologi i Åkroken och Nyköping. Nyköping: Sörmlands museum. S. 36–45.
- Larsson, M. G. 2000. Sveahövdingens budskap. En forntidsgåta genom sekler. Stockholm: Atlantis.
- Snædal, Th. 1990. Från Järnatullen till Gårdarike. En bok om Södertäljetraktens runinskrifter. Täljebygden 1990-91. Södertälje: Östra Södermanlands kulturhistoriska förening.
- Snædal, Th. & Wachtmeister, I. 1984. Runstenar i Södermanland. Sörmländska handlingar 40. Nyköping: Södermanlands museum.
Uppland
- Andersson, L. & Edberg, R. 2012. Guide till Runriket. Stockholm: Stockholms läns museum.
- Gustavson, H. 1991. Runstenar i Vallentuna. Bjästa: Cewe-förlaget.
- Källström, M. 1998. Järfällas runstenar. Järfälla: Järfälla hembygdsförening.
- Källström, M. 2016. Kungen, bryten och märket : till tolkningen av runblocket U 11 vid Hovgården på Adelsö och något om runstenarnas placering, i: Saga och Sed. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens årsbok. S. 67–86.
- Källström, M. 2016. Runor och runstenar i Stockholm, i: S. Thedéen & T. Zachrisson, Stockholm före Stockholm. Från äldsta tid fram till 1300. Stockholm. S. 113–147.
- Källström, M. 2022. Från Skederid till Hargs skog – Runstenstraditionen i Uppland, i:
- Tyde den som kan – en upptäcktsfärd bland Upplands runstenar. Uppsala. NY!
- Snædal, Th. 1983. Igul och Björn läto resa stenen… Runstenar och runinskrifter i Sigtuna kommun. Sigtuna museers skriftserie 2. Sigtuna: Sigtuna museum.
- Zachrisson, T. & Källström, M. (red.) 2022. Tyde den som kan – en upptäcktsfärd bland Upplands runstenar. Uppsala. NY!
- Åhlén, M. 1992. Roslagens runstenar. Norrtälje kulturnämnds skriftserie 22. Norrtälje: Norrtelje tidning.
- Åhlén, M. 2010. Runstenar i Uppsala län berättar. Uppsala: Upplandsmuseet.
Värmland
- Moltke, E. 1981. Järsbergstenen, en mærkelig värmlandsk runesten, i: Fornvännen 76. S. 81–90.
- Gustavson, H. & Swantesson, J. O. H. 2011. Strängnäs, Skramle och Tomteboda: tre urnordiska runinskrifter, i: Fornvännen 106. S. 306–321.
Västergötland
- Axboe, M. & Källström, M. 2013. Guldbrakteater fra Trollhättan – 1844 og 2009, i: Fornvännen 108. S. 153–171.
- Kitzler Åhfeldt, L. 2012. Runstenar och eskilstunakistor i Västergötland. Ett exempel på förändrad mobilitet, i: Futhark. International Journal of Runic Studies 2. S. 145–176.
- Åhlén, M. 1991. Runinskrifter i Skaraborgs län. Skara: Skaraborgs länsmuseum.
Västmanland
- Källström, M. 2011 (tryckt 2012). Två blir en: Om Grällstastenarna i Kila (Vs 27 och Vs 28) och något om vikingatidens brobyggande. I: Futhark. International Journal of Runic Studies 2. S. 177–191.
- Källström, M. 2014. Skriftnorm och runsvensk dialekt – en pilotstudie från Västmanland, i: M. Bylin et al. (red.) Studier i svensk språkhistoria 12. Variation och förändring. Stockholm. S. 110–122.
- Strid, J. P. 1988. Jädra runsten, i: Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museums Årsskrift 66. S. 7–20.
Öland
- Kitzler Åhfeldt, L. 2009. The rune stone fragments at Köpingsvik, Öland, i: E. Regner et al. (red.) From Ephesos to Dalecarlia. Reflections on body, space and time in medieval and early modern Europe. S. 83-100.
- Owe, J. 2002. Runfynden vid Köpings kyrka. Bro.
Östergötland
- Fridell, S. & Veturliði Óskarsson 2012. Till tolkningen av Oklundainskriften. Saga och sed 2011. S. 137–150.
- Gustavson, H. 1991. Rökstenen. Svenska kulturminnen 23. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
- Gustavson, H. 2001. Rök, i: Reallexikon der Germanischen Altertumskunde 25. Berlin: de Gruyter. S. 62–72.
- Gustavson, H. 2003. Oklundainskriften sjuttio år efteråt…, i: Heizmann, W. & Nahl, A. van (red.) 2003. Runica – Germanica – Mediaevalia. Berlin: de Gruyter. S. 186-198.
- Källström, M. 2010. ”… men jag fulländade den”? – till tolkningen av ett dunkelt parti på runstenen Ög 66 vid Bjälbo kyrka, i: Arkiv för nordisk filologi 125. S. 51–66.
- Ljung, C. 2010. Vreta klosters tidigkristna gravmonument i ett östgötskt perspektiv, i: G. Tagesson (red.) Fokus Vreta kloster. 17 nya rön om Sveriges äldsta kloster. Stockholm: Statens historiska museum. S. 49–79.