Regeringsuppdrag kring natur- och kulturreservat

Uppdraget lydde som följande:
”Riksantikvarieämbetet ska i samarbete med Naturvårdsverket redovisa hur samverkan mellan naturvård och kulturmiljöarbete fungerar rörande förvaltningen av natur- och kulturreservat. Redovisningen ska bl.a. omfatta goda exempel som kan inspirera till utvecklade förvaltningsmetoder. Myndigheterna ska även redovisa hur man avser att utveckla samverkan och stärka det gemensamma arbetet med natur- och kulturreservat. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Miljödepartementet) senast den 15 mars 2016.”

Här kan du läsa Riksantikvarieämbetets och Naturvårdsverkets gemensamma redovisning av regeringsuppdraget om samverkan kring natur- och kulturreservat: Skrivelsen Förvaltning av natur- och kulturreservat

Genomförande av regeringsuppdraget

Regeringsuppdraget genomfördes i samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket. Innehållet i uppdraget utformades gemensamt av de två myndigheterna och en gemensam styrgrupp bildades. Aktiviteter genomfördes i form av bland annat gemensamma arbetsmöten och gemensamma workshops på olika nivåer inom de nationella myndigheterna. För att ta del av kunskaperna om hur myndigheternas samverkan påverkar förvaltningsarbetet i praktiken genomfördes en enkätundersökning till samtliga länsstyrelser.

Samverkan idag

Beskrivningen av hur samverkan fungerar idag gjordes med utgångspunkt i enkätsvaren från samtliga länsstyrelser. Situationen ser olika ut hos olika länsstyrelser, men en gemensam nämnare är att många svarande saknar tillräckliga rutiner för samverkan mellan naturvård och kulturmiljövård och att resursbrist, framför allt inom kulturmiljövården, gör att samverkan inte alltid genomförs. Länsstyrelserna efterfrågar en ökad samsyn mellan de centrala myndigheterna, t.ex. att samverkan stöds genom gemensamma vägledningar.

Utvecklingsområden

Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har identifierat flera olika utvecklingsområden. Dessa rör både samverkan mellan myndigheterna på central nivå och tillämpad samverkan som kommer länsstyrelserna tillgodo. Bland de överenskomna utvecklingsområdena finns en intern seminarieserie om strategiska frågor, en vidare analys om handlingsvägar för bevarande och förvaltning av värdefulla natur- och kulturlandskap, samverkan kring tillämpning av natur- och kulturreservatsinstrumenten, gemensam begreppsmodellering, gemensamma utbildningar för förvaltare, ökad samverkan kring vägledningar samt forskning och kunskapsutveckling kring förvaltning av natur- och kulturmiljövärden.

Goda exempel

Redovisningen tar upp ”Goda exempel” för både central och regional nivå. För den centrala nivån nämns bl.a. handboken Tillgängliga natur- och kulturområden, deltagande i nätverksträffar, vägledningen om gemensamma styrmedel i natur- och kulturlandskapet, olika utbildningar som t.ex. fältkurser och tillgänglighetsutbildningar samt gemensamma FoU-utlysningar. Hos länsstyrelserna nämns bl.a. gemensamma arbetsgrupper för natur- och kulturreservat, kombination av olika medel för skötsel, utbyte av kompetens, gemensam information, gemensamma projekt för tillgänglighet, medel för samarbete kring framtagande av kunskapsunderlag inför bildande av nya reservat samt restaureringar i naturreservat som gynnar både natur- och kulturmiljövärden.

Kulturmiljövärden i dagens natur- och kulturreservat

Dagens 44 kulturreservat, varav 10 kommunala, utgörs av kulturhistoriska helhetsmiljöer, ofta med både höga kulturhistoriska och biologiska värden. De flesta kulturreservat omfattar agrara miljöer med bebyggelse och tillhörande odlingsmarker, men instrumentet skyddar idag även landskap med spår efter industriell verksamhet, parker- och trädgårdar, försvar, m.m.

Den absoluta merparten av Sveriges alla formellt skyddade kulturlandskap finns dock inte i kulturreservat utan i naturreservat. Antalet naturreservat uppgår idag till fler än 4 000 och nya reservat tillkommer i snabb takt, cirka 150 årligen. Naturreservat som har till syfte att bevara och vårda det äldre odlingslandskapet finns i samtliga län. Variationen av kulturpräglade miljöer i naturreservat är stor. Det kan röra sig om slåtterängar, olika typer av betesmarker på före detta inägomark (t.ex. ekhagar) och utmark (t.ex. skogsbeten och alvarbeten), torpmiljöer, gårdsmiljöer, översilningsängar och slåttermyrar, betade fjällmiljöer, hävdade skärgårdsöar m.m. I många naturreservat ingår även kulturhistoriskt värdefulla byggnader, anläggningar och lämningar.

Naturvården har därmed ett stort ansvar för att tillvarata kulturmiljövärden i de naturskyddade områdena, vilket bland annat poängteras i propositionen Hållbart skydd av naturområden. En god samverkan mellan natur- och kulturmiljövård, både på central och regional nivå, är en förutsättning för att natur- och kulturmiljövärden i skyddade områden kan förvaltas framgångsrikt.

Tidigare regeringsuppdrag

Riksantikvarieämbetet fick ett liknande regeringsuppdrag redan för 20 år sedan, då man i samråd med Naturvårdsverket och länsstyrelserna skulle redovisa hur kulturhistoriska värden tas tillvara i naturreservat. Du kan läsa mer om detta i Riksantikvarieämbetets rapport Kulturmiljöer i naturreservat – en utredning om deras omfattning, vård och framtid från 1998.