Arkeologiskt fyndmaterial

När fynden påträffas inom en arkeologisk undersökning tolkas fynden tillsammans med de andra iakttagelserna som arkeologerna gör. Fynden rengörs och registreras. Arkeologerna gör en bedömning av vad fyndet är för något, vilket material det är tillverkat av och hur gammalt föremålet är.

Ofta registreras föremålets vikt och storlek i undersökningens databas. Ibland fotograferas fynden och i vissa fall kan en tecknare göra en avritning. Förr var fyndteckningar ett vanligt sätt att avbilda föremål.

Mer än artefakter

Förutom föremål som människor har tillverkat, så kallade artefakter, kan arkeologiskt fyndmaterial också bestå av kvarlevor i form av skelettmaterial från människor eller växt- eller djurdelar, så kallade ekofakter. Även provmaterial eller hantverksavfall såsom exempelvis: Slagg, brända fröer eller träkol kan ingå i fyndmaterialet. För dessa material samlas det ofta endast in ett urval som ska användas för analyser.

Under den tid som arkeologerna arbetar med att skriva rapporten från undersökningarna förvaras fynden hos undersökaren men när rapporten är klar gör Riksantikvarieämbetet en fyndfördelning och fynden sänds till det museum där de ska införlivas i samlingarna. De fynd som har behov av konservering ska då vara konserverade.

Fynd från hela landet

De museer som har stora samlingar av arkeologiska fynd är, dels Statens historiska museer som har fynd från hela landet, dels länsmuseerna som har fynd från respektive län. I vissa fall kan även mindre museer såsom arbetslivsmuseer eller hembygdsgårdar ha mindre samlingar av arkeologiska fynd. Dessutom finns fynd som inte framkommit vid arkeologiska undersökningar utan har hittats av privatpersoner. Dessa fynd förvaras ofta i hemmen om de inte är sådana föremål som omfattas av så kallad  hembudsplikt – att de ska erbjudas till staten för inlösen.

Söka efter fynd

För att se vilka arkeologiska fynd som gjorts på en plats eller inom ett visst område kan man använda Riksantikvarieämbetets sökfunktion Kringla. Många arkeologiska föremål finns i Statens historiska museers samlingar.

Behöver oftast konserveras

När föremål ligger i jorden utsätts de för en mekanisk och kemisk nedbrytning. Särskilt påtaglig är denna process för organiskt material och för järnföremål. När arkeologerna tar upp föremålet ändras förutsättningarna för föremålets bevarande, bland annat genom att det torkar ut. Detta gör ofta att nedbrytningsprocessen påskyndas.

Många föremål är känsliga och måste konserveras för att kunna bevaras. En konservering utförs av en konservator. Arkeologiska konservatorer finns på vissa museer och på olika konservatorsateljéer. På stora arkeologiska undersökningar är det vanligt att en konservator deltar även i fältarbetet.

När du vill veta mer

• Faktablad Vårda väl: Arkeologisk konservering – bevarande och analys (diva.org)
• Faktablad Vårda väl: Tillfällig hantering, förvaring och transport av arkeologiska föremål (diva.org)
• Rapport: Fysiskt omhändertagande av arkeologiskt fyndmaterial: från fält till museum (diva.org)
• Rapport: Arkeologisk konservering – från fält till laboratorium (diva.org)