Vägledningar för tillämpning av kulturmiljölagen
För att en lämning ska vara skyddad som fornlämning enligt 2 kap. 1 och 1 a §§ kulturmiljölagen (KML) behöver den uppfylla vissa krav.
Inledningsvis behöver lämningen uppfylla de tre överordnande rekvisiten. Den ska vara en lämning efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders bruk och vara varaktigt övergiven.
Lämningen behöver dessutom ingå i någon av de kategorier som finns uppräknade i kulturmiljölagen samt vara tillkommen före år 1850, eller i fråga om fartygslämning, förlist före 1850. Länsstyrelsen kan dock i det enskilda fallet besluta om att fornlämningsförklara en yngre lämning om det finns särskilda skäl med hänsyn till dess kulturhistoriska värde.
Fornlämning är även en naturbildning som ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna till eller en lämning efter äldre folklig kult.
Till alla fornlämningar hör ett fornlämningsområde. Fornlämningsområdet är en del av fornlämningen och har samma skydd som själva lämningen eller naturbildningen. Ett fornlämningsområdes utbredning är inte på förhand bestämt. En individuell bedömning av utbredningen görs för varje fornlämning.
Länsstyrelsen bedömer fornlämningsområdets utbredning i samband med samrådsärenden och tillståndsärenden enligt 2 kap. KML. Länsstyrelsens bedömning innebär inte att fornlämningsområdets gränser fastställts enligt 2 kap. 2 § andra stycket KML.
Vägledningar
Fornlämningsbegreppet
Riksantikvarieämbetet har tagit fram allmänna råd för tillämpningen av fornlämningsbegreppet. Dessa finns i kapitel 1 i de allmänna råden om fornlämningar (KRFS 2022:3). Till stöd för tillämpningen av de allmänna råden finns även en vägledning. Vägledning behandlar kortfattat tankarna bakom de allmänna råden, hur de bör tolkas och ger exempel på hur de bör tillämpas.
Fornlämningsområde
Den 1 januari 2023 träder nya allmänna råd för tillämpningen av fornlämningsområde i kraft. Dessa finns i kapitel 2 i de allmänna råden om fornlämningar (KRFS 2022:3). I samband med införandet av de allmänna råden har även en vägledning tagits fram. Precis som vägledningen för fornnlämningsbegreppet behandlar denna vägledning kortfattat tankarna bakom de allmänna råden, hur de bör tolkas och ger exempel på hur de bör tillämpas.
Fornlämningsförklaring
Syftet med bestämmelsen om fornlämningsförklaring är att skydda kulturhistoriskt värdefulla lämningar som tillkommit 1850 eller senare och som därmed inte omfattas av det automatiska fornlämningsskyddet i 2 kap. 1 § KML. Närmare bestämmelser om fornlämningsförklaring och metallsökare finns i föreskrifterna i Kulturrådets författningssamling (KRFS 2016:1) ändrad genom (KRFS 2018:4).
Fornlämningstyper
Vissa fornlämningstyper kräver särskilda vägledningar. Arbete med att ta fram sådana pågår. De kommer successivt att redovisas nedan.
Fornminnen
Syftet med denna vägledning är att beskriva vad som är god praxis vid länsstyrelsens handläggning av ärenden som rör misstanke om fornminnesbrott.