Stölder

Kulturföremål stjäls på olika sätt

Stölder av kulturföremål sker både genom tillfälligheter och planerade inbrott. Tillfällighetsstölderna är jämförelsevis lättare att förebygga än de planerade brotten genom att attraktiva föremål stöldskyddsmärks, låses in eller sätts fast. Kulturföremål är i olika grad utsatta för brott, beroende på en rad faktorer som till exempel hur väl de skyddas, hur lätta de är att föra bort och därefter omsättas och det pris en köpare är beredd att betala.

De föremål som stjäls ur kyrkor är framför allt lösa inventarier som ljusstakar och ljuskronor, skulpturer, biblar och konstverk. Den medeltida kyrkliga konsten har ett högt andrahandsvärde i Europa och detta har lett till att ett flertal unika och kulturhistoriskt mycket värdefulla träskulpturer blivit stulna från svenska kyrkor och museer under de senaste decennierna. Risken för stöld kan leda till att värdefulla föremål blir otillgängliga för allmänheten genom att de inte längre visas upp eller att dörren till kyrkorummet hålls låst.

En särskild typ av stölder, som dessvärre också förekommer frekvent, är då personal stjäl eller förskingrar föremål ur samlingar som tillhör museer, arkiv eller bibliotek. Brotten är särskilt svåra att förebygga då de begås av medarbetare med insiderinformation, vilket ofta underlättar bortförsel av föremål utan att det lämnar spår.

Omsättning av stöldgods

Häleri är benämningen på olika slags hantering av föremål som någon kommit åt genom brott. Det kan till exempel innebära att stulet gods säljs eller göms undan. Lagen bygger på tanken att en sak som är frånhänd annan genom brott är så att säga smittad, varför det är häleri att ta befattning med den saken på vissa sätt.

Stöld och häleri går ofta hand i hand. För ekonomiskt värdefulla kulturföremål finns, beroende på beskaffenhet, ett väsentligt omsättningsintresse. Om föremålet är helt unikt eller allmänt välkänt kan det dock naturligtvis försvåra avsättningen.

Kontrollera ursprung och historia

Eftersom handeln med kulturföremål är internationell går det inte att utesluta att föremål som har stulits utomlands letar sig till den svenska marknaden. Mot den bakgrunden är det viktigt att man som köpare utför due diligence. Det innebär att man på olika sätt försöker säkerställa att objektet har en legal proveniens före köp. Ett lämpligt moment i ett sådant sammanhang är att kontrollera föremålet mot internationella databaser för stulna kulturföremål.

De viktigaste databaserna är:

• Interpol Stolen Works of Art Database
• Interpol ID-ART mobile app
• The Art Loss Register
• Lost Art Database
• lootedart.com

Svenska kyrkan driver även ett nationellt digitalt inventarieregister som heter Sacer. I det registret kan noteringar finnas om att kyrkliga inventarier har rapporterats vara stulna eller saknade. Registret är inte allmänt tillgängligt utan det är framför allt anställda inom Svenska kyrkan som har behörighet att göra sökningar i Sacer.

Stöld av kulturföremål är ett kulturarvsbrott som regleras i brottsbalken

Stölder som sker i kyrkor, hembygdsgårdar, på museer eller i bibliotek och arkiv är brott som inte regleras i kulturmiljölagen. Ansvarsbestämmelserna finns i stället i brottsbalken. Det är viktigt att vid anmälan av en stöld av ett kulturföremål uppge att det är fråga om just ett kulturföremål och att stölden har skett från exempelvis ett museum eller en kyrka. Sådana upplysningar underlättar polisens sortering av ärendet utifrån brottskodningen och dessutom kan ärendet, om det finns skäl, komma att hanteras av den särskilda kulturarvsbrottsgruppen vid polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA).