Så går tillståndsprövning till
Det finns fem tillståndsmyndigheter med olika ansvarsområden som beslutar om utförseltillstånd och exportlicenser.
Tillståndsmyndigheterna är:
- Kungliga biblioteket
- Nationalmuseum
- Riksantikvarieämbetet
- Riksarkivet
- Stiftelsen Nordiska museet
När tillståndsmyndigheterna handlägger en ansökan om utförseltillstånd för ett kulturföremål, ska flera olika kriterier beaktas (5 kap. 10 a §). Ett föremål kan till exempel bedömas vara av stor betydelse för kulturarvet:
- Om det är unikt eller sällsynt eller särskilt kännetecknande för sin tid och sitt kulturhistoriska sammanhang.
- Om det är knutet till en betydelsefull person eller händelse i svensk historia.
- Om det har ett betydelsefullt samband med en kulturmiljö eller är en del av en kulturhistorisk samling av stor betydelse.
- Om det annars har särskild betydelse för forskning eller av annan synnerlig anledning bör bevaras i landet.
Undantagsbestämmelser och medgivande av regeringen
I kulturmiljölagen (5 kap. 11 § första stycket) finns bestämmelser som innebär att föremål – trots stor betydelse för kulturarvet – under vissa omständigheter, alltid ska ges tillstånd till utförsel. Dessa undantagsbestämmelser gäller i följande fem situationer:
- Om föremålets ägare flyttar från Sverige för att bosätta sig i ett annat land.
- Om föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en enskild person som är bosatt i annat land.
- Om föremålet förs ut ur landet av en offentlig institution här i landet eller en institution som får bidrag av stat, kommun eller landstingskommun och det ska föras tillbaka till Sverige.
- Om föremålet förs ut av enskild person för att användas i samband med offentlig kulturverksamhet och det ska föras tillbaka till Sverige.
- Om föremålet är tillfälligt i landet.
Undantagsbestämmelserna innebär också att tillstånd till utförsel får ges om ett föremål, som är av stor betydelse för kulturarvet, förvärvats av en institution i utlandet (5 kap. 11 § andra stycket kulturmiljölagen).
Dessutom får regeringen, om synnerliga skäl föreligger, medge att ett kulturföremål förs ut ur landet även om det är av stor betydelse för kulturarvet (5 kap. 16 § kulturmiljölagen).