Förutsägbara processer som är lätta att genomföra och följa upp

Vad var anledningen till att du började arbeta med standarder på din arbetsplats?
Den främsta anledningen var att när jag tillträdde som stiftsantikvarie 2011 så hade Lunds stift sedan några år tillbaka en policy avseende värmesystem i stiftets kyrkor som i stort framhöll vattenburet och intermittent värmesystem som allenarådande lösning. Det var rätt typiskt under 2000-talet men senare forskning insåg att olika kyrkor förutsatte olika typer av värmesystem. Genom mitt samarbete med professor Tor Brorström (Uppsala universitet – Campus Gotland) fick jag kännedom om den europeiska standard som då höll på att tas fram. Den, förstod jag och mina kollegor, kunde mycket väl appliceras i Lunds stifts kyrkor efter viss anpassning.

Var alla med på tåget från början?
Det var inte svårt att hitta till samarbete med mina kollegor i Lunds stift. Stiftsstyrelsen hade inga svårigheter att godkänna och anta vår nya policy. Den färska forskningen talade ju sitt klara språk för mer nyanserad bild av inomhusklimat och uppvärmning av våra kyrkor.

Var det krångligt att införa?
Inte alls. Detta underlättade ju arbetet med inomhusklimatsfrågan och förtydligade processerna som ofta tar lång tid och är rätt krångliga för församlingar och pastorat att förstå och hänga med.

Vad tycker de är den största nyttan med att använda sig av standarder?
Standarden återger en process som är tydlig. Man betonar också klimatmätningens roll både före och efter åtgärder. Enligt min mening är standarder en stor hjälp inom olika processer som har med arbete att göra, dels för att vi kan sammanställa råd och riktlinjer för våra fastighetsägande och förvaltande enheter, dels för att utifrån dem kan man skapa förutsägbara och transparenta processer som är lätta att genomföra och uppfölja.

Kan man anpassa standardernas innehåll efter sitt eget arbete?
Absolut! Och det måste man också göra. Standarderna måste anpassas till rådande regelverk och förutsättningar. De måste också synkroniseras med andra processer, till exempel med hanteringen av den kyrkoantikvariska ersättningen och kyrkounderhållsbidrag.

Varför skulle du rekommendera andra att börja jobba med standarder?
Av den enkla anledningen att saker och ting blir enklare. Standarder brukar även förklara och motivera olika processer och åtgärder.

Kan du märka att standarder inom den kyrkliga kulturmiljövården blivit ett allt vanligare stöd?
I viss mån, ja. Men jag ser fram emot att kunna använda flera standarder och är mycket glad över att Riksantikvarieämbetet nu tagit detta lovvärda initiativ att köpa in och tillgängliggöra alla dessa olika standarder. 

Tycker du att det saknas standarder i något område?
Jag saknar standarder som gäller bland annat konservering av kalkmåleri och textilier. Även förvaring av inventarier och säkerhetsåtgärder kunde vara något att ha. Brandsäkerhet också!

Så lite mer personligt: hur kommer det sig att du jobbar som stiftsantikvarie?
Jag utbildade mig till teolog i Finland och har alltid haft ett stort intresse för kyrkobyggnadens kulturarv. När jag flyttade till Sverige 1998 ville jag sadla om och började studera till byggnadsantikvarie. Under utbildningen växte intresset för kyrkobyggnaden och det var kopplingen mellan symboliska värden och förvaltningen av byggnaden som var så intressant. Jag upplevde att cirkeln slöts då jag kunde kombinera teologistudier och byggnadsvård.

Vad är det roligaste med jobbet?
Jobbet är så fruktansvärt varierande! Jag arbetar aldrig med ärenden som liknar varandra, alla objekt är en egen individ. Jag uppskattar också alla möten med pastoraten och församlingarna. Det är givande och motiverande möten där vi hittar vägar tillsammans i förvaltningen och för att ha en bra verksamhet i stiftens kyrkor. Det är också ett kreativt arbete. Jag uppskattar att vi jobbar med projekt tillsammans med bland annat timmermän och konservatorer. Bredden gör det spännande!