Underlättar arbetet och sparar resurser
Katja Meissner är byggnadsantikvarie och driver tillsammans med sin kollega Ewa Juneborg företaget Byggkult på Öland. Katja har lång och god erfarenhet av att jobba med standarden för tillståndsbedömning, bland annat från tiden på Norsk Kulturminnefond.
Vad var anledningen till att du började arbeta med standarder?
Vi fick uppdraget att ta fram flera vård- och underhållsplaner för byggnadsminnen och behövde därför en mall för tillståndsregistreringen. Som bebyggelseantikvarier har vi sett många olika typer av tillståndsbedömningar och vi tycker att de som följer standarden för tillståndsbedömningen är tydligast och håller bra kvalitet. Det kändes därför självklart för oss att vi i vårt arbete också följer denna standard.
Vad tycker du är den största nyttan med att använda sig av standarder?
Att följa en standard sparar mycket tid, andra har ju redan gjort en stor del av tankejobbet.
Var det krångligt att införa?
Nej, tvärtom. Vi kände framför allt att det underlättar vårt arbete och att vi kan känna oss trygga med att vi inte har missat något väsentligt. Krångligast var kanske att översätta alla standardmallar till svenska.
Var alla med på tåget från början?
Ja, absolut.
Varför skulle de rekommendera andra att börja jobba med standarder?
Det kostar mycket resurser att utveckla nya och fungerande arbetssätt. Att följa, eller åtminstone utgå, från en standard underlättar arbetet.
Har du behövt anpassa standardernas innehåll efter dina egna frågor?
Ja, vi arbetar ofta med mindre byggnader och då behöver vi inte alla delar som ingår i standarden.
Tycker du att det saknas standarder inom något område?
Eftersom standarder inte kan lånas på biblioteket utan måste köpas har jag inte läst andra standarder än den för tillståndsbedömningen. Därför vet jag inte om de standarder som finns uppfyller de behov som vi har i vår verksamhet.
Kan du märka att standarder inom byggnadsvården blir ett allt vanligare verktyg?
Nej, inte i vårt arbetsfält som fristående konsulter. Jag tror att standarder är vanligare i forskningsmiljöer.
Så lite mer personligt: hur kommer det sig att du arbetar inom kulturmiljöområdet?
Jag är möbelsnickare i grunden och började, efter några år som gesäll, att läsa konsthistoria i Hamburg, Som bebyggelseantikvarie får jag jobba med det som intresserar mig mest: hantverk, material, bebyggelse och historia.
Vad är det roligaste/mest positiva med jobbet?
Platsbesöken och arkivresearch. Genom vårt arbete får vi se så många nya, spännande miljöer. Det är alltid inspirerande när man åker ut till ett okänt ställe och börjar leta efter spår i byggnader eller landskapet. Men ännu mer lärorikt blir det när man börjar letar efter bakgrundsinformation för att förstå en kulturmiljö i sitt sociala, sällskapliga eller politiska sammanhang. Som bebyggelseantikvarier får vi ofta möjligheten att göra dessa sammanhang och därmed objektets värden synliga för andra. Mest positivt är det såklart när vi på så sätt kan bidra till att hotade kulturmiljöer bevaras.