Röntgen

Röntgen är en teknik som använts i över 100 år. Trots det görs fortfarande framsteg i hur tekniken används och vilka resultat som går att få fram. På Riksantikvarieämbetet används både ett stationärt röntgenkabinett och ett mobilt röntgenrör. Tack vare att röntgenröret är mobilt kan vi utföra undersökningar i fält, t.ex. på föremål som inte kan transporteras p.g.a. storlek eller skörhet.

Till både röntgenkabinettet och det mobila röntgenröret används digitala röntgenplåtar, vilket innebär att undersökningen (inklusive framkallningen) går fort. Resultaten går att se direkt på datorn och detta medför att det går att göra teströntgen på en stor mängd föremål innan beslut tas för vilka föremål/detaljer som man vill fokusera sin röntgenundersökning på.

Det innebär också att digitala filter för att maximera kontrasten i bilden kan användas. Filtren hjälper till när små detaljer skall undersökas eller när det rör sig om två material med liknande densitet och tjocklek, vilket i vanliga fall kan göra det svårare att se detaljer i dessa material. De digitala filter som används är särskilt bra om man vill få en jämn kontrast över en röntgenbild av ett föremål med både tunna och tjockare delar.

Om ett komplicerat föremål med flera lager skall undersökas kan så kallad stereoradiografi användas. Det innebär att två röntgenbilder tas och föremålet flyttas 6-7 cm åt sidan mellan dessa bilder. Genom att färglägga de två bilderna med cyan/rött och lägga ihop dem i en bild kan man med hjälp av anaglyfglasögon få en bild med 3D-djup där det blir tydligt vilka delar som ligger under och över varandra.

Slutligen är tekniken, på grund av att den ger snabba resultat, särskilt bra för att få förhandsinformation inför undersökningar med andra metoder. Man kan exempelvis se vilka detaljer i ett föremål som bör undersökas vidare med µXRF.