David Castor tipsar om bilder

David Castor arbetar som präst i svenska kyrkan och har fotografi som hobby. Som amatörfotograf har han inte tänkt att tjäna pengar på sina bilder, och därför delar han med sig av sina bilder på det mest generösa sättet på nätet – med licensen public domain (kan även kallas CC0). Det innebär att bilderna är helt fria att använda för vad som helst, och av vem som helst. Bakgrunden är att när han själv letar bilder för användning, så underlättar det om bilderna är helt fria att använda. Vanligtvis tar man ändå med fotografens namn på något sätt, även om det inte alltid passar in i direkt anslutning till bilden. David använder Wikimedia Commons som plattform för att dela sina bilder under denna licens. Vi frågade David om han kunde berätta om sina erfarenheter från sitt arbete med att exponera bilder över hela världen.

När började du skriva på Wikipedia?

– Jag började i oktober 2004, när jag upptäckte att vem som helst får redigera på Wikipedia och att de dessutom uppmuntrar sina användare att bättra på både språk och innehåll i sina artiklar. Det passar mig som är lite besserwisser och gärna rättar till fel när jag ser dem. Så småningom blev fotograferandet en större del av mitt bidragsgivande, och idag är det nästan uteslutande det jag bidrar med.

Var det svårt att börja redigera på Wikipedia?

– Om man förenklar det hela så finns det två olika sätt att ta sig an nya utmaningar på webben. Det ena är att man testar och prövar sig fram, och det andra är att läsa på ordentligt innan man börjar. Jag tillhör väl den senare kategorin, och läste på ordentligt innan jag började skriva och redigera. Man kan börja i mindre skala och bättra på befintliga artiklar. Mycket av det som idag är Wikipedias principer och regelverk har växt fram under tiden som jag varit aktiv, men jag skulle säga att det fortfarande är förhållandevis enkelt att börja redigera.

Hur arbetar du med dina bilder?

– När jag är ute reser tar jag bilder som jag själv gillar på intressanta byggnader och konstverk, men även bilder med tanke på vad jag tror kan vara så pass intressanta att de bör finnas på Wikipedia. Först kollar jag om det finns någon bild som motsvarar den jag har. Om min bild är bättre eller kan tillföra något, då laddar jag upp den. Vanligtvis lägger jag bara in mina bilder i de svenska artiklarna, och sedan kan det bli så att andra wikipedianer använder bilderna i artiklar på sina språk.

Varför sätter du bilderna i public domain?

– Jag fotograferar för att jag tycker det är roligt, och normalt sett säljer jag inte mina bilder. Hade jag varit yrkesfotograf hade jag hållit på min upphovsrätt på ett annat sätt, men för mig är det ingen förlust att ge bort dem. Det är bara roligt att de kommer i en större användning, och här kan jag tycka att folk i allmänhet är lite för försiktiga. De flesta av oss kommer inte tjäna några större pengar på våra bilder.

Har du några tips på hur man kommer igång?

– Börja i liten skala med det viktigaste och de bilder som är mest värdefulla att dela. Sedan måste man komma över det här ägande-tänket och rädslan att någon ska kopiera mina bilder. Försök istället att vända på det och tänka vad roligt att de använder mina bilder. Jag ser ju då och då foton som jag tagit som till exempel illustrerar artiklar i tidningar. Sedan har jag en banner på min sida på Wikimedia Commons där jag ber de som använder mina bilder att höra av sig, och där får jag två till tre mejl i veckan. Det kan vara allt ifrån att någon använder en bild i ett skolarbete, i någon lärobok, tidning eller webbplats. Det är inte helt ovanligt att jag får mejl om bilder som jag tagit på museer, som till exempel British Museum, men även från kinesiska museer där jag tagit bilder som inte alltid är så lätta att hitta online.

Kan man göra något lokalt i sitt närområde?

– Jag har gjort så att jag kollar vad som finns på Wikipedia lokalt för att se vilka bilder som saknas. Det kan till exempel ge mig anledning att göra lokalturism, en utflykt till en by med en kyrka som jag inte hade åkt till annars. På så sätt kan man åka runt och se sig om i närområdet. Här kan till exempel lokala museer och hembygdsföreningar göra mycket för att öka kunskapen inom närområdet genom att de dessutom har många äldre bilder att dela med sig av.